Hej, jag vet att uppdateringen har varit helt usel och vi sa att vi skulle bättra oss hehe.. jo, jag har glömt att säga att jag ska åka iväg i 2 veckor :/ jag tar med mig datorn, det är inte det, utan det jag försöker säga är att det kommer bli svårare för mig att skriva :) Men jag ska försöka när jag får tid över :) Tänkte bara säga det här, om ni undrade :)

I allafall, hoppas ni har ett gött sommarlov än så länge :)

Kram Cissi!

PS. Ni får en bild så länge :)

Previous

När jag satt där och kollade studerade jag Justins ansikte noggrant. Det såg ut som om han började att bli obekväm.

Vanessas hand fortsatte att treva neråt och hon kysste hans mage.

Justin flög upp och puttade Amanda ifrån sig.
- Det här går bara inte!

- Vad går inte? Utbrast Arthur och hade ställt sig upp. Det gick ju jätte bra!
- Nej! Hon följer ju inte manuset! Sa jag och gick längre och längre bort från Amanda som fortfaranda låg kvar på sängen.
- Jag märkte ingenting, isåfall var det bara något litet. Fortsätt nu!
- Den här scenen kommer inte fortsätta förrän hon har läst igenom manuset och ser vad hon gjorde fel. Jag kan inte jobba när hon håller på att försöka störa mig.
- Justin, sluta vara sådan nu. Det var säkert ingenting. Hörde jag Scooter säga bortifrån Arthur.
- Varför skulle jag hitta på någonting? Jag märkte att hon gjorde fel, och jag sa till. Det är bara rätt.
- Kanske för att du vill ha uppmärksamhet?
Jag vände mig och och stirrade misstroget på Amanda som flinade mot mig.
- Vad snackar du...

- Vad gjorde hon för fel då? Berätta så kan vi säkert lösa det här på nolltid och fortsätta.
- Jo, hon liksom.. rörde mig lite längre ner än hon skulle. Sa jag och kollade generat ner.
- Vad?! Skrek Amanda och hoppade upp ur sängen för att störta fram till mig.
- Lite längre ner?! Jag gjorde bara som det stod i manuset!
Scooter hostade och fick allas uppmärksamhet.
- Jaha. Du inbillar dig säkert. Jag såg ingenting, gjorde någon annan det? Sa Scooter och tittade misstroget på mig.
Jag tittade runt och mötte blickar en efter en för att få stöd. Men det var knäpptyst, ingen rörde sig. Så tyst att man nästan kunde höra en nål falla.
- Jag såg det.

Jag tittade upp och mötte Melodys blick. Jag log snett mot henne och mimade ett tack. Det påminde mig att jag hade saker att ta upp med henne sen.
- Tack! Melody märkte det! Sa jag högt och tittade surt in i både Scooters och Arthurs ögon.
- Men kom igen Justin. En, en som säkert misstog sig också. Nu glömmer vi det här och kör vidare, det här slösar bara tid. Sa Arthur lugnt och log.
- Nej, jag skiter i det här. Jag går nu.
Jag vände ryggen om och började gå mot utgången. På något sätt hade det blivit tystare än vad det var förut, om det nu ens är möjligt.
- Melody, kommer du? Frågade jag och vinkade henne till mig.
- Oj, ja.
Hon tog sin väska och småsprang fram till mig. När vi gick ut hörde jag Scooters röst eka bakom oss.
- Justin, kom hit nu!
Jag ignorerade honom och gick vidare.

*

- Vill du ha en kopp varm choklad? Frågade Justin och gick ut till köket.
- Öh, ja tack. Vad fint ni har här. Sa jag och makade mig närmare ryggstödet på hans soffa.
Jag skulle aldrig ha råd att bo så här, herregud. Det var möbler överallt men ändå var det så mycket tom yta att man kunde få plats med ännu mer. Helt sjukt.
- Tack antar jag. Det är faktiskt mamma som gillar att möblera om hela tiden, så jag antar att du kommer få ett bättre svar om du pratar med henne om det.
- Ja, jag måste säga att hon har smak för fina möbler i alla fall. Ska jag hjälpa till med någonting förresten?
- Nej, du är gäst. Jag kommer snart.
- Okej. Sa jag lågt och tittade runt omkring mig.
Det verkar som om hans mamma inte bara gillar möbler. Hyllor, bänkar och bord var prydda med många antika vaser och glas av många olika slag, allt såg ut att vara väldigt dyrt ut i alla fall.

Justin kom tillbaka en kort stund senare med två koppar med varm choklad, som han höll ett extra öga på när han gick för att inte spilla någonting. Vilket kanske inte var så konstigt, de var nästan fyllda på bredden och såg ut att rinna över för varje steg han tog.
- Tack. Sa jag och log när han räckte mig koppen.
Jag tog en klunk för att minska innehållet i den, eller så att jag slapp skämma ut mig själv om jag spillde ner den soffans överdrag som var i sammet. Då hade jag förmodligen blivit uppläxad av hans mamma innan jag visste ordet av det.
- Ingen fara. Sa Justin och satte sig leende bredvid mig.

- Så, Amanda? Hon verkar..snäll.. Sa jag och tog en klunk för att göra så att det såg mer trovärdigt ut.
Jag fick hålla tillbaka en kväljning.
-Snäll? Hon är så långt ifrån schysst man kan komma.
Han skrattade högt, och jag kunde inte undvika att undra vad som var så roligt.
- Hon tror att det är någonting mellan oss. Men om jag själv får säga någonting, så känner jag henne inte alls. Vi har inte ens träffats en dag, om man bortser från provspelningarna då. Förklarade han och skakade på huvudet.
- Jaså, det verkade inte som om det var så i husbilen i morse.
Justin frös till och satte i halsen. Han började hosta, och allt jag gjorde var att titta menande på honom. Till Justins räddning, ringde telefonen och han gick lättsamt för att svara.

__________________________________________________________________________________

Hej, förlåt för att det har tagit så lång tid för det här kapitlet, vi ska försöka lägga ut mer regelbundet :) Men hey, det har precis blivit sommarlov ;)  Vi ska försöka att fixa oss :) Kommenera :D

Kram Cissi och Hanna

Previous

Jag nickade och öppnade husbils dörren. När jag kommer in ser jag Amanda halvligga i Justin’s knä med hennes ena hand inflätad i en av hans och deras läppar är tätt ihop pressade. Jag smällde snabbt igen dörren och backade bort från dörren. Vad tar det åt mig egentligen? Det kanske inte var en bra dag att komma hit på, eftersom att det ser ut att vara så upptagna. Och jag som trodde att det kanske kunde bli någonting mellan mig och Justin. Jag hade visst fel. Jag vände mig om och gick därifrån utan att vända mig om en enda gång.


Allt började gå väldigt fort härifrån. Amanda halvlåg över mig och det kändes bara så fel. När allt kommer omkring känner jag ingenting för henne och det här är bara onödigt. Jag hörde husbil dörren smällas igen och drog då en snabb slutsats att någon precis kommit in. Amanda tryckte jag ifrån mig innan jag kollade mot dörren, där det borde stått någon, men det var tomt. Vad konstigt. Jag rynkade på ögonbrynen och puttade bort Amanda helt och hållet från mig.

- Vad är det Justin? Frågade Amanda och kollade chockat på mig.
Jag ignorerade henne och reste mig upp. Vem var det som hade kommit in, paparazzi? Isåfall måste jag göra något för att det inte ska komma ut. Bakom mig hörde jag hur Amanda fräste åt mig.
- Justin! Vad gör du?!
- Amanda. Sa jag och suckade. Vad tror du egentligen finns mellan oss? För allt jag ser är bara ett stort, tom utrymme med inga känslor alls.
- Va?! Ropade hon och drog mig i armen.
- Jag gillar inte dig på det sättet, okej? Sa jag irriterat och ryckte loss min arm från hennes hårda grepp.
- Du kan inte bara gå, du kan inte lämna mig på det här sättet! Ropade hon bakom mig, men jag hade återigen börjat att ignorera hennes bortförklaringar och lämnade henne bakom mig när jag gick ut från bussen.
Jag rätade till frisyren och sträckte ut t-shirten innan jag gick för att leta reda på Scooter.

*

Jag hittade honom äntligen, pratandes med scenarbetare om någon scen vi ska genomföra imorgon.
- Ey Scooter! Sa jag och gick fram till dom utan att bry mig om att de egentligen hade ett samtal som jag störde.
- Hej Justin. Vart är Melody?
- Melody?
- Ja, jag mötte henne för några minuter sen när hon frågade efter dig. Hon ville överraska dig för att hon hade tråkigt eller någonting, jag vet inte. Sa Scooter och viftade bort kommentaren med ena handen.
- Men jag såg själv när hon gick in i bussen, är hon inte därinne då? Fortsatte han och kollade bort på någonting.
- Nej, sa du inte att jag var därinne med Amanda?
- Varför skulle jag det? Vad gjorde ni därinne egentligen? Frågade Scooter och log lurigt.
- Äh, ingenting. Sa jag och vände mig om och gick.

När jag var påväg därifrån föll alla pusselbitarna på plats. Det var Melody som hade kommit in, men förmodligen vänt redan i dörren när hon såg mig och Amanda. Åh,åh. Det här kommer bli lite jobbigt att förklara tror jag.

Jag fortsatte att gå och gå tills jag var längst inne i lokalerna där vi spelar in. Det här kanske inte var en så bra ide ändå. Upprepade jag för mig själv medans jag gick runt och kollade medans de arbetade med att sätta ihop nästa scen där de var på ett hotellrum.
- Åh hej Melody, är du här idag? Hörde jag Arthur säga bakom mig.
Jag vände mig om och log.
- Ja, jag tänkte hälsa på lite bara och se hur ni hade det.
- Så du hade tråkigt helt enkelt? Frågade han och blinkade med ena ögat mot mig.
- Ja. Erkände jag och tittade ner i golvet.
- Det är okej, det är bara roligt att du är här, så att du ser hur de andra skådespelarna spelar också. Det är faktiskt ganska lärorikt ska du se.
- Ja, jag hade tänkt det. Det är bara att säga till om ni behöver hjälp med någonting, jag är ledig. Sa jag och flinade stort.
- Det ska jag göra, sätt dig ner och ta det lugnt bara. Men nu måste jag tyvärr återgå till jobbet, plikten kallar. Sa han och gjorde en honnör mot mig och vände sig om och gick.

*

Tiden började visa klockan fyra, vilket betyder att det är dags för en ny scen. Under tiden jag har suttit här har flera av arbetarna kommit fram för att underhålla mig och ge mig det jag behöver. Fast ska jag vara ärlig så vill jag hellre göra allt det där för mig själv, jag behöver ingen som gör någonting åt mig när jag har egna ben.

Arthur hade tagit sin plats på sin stol och satt nu och pratade det sista med någon av skådespelarna som behövde förbereda sig. Jag satt precis bredvid, så att jag såg det ur samma synvinkel som honom. Alla hade börjat att komma in nu, och precis när jag skulle fråga någonting avbröts jag av att jag såg Justin gå in genom dörren. Jag följde han med blicken och kunde inte sluta tänka på vad jag sett. Det är ingenting mellan mig och Justin, och det har det aldrig varit, men jag tänkte i alla fall att det åtminstone vart någonting, i alla fall vad jag kan hoppas på. Men jag antar att det inte var så nu. Och herregud, han är en kändis och jag är bara en vanlig tonåring som inte kan vara någonting mer än en kompis. Så är det bara.

Precis då tittade han upp och mötte min blick, det var som om han kännt på sig att han blev iakttagen. Han vinkade och log. Jag gjorde samma sak för att inte vara oförskämd.

*

- Okej, alla på sina platser!
Alla gick och ställde sig och det blev knäpptyst, så tyst att bara andetag hördes.
- Är ni redo?
Ja ekade över hela salen.
- Då kör vi igång. 3..2..1, Tagning!
Jag tittade uppmärksamt på vad som hände där framme.

Vanessa knackade på dörren och stod och väntade tålamodigt på att Seth skulle komma och öppna. När han öppnade log hon stort.
- Hej älskling! Sa Vanessa och kysste honom passionerat.

Jag vände blicken till Arthur och fick hålla mig för skratt när jag såg att han mimade replikerna han själv.

- Gud vad jag har saknat dig idag, du förstår inte. Det känns som om du har varit borta i ett år när vi egentligen sågs igår.
- Men gubben då. Så, vad ska vi göra idag?
- Jag har planerat något speciellt åt oss idag, vänta bara.
Seth drog in Vanessa och smällde igen dörren efter sig. Hon satte sig på sängkanten medans Seth gick iväg för att göra i ordning två drinkar åt de båda.
- Vad vill ha du för någonting?
Han öppnade barskåpet, ett skåp som var ett med skrivbordet, precis som på ett hotell.
- Jag kan ta en vodka utspätt med sprite. Finns det hallonsmak?
- Faktiskt så gör det det.
Seth tog ut en flaska och höjde flirtigt på ögonbrynet.
- Du förstår, jag bad någon i receptionen efter just den här flaskan, eftersom att jag vet att det är din favorit. Är jag inte snäll?
Vanessa nickade och fick någonting i blicken.
- Kom hit.
Han höjde på ögonbrynet och hon nickade återigen därav han bet sig i läppen.
- Om du säger det så.
Seth gick bort till Vanessa som ryckte ner honom i sängen och la sig på honom.

När jag satt där och tittade kunde jag inte undgå att minnas vad som hänt tidigare idag, när jag kommit. Det hade sett ut precis så här... Amanda liggandes på Justin. Jag tror aldrig det kommer försvinna från min näthinna.

- Jag älskar dig. Mumlade hon mot hans nacke och hennes hand trevade på hans mage.
Han tittade på henne och kysste henne på munnen.

När jag satt där och kollade studerade jag Justins ansikte noggrant. Det såg ut som om han började att bli obekväm.

Vanessas hand fortsatte att treva neråt och hon kysste hans mage.

Justin flög upp och puttade Amanda ifrån sig.
- Det här går bara inte!

ourstory1 () om Chapter 14 - I Don’t Know What To Think:

Vi har läst alla era noveller och dom är grymma.
Vi stannar klart tills ni slutat blogga!! :)

Men vi är också två nya novellbloggare,
och vi undrar fall ni skulle vilja göra ett länkbyte?!

kram isabelle & maja



Tack för att ni gillar novellen :)
Och självklart vill vi göra ett länkarbyte, lägger till er nu :)

Previous

Jag granskade hennes ansikte efter ledtrådar, men hennes ansikte var bara sorgset. Antingen är hon en riktig bra skådespelare eller så är det på riktigt. Jag vände huvudet mot Scooter som nickade uppmuntrande och jag kom och tänka på vårt samtal vi hade i morse. Vad förväntar han sig att jag ska göra?
- Jag kan stanna ett tag, i alla fall tills du är klar. Sa jag och log.
- Verkligen?
- Jadå.
- Du är en sån gentleman. Sa hon och log inbjudande mot mig.




Innan jag visste ordet av det så hade hon lagt huvudet i mitt knä och lekte med mina fingrar. Jag tittade bort mot dörren, för att få svar av Scooter, men han hade redan gått, så nu var dörren helt stängd, med ingen i närheten.
- Vet du en sak? Frågade hon och log.
- Vadå?
Jag suckade och kollade på henne.
- Jag gillar verkligen dig.
Hon mötte min blick och log ett snett leende. Jag tystnade och tittade förvånat på henne. Gör hon?
- Gör du? Upprepade jag från mina tankar till mina läppar.
- Ja, har du inte märkt det?
- Inte direkt. Sa jag och kliade mig på huvudet.
- Men nu vet du i alla fall, vad har du att säga om det?
Jag tittade ut i ingenting och rynkade på ögonbrynen.
- Jag vet faktiskt inte.
- Det här kanske kan få dig att förstå.
Rätt som det var hade hon lyft på sig, och har nu tryckt sina läppar mot mina. Jag lät henne vara kvar, för att se om det kom upp några känslor till ytan.


Tidigare


När jag vaknade på morgonen därefter var jag helt utvilad, inte ens det minsta trött. Jag satte mig upp i sängen och kollade på klockan som visade 09:48. Det är konstigt att jag vaknar av mig själv så här tidigt eftersom att jag knappt sovit någonting alls. Jag bestämmde mig ändå att gå upp och gick och tog på mig ett par jeans shorts med ett passande linne till eftersom att det ser ut som om det ska bli en varm och fin dag.

*

Som vanligt när jag kommer ner på morgonen så låg det en rosa post-it lapp som jag förstod att mamma skrivit innan jag ens kollat på den. Som jag förutspått så stod det att hon kommer komma hem sent, så det finns mat för mig att värma i frysen så fort jag blir hungrig. Jag skakade på huvudet och la fram en ordentlig frukost till mig själv, pannkakor med sirap.

Medans jag åt så kollade jag igenom en skvallertidning som låg framslängd på bänken. Jag bläddrade sida efter sida för att hitta någonting som var intressant. En stor del av tidningen var ett reportage som handlade om Justin. Även om jag inte borde läsa skvaller nu när jag faktiskt jobbar med honom det handlar om, så kunde jag inte motstå. Jag tog en bit och dränkte den i sirap innan jag började kolla igenom.

“Bieber’s Nya Flickvän?”

När jag läste överskriften borde jag slutat, men nu tog min nyfikenhet över och jag fortsatte att läsa.

“Som vissa av er trogna fans kanske vet så är Justin Bieber för tillfället i Los Angeles där han spelar in sin nuvarande, första film. Jag talar nog inte för mig själv när jag säger att jag kommer vilja se den när den väl är klar. Tyvärr måste jag meddela att den inte är klar förrän nästa år, så det blir bara att hålla nyfikenheten i styr och vänta.

Vi här på tidningen har dock tagit tillfället i akt och skickat ner en reporter ner till LA där han igår på inspelningen av filmen såg Bieber och en av självaste skådespelarna, Melody McCartney, ha det riktigt trevligt tillsammans. För några månader vet vi alla att förhållandet tog ett hastigt slut mellan Justin och Selena Gomez efter en fortfarande okänd anledning. Det ser dock ut som om han ganska snabbt kom över henne, för nu verkar det som om Melody och Justin har någonting på gång, tycker inte ni det?

Bilderna nedanför är tagna av samma reporter vi skickat ner, och bilderna föreställer Justin och Melody tillsammans, och inte Justin och Selena som några av våra läsare trodde. Den första bilden, till vänster, är från deras egna buss som är special beställd där Bieber och Melody tillbringade olika tider tillsamans mellan de olika scenerna. Bild nummer två, till höger, är från samma buss, men är det bara jag som tycker att den kramen inte bara ser ut som en kompis kram, eller hur? Jag drar inga slutsatser ännu, men jag tror att vi har en romans på gång mellan de två.”



Jag suckade och slängde tidningen ifrån mig. Jag vet att jag inte borde ha läst det där, men varför ska alla tidningar hitta på massa falska rykten om folk? Okej, jag vet att jag själv gillar att läsa skvaller för att få reda på mer om en kändis liv, men när det handlar om en själv är det bara lågt, det finns ingen som förtjänar något sånt här. Jag och Justin är ingenting annat än vänner. Då slog en tanke mig. När allt kommer omkring så har jag ingenting att göra idag, så jag kanske kan ta och göra ett besök på inspelningen för att hälsa på honom. Han har säkert ganska tråkigt och behöver någon att prata med.

*

Precis när jag hade tagit på mig skorna kom jag på att jag inte hade någon bil. Mamma är på jobbet och James, ja, han jobbar han också. Jag kan lika gärna ta bussen, det tar lite längre tid, men då betyder det att jag får mindre tid att göra obetydliga saker senare. Tänkte jag och log. Jag lade ner mobil, nycklar, pengar och mitt passerarkort som gör att jag kan komma in på inspelningen utan att bli bortförd av vakterna, det skulle bara vara tragiskt. Jag låste dörren och sprang nerför trapporna. Och eftersom att vi bor nästan högst upp i lägenheten, så blev det en bit att springa. I farten ner sprang jag på en av våra grannar.

- Hej. Mumlade jag fort och skulle jogga förbi henne.
- Hej gumman! Varför så bråttom? Frågade Stella, en gammal dam som bott här i evigheter.
Stella har varit som min extra mamma när jag var mindre. Det var hon som fick ta hand om mig när mamma varit tvungen att jobba över, vilket hände ofta. Så hon har faktiskt funnits här för mig i nästan hela mitt liv, och det kanske också är en betydelse att jag kan hela hennes lägenhet, från topp till tå, eftersom att jag brukade spendera mycket tid därinne.
- Jag ska med bussen. Svarade jag stressat och log hastigt.
- Oj, då ska jag inte uppehålla dig! Spring iväg nu.
- Sköt om dig! Ropade jag när jag kommit flera trappor ner.
Som tur är behövde jag inte gå särskilt länge innan jag såg den vanliga busshållsplatsen bredvid posten. Här har jag stått en väldigt mycket när jag gick på lågstadiet. Jag satte i hörlurarna och lutade mig mot en stolpe medans jag väntade på bussen som kom en minut senare.

*

Jag visade upp kortet för vakten, som först hade stoppat mig och trott att jag varit ett galet fan. Och det hjälpte inte heller att jag inte kunde hitta mitt kort, så jag blev nästan bortkörd för att han trodde att jag ljög. Dumma vakter. Mumlade jag och gick förbi grindarna efter han bett om förlåtelse och bett mig att inte säga någonting till Scooter eller James. Jag gick raka vägen mot bussen, eftersom att jag nästan var helt säker på att Justin skulle vara därinne, vi fick nämligen paus vid den här tiden igår också. På vägen mötte jag Scooter.
- Hej Melody. Jag visste inte att du skulle vara här idag? Är James här också eller? Frågade Scooter glatt och log.
- Hej Scooter, nej jag ska egentligen inte vara här. Men jag hade liksom.. tråkigt så jag bestämmde mig för att hälsa på för att underhålla mig själv.
- Så bra, du vet att du alltid är välkommen här, även om det är på dina lediga dagar. Vi uppskattar bara ditt sällskap.
- Tack, det är bra att veta.
Jag log och tänkte genast på incidenten med vakten vid ingången.
- Är Justin därinne eller? Frågade jag och pekade mot bussen.
- Ja.
Jag nickade och öppnade husbils dörren. När jag kommer in ser jag Amanda halvligga i Justin’s knä med hennes ena hand inflätad i en av hans och deras läppar är tätt ihop pressade. Jag smällde snabbt igen dörren och backade bort från dörren. Vad tar det åt mig egentligen? Det kanske inte var en bra dag att komma hit på, eftersom att det ser ut att vara så upptagna. Och jag som trodde att det kanske kunde bli någonting mellan mig och Justin. Jag hade visst fel. Jag vände mig om och gick därifrån utan att vända mig om en enda gång.