Chapter 9- A Piece Of Banana
- Hej, du är Melody va? Sa Justin och log ett stort vackert leende som fick min mage att göra ont.
- Ja, det är jag. Sa jag och log nervöst tillbaka.
- Du gjorde en väldigt bra audition.
- Tack! Men hur vet du det? Jag såg inte att du var där?
- Oj, jag menar… Ja, du vet vad jag menar.
Justin knöt händerna stoppade dom i fickorna, det verkade nästan som om han blivit nervös för någonting. Men det kan ju inte stämma, varför skulle Justin bli nervös? Jag ignorerade min misstanke och nickade. För att inte stå där och se ut som en idiot, gick jag fram till den stora frukt skålen som stod placerad på en bänk. Jag tog upp ännu en skål, som stod bredvid, tog en slev med frukt. Under tiden som jag stod här, hade Justin gått och satt sig på en soffa, och om jag märkte rätt hade alla spår av hans nervositet försvunnit. Märkligt, det är nog min nervositet som gör att jag ser i syne eller någonting.
- Det finns vatten i kylen också, om du vill ha någonting till den där frukten. Personligen tyckte jag att den var lite... torr. Sa Justin och rynkade på näsan.
Jag tittade frågande på honom.
- Jag gillar inte mandariner. Sa Justin som en förklaring och log.
- Tack för tipset. Skrattade jag och öppnade kylen för att ta ut en vattenflaska.
Jag tog några klunkar och satte mig sedan för att äta några skedar av frukten för att slippa börja en konversation. Men när vi båda suttit tysta ett tag, och min frukt började ta slut, så kom jag på en fråga som jag undrat över ett bra tag.
- Vet du vem som ska spela Vanessa? Jag vill veta vem jag ska se upp till. Sa jag och log.
- Ja, Hon heter Amanda Williams och som faktiskt är ganska bra.
- Har du träffat henne någon gång mer? Jag menar mer än på provspelningen? Inte för att jag vill få reda på erat förhållande, jag vill bara veta vad du tycker om henne personligen. Sa jag nervöst och märkte precis vad det jag sagt måste låtit som.
Hade jag verkligen sagt förhållande? Herregud, vad händer med mig?
- Du behöver inte svara på det. Sa jag och kollade ner i min skål.
- Det gör inget, det är bara bra att du frågar, du vill bara veta mer om dina konkurrenter. Och för att svara, så nej, jag har inte träffat henne mer än första gången. Men det jag la märke till den dagen, var väll att hon var snäll, omtänksam och för att inte nämna en bra skådespelare. Fast även om jag tyckte att hon var bra, så tyckte jag att du var bättre, personligen. På tal om det, vad är du för slags skådespelare, på riktigt eller är det här din första roll? Frågade Justin och log.
Jag blev lättad när han bytte samtalsämne, han måste också känt av den pinsamma spänningen.
- Jag har bara varit med i små filmer förut, statister eller någons hembiträde. Men jag tror att den här rollen är den största rollen jag fått, trots att jag inte fick en huvudperson.
- Då antar jag att den här rollen betyder mycket för dig?
- Ja, det kan man säga. Hur är det med dig då? Har du bara jobbat med musik än så länge?
- Musik är mitt största intresse, men jag kan inte säga att det är det jag bara vill göra i min karriär.
Innan har jag medverkat i CSI, gjort en självbiografi på film som heter Never say Never. Du kanske har hört om den?
- Faktiskt så har jag gjort det, men jag har inte sett den.
- Jag tycker att du ska se den, om du vill kolla på en film som bara handlar om mig såklart. Sa Justin och skrattade högt. Du kanske tycker att det är lite själviskt att göra en film om sig själv? Frågade han och lät mycket mer seriös.
- Nej, nej. Jag skulle gärna se den, jag har hört att den är väldigt informationrik gällande dig. Sa jag och skrattade.
- Jag vet att jag har många haters i världen som inte vill att jag ska komma någonstans, som inte vill att jag ska lyckas. Vi gjorde inte den filmen till mina haters, utan till mina fans. Dom är bland det viktigaste jag har i mitt liv, och de är det som gjort mig till den jag är. Jag tyckte dom åtminstone förtjänade en sak. Sa han och kollade ner i golvet.
- Ja, jag antar att dom gör det. Mumlade jag och tog en klunk vatten, eftersom att spänningen just blivit högre igen.
Det kändes som en evighet gick förbi när vi återigen satt tysta. Jag satt och åt upp min fruktsallad medans Justin satt och kollade ut igenom fönstret. Ibland mötes våra blickar då och då och då log vi mot varandra.
- Förlåt, men du har banan på kinden. Sa Justin och skrattade, isen hade brutits igen, bara för att jag är så klumpig.
- Var? Frågade jag och fingrade på min kind.
- Låt mig hjälpa dig.
Justin reste sig upp från stolen och sträckte sig över bordet. Hans högra tumme nuddade min kind och drog försiktigt den längst kinden. Jag hade slutats att andas, och nu tittade jag på hans bruna ögon som såg koncentrerade ut. Nu när jag tänker på det, jag har aldrig varit så här nära en kändis förut. Fast Justin är inte bara en kändis, han är Justin Bieber. Om jag tittade riktigt nära kunde jag se hans ögon blänka till, och plötsligt mötte han mina ögon.
- Borta. Sa Justin och höll upp fingret framför dig där det satt en stor, kladdig bananbit fastkletad.
- Tack, jag vill ju inte att den saks sitta där för resten av dagen, det är ju bara min första dag. Sa jag generat och tittade ner i bordet.
Han nickade och log.
Jag åt upp den resterande frukten och drack några mer klunkar av vattnet innan jag och Justin gick ut ur bussen. Vi gick fram till James och Scooter, som fortfarande stod och pratade, fast de hade faktiskt flyttat sig in till skuggan, med tanke på att solen stod högt på himlen.
- Där är ni ju, vi skulle precis gå och leta efter er. Ni ska börja att spela in nu. Sa Scooter och kollade på klockan.
- Ja, Mel, du måste gå till sminkningen. Vad jag har fått höra så ska den vara i ett tält bara runt hörnet. Sa James och pekade. Du har övat nu va? Avslutade han och kollade på mig.
- Det kan man säga. Sa jag och skrattade.
- Övat? Frågade Justin och rynkade på näsan. Vi har ju...
Jag gav honom en bestämd blick och han tystnade.
- Jo, vi övade. Sa Justin och nickade.
- Mel, du skulle ju öva. Klagade James och kollade på mig med armarna i kors.
- Jaja, ta det senare istället. Sa jag och vände mig om för att gå.
- Vi ses sen! Ropade Justin och log stort mot mig.
- Ja, det gör vi. Sa jag och log stort tillbaka.
Påväg till tältet, kollade jag hela resan ner i marken för att inte visa att jag var generad. Precis när jag skulle gå in, fick jag ett sms. Jag tog upp mobilen såg att det stod James på displayen. Varför smsar han mig nu? Vi pratade ju precis, om han vill mig någonting är det ju bara att komma hit? Jag tog upp mobilen och läste.
”Jag trodde att jag hade sett dig kär, men jag hade tydligen fel”
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tycker ni så här långt om novellen? Vad tror ni James menade med sms:et?Kommentera mycket, så kommer nästa snart :) Förlåt för att det är lite försenat förresten, men ska försöka göra så att nästa kapitel ska komma så snart som möjligt.
Kram Hanna och Cissi
Kommentarer
Postat av: Becka
Bra :)
Postat av: Hanna
Skit bra! Jag ber dig, mer?? :D
Postat av: Ida
hejsan, just nu har jag en blogaward på min blogg. Är du sugen på att vara med? gå då in här: http://juustinbbieberstory.blogg.se/2012/may/blogaward.html#comment
ledsen om du inte ville ha sånt här på din blogg! :)
Trackback
