Chapter 5- You Again?
Två dagar senare
Jag vaknade upp ur mitt tänkade av att James knäppte med fingrarna framför ögonen på mig.
- Lyssnar du? Eller är du utom hörhåll? Frågade han och hade ett litet flin på läpparna.
- Jag lyssnar.
- Bäst för dig. Idag, klockan tre så ska vi åka tillbaka till teatern, där du provspelade. När vi väl är där så kommer dom att ropa upp dom som är bland dom fem bästa.
- Vi?
- Ja, jag hade faktiskt tänkt att hänga med dig denna gången. Har ingen bättre för mig, och du behöver ju mig som en turamulett vet du. Sa han och skrattade högt.
- Om du säger det så. Sa jag och log. Men vad händer om jag kommer bland dom fem första då? Vilket inte är så troligt, eftersom att jag mumlade vissa ord.
- Säg inte det, du har säkert gjort ett utmärkt jobb. Det kommer vi att få se senare idag. Och dom bra nyheterna slutar inte där. Dom fem som kommer bli uppropade kommer att få vara med i filmen på något sätt, delroller eller det bästa då, huvudrollen som Vanessa.
- Va? Kommer fem att få vara med i filmen? Fem? Jag trodde det skulle vara en! Sa jag förvånat.
- Som tur är det fem, jag tror faktiskt att du åtminstone fixat en av dom. Det får vi hoppas i alla fall. Sa James och log.
Plötsligt hördes en knackning, och både jag och James vände oss mot dörren.
- Kom in! Ropade James och satte jag raktryggad i stolen.
Cherrys röda hår syntes till i dörröppningen.
- Jag undrar bara om ni önskar något att dricka eller möjligtvis något att äta? Frågade Cherry och log.
- Nej tack Cherry, inte för mig i alla fall. Melody, vill du ha något?
- Nej tack, det är lugnt.
- Okej, då återgår jag till mitt jobb då. Förresten, James. Din mamma hälsar att hon kommer imorgon klockan 7.
- Okej, tack.
Cherry nickade och stängde dörren efter sig.
- När ska hon någonsin klippa sig? Frågade jag och skrattade högt.
- Det var inte snällt sagt, hon har faktiskt haft samma frisyr i snart 6 år. Sa James allvarligt och nickade.
Det tog dock inte lång tid innan han också brast i skratt.
- Nej, nu får vi skärpa oss, hon kan ju faktiskt höra. Sa han och lugnade ner sig själv.
- “Just sayi’n”.
James hostade till och drog ena handen genom sin långa lugg som han har slickat på huvudet.
- Förresten? Vem är det egentligen som bestämmer rollerna? Är det han som var här häromdagen? Den gubben? För ifall det hade vart en yngre tjej lovar jag att du hade kunnat charma till dig min roll, eller hur?
- Vadå charma? Vem säger att jag är så charmig att jag kan få vad jag vill? Vad har du fått det ifrån? Frågade han och log irriterande sexigt.
- Vadå, du gör ju det hela tiden. Det här är någonting du inte kan neka James.
- Vi lämnar det där området obesvarat. Och för att svara på din fråga, så är det ingen person så som bestämmer. Det är mer det systemet med den som får högst poäng.
- Vad menar du med poäng? Poängsatte dom när man provspelade? Sa jag oroligt och tänkte på min dåliga prestation.
- Nej, inte på det sättet. Alla som medverkade kommer att intervjuas, och under tiden så poängsätter dom dig. Men tänk inte på det för mycket, för då kommer du bara att skämma bort dig Mel. Sa James och skrattade.
- Vadå skämma bort mig? Vart har du fått det ifrån? Sa jag och log.
- Det är något du brukar göra bara, lita på mig. Var bara dig själv cutie.
- Okej, det är bara lite svårt att vara mig själv ibland. När så mycket händer omkring mig “you know”?
- Ja, men om du någonsin känner att det du håller på med, det som håller på att hända inte är du, så är det bara att tänka på just den här situationen. När jag, din manager och bästa vän sitter och pratar med Melody, den riktiga Melody, okej?
- Ja.
- Bra! Så lägligt att vi ska åka till teatern nu då. Klockan börjar närma sig halv nu.
Jag möttes av ett blixtrande leende.
Jag reste mig upp och tog på mig min jacka innan vi började gå mot James bil. Under hela bilresan satt jag och dagdrömde, mest om killen som jag krockade i för två dagar sedan. Det var något underligt likt med honom, som om jag känt honom i ett tidigare liv eller nått, eftersom att jag kände åtminstone lite igenkännande. Inte tillräckligt mycket för att känna honom, men tillräckligt för att känna igen honom. Konstigt. Det var något med honom som fick mina minnen att komma igång. Han var ganska lik en föredetta kille jag haft när jag var mindre. Jag vet inte varför, men jag blir alltid irriterad när jag tänker på honom, konstigt nog. Det kanske är för att han dumpade mig, precis efter att ha snackat skit bakom min rygg. Det är helt otroligt vad killar kan göra med en. Men nu när jag väl tänker på det, så blir jag fortfarande snurrig i huvudet när jag tänker på honom, bortom all irritation.
- Sådär! Nu är vi framme. Sa James glatt och körde in på en parkeringsplats.
- Wohoo.. Sa jag glädjelöst och James skratt ekade bredvid mig på nolltid.
- Jag vet att det kan vara väldigt spänt just nu, men när du väl fått reda på resultatet kommer du att må mycket bättre. “I tell you what”. Jag bjuder ut dig på en bulle och kanske varm choklad efter?
- Bjuder ut? Frågade jag och tittade genomskådande på honom.
Menar han bjuda ut som kompisar eller bjuda ut, bjuda ut?
- Du måste inte såklart. Det är helt frivilligt.
- Nej. Jag vill. Sa jag snabbt och log varmt.
Jag tror till och med mina kinder skiftade i någon nyans av röd.
- Okej! Då är det fixat då, ska vi gå in? Frågade James och gick ut.
Innan jag hunnit svara, hade han gått runt på min sida och öppnat dörren.
- Mam?
Han räckte fram handen åt mig. Jag lät han ta min och hjälpa mig ur bilen.
- Så! Ska vi ta och gå in då? Frågade han och släppte leende min hand.
*
När vi kom in och satte oss i samma hall som jag satt i förut, hade ingenting förändrats. Det enda jag kunde märka var att det var fem eller sex tjejer mer som satt på stolarna den här gången. När jag tittade på de andra tjejerna märkte jag att dom var mer fixade än mig. Jag, med mina jeans och en blus kan inte matcha upp till deras kjolar, långklänningar som glittrade av olika sorters glitter. Plötsligt kände jag mig som ett troll bland prinsessor, så jag kände att jag behövda fixa till mig lite för att jag åtminstone ska se ut lite som de.
- James, jag går bara på toa. Jag kommer snart.
- Okej, vet du vart den ligger då?
- Ja, jag såg en när jag var här senast. Passa min jacka medans jag är borta är du snäll. Sa jag och gick iväg längs korridoren.
När jag kom fram till toaletten jag sett tidigare, ryckte jag i dörren. Men när den visade låst, tog jag ett steg bakåt och suckade. Jag behöver verkligen komma in på en toa, typ nu. Tänkte jag och tittade mig omkring. Då slog det mig, när jag provspelade hade jag sett en toa dörr längre bak längs läktarna som såg användbar ut. Jag bestämmde mig och gick, eller snarare smög längre nerför korridoren för att inte missa dörren. När jag väl kom fram till den, smög jag så tyst jag kunde bland läktarna och fram till dörren. Lyckligtvis var det en svängdörr, så när jag öppnade den gick den ljudlöst igen. Det var ett stort upplyst rum med tre olika handfat och toalettbås. När jag kollade närmare såg jag dock att två av båsen var “ur funktion”, så det var bara den längst till höger kvar. Jag gick fram och ryckte tag i handtaget. Den var låst. Vem går på toa här inne egentligen? Det försej, det var ju trots allt tänt härinne. Tänk om det är en av jurymedlemmarna? Då skulle det hela sluta med katastrof. Precis när jag tänkte gå, smällde dörren upp.
- Hej där. Sa en bekant röst.
Jag vänder mig sakta om.
- Jag vet att jag inte får vara här inne, förlåt. Men den andra var upptagen och jag ville inte.... vänta. Mumlade jag och tittade igenkännande på honom.
Det var killen från i förrgår.
- Jag såg ingenting. Sa han och log mot mig.
- Tack.. antar jag.
Jag gick mot toan, och tänkte precis stänga den när jag hörde hans röst utanför båset.
- Jag måste gå, men om jag träffar på dig igen, vad ska jag kalla dig?
- Melody.
- Fint namn! Du kan kalla mig Justin.
- Okej. Sa jag och log.
- Hejdå, Melody. Sa Justin och lämnade toalettrummet med ett leende på läpparna.
*
- Var det lång kö eller? Eftersom att du var borta så länge menar jag? Frågade James när jag kom tillbaka.
- Ganska.
- Okej, men du är ju i alla fall tillbaka nu. Dem ropar upp alla namn i bokstavsordning verkar det som. Nu är dom uppe i K, så det borde vara din tur snart
- Melody McCartney! Ekade det från högtalarna som satt på väggen.
Jag trängde mig fram och gick efter kvinnan, samma som förra gången, till ett annat rum. Där satt fyra personer uppradade vid ett bord. Tre av dem var jurymedlemmarna från häromdagen, och den fjärde var en kille som jag mycket väl kände igen. Justin.
¨
---------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 5!! Nu vill vi veta vad ni tycker :) Jag och Cissi ska bort i helgen, men om ni kommenterar mycket så får ni ett kapitel innan helgen :)
Kramiz Hanna och Cissi
Kommentarer
Postat av: Becka
Bra :)
Postat av: Hanna
Skit bra! Snälla jag ber er, ett till kapitell innan helgen?! Det räcker väl med en kommentar, hihi ;) men iaf, skit bra, som vanligt, snääääälllllaaaaaa ett till??!! :D
Postat av: Moa
Jääättteeee brraaa :D <33333
Trackback
