STÄNG!
Vi vill bara säga att vi inte kommer fortsätta på novellen, och det kommer tyvärr ingen nu, då varken jag (Hanna) eller Cissi har tid längre. Men man vet ju aldrig vi kanske har tid någon gång...
Jag vill bara säga tack för alla go kommentarer det var verkligen jätte gulligt! Tack för allt, tack till er som började läsa Under The Mistletoe redan från början, då vi faktiskt hade bra upptratering, men förlåt för det här, men tack för alla goa kommentarer.
Puss och Kram Hanna och Cissi <3
Jag vill bara säga tack för alla go kommentarer det var verkligen jätte gulligt! Tack för allt, tack till er som började läsa Under The Mistletoe redan från början, då vi faktiskt hade bra upptratering, men förlåt för det här, men tack för alla goa kommentarer.
Puss och Kram Hanna och Cissi <3
FÖRLÅT!!
FÖRLÅT!!!
Föråt för sämst upptratering, helt sjukt att vi inte har lagt ut ett kapitel på två månader, förlåt ännu en gång. Det finns några få läsare kvar, och vi vill bara säga att vi antagligen kommer sluta på denna novell (A Little Thing We Call Love) och börja på en annan, men vi får se när det blir. Iallafall både jag (Hanna) och Cissi har nu börjat i gymnasiet, och det är lika med hur mycket plugg som helst. Vi båda går en Natur linje, vilket är ännu mer plugg, iallafall tack för er som finna kvar på bloggen, och vi kommer lägga ut, så snart vi får tid...
Kram och tack för ert tålamod
// Hanna och Cissi
Har ni fått någon? :D
Jag vet att vi inte är någon info blogg om Justin, men vill i alla fall prata om det här :D Biljetterna inför Believe tour här i Sverige släpptes idag, var det någon som hade tur och fick någon till de båda konserterna? :) Först trodde jag och Hanna att det bara var en konsert, men senare så såg vi att det var försäljning för två! Jag, personligen, fick ingen inför första konserten :( men jag fick fyra stycken för den andra, som jag har hört är den sista platsen som han ska uppträda på innan Believe tour är över :D Spännande! Men som sagt, fick ni tag på någon biljett, så hoppas jag att ni är super glada eftersom att det kommer bli awesooome!! Puss och Kram från Cissi och Hanna
Ps. Vi vet att vi har sugit totalt på uppdateringen, men det är som sagt sommarlov och vi vill göra det bästa av det :) Men jag lovar, det kommer ett så snart som möjligt :D
Chapter 17 - What Did I Do Wrong?
Previous
- Så, Amanda? Hon verkar..snäll.. Sa jag och tog en klunk för att göra så att det såg mer trovärdigt ut.
Jag fick hålla tillbaka en kväljning.
-Snäll? Hon är så långt ifrån schysst man kan komma.
Han skrattade högt, och jag kunde inte undvika att undra vad som var så roligt.
- Hon tror att det är någonting mellan oss. Men om jag själv får säga någonting, så känner jag henne inte alls. Vi har inte ens träffats en dag, om man bortser från provspelningarna då. Förklarade han och skakade på huvudet.
- Jaså, det verkade inte som om det var så i husbilen i morse.
Justin frös till och satte i halsen. Han började hosta, och allt jag gjorde var att titta menande på honom. Till Justins räddning, ringde telefonen och han gick lättsamt för att svara.
- Så, Amanda? Hon verkar..snäll.. Sa jag och tog en klunk för att göra så att det såg mer trovärdigt ut.
Jag fick hålla tillbaka en kväljning.
-Snäll? Hon är så långt ifrån schysst man kan komma.
Han skrattade högt, och jag kunde inte undvika att undra vad som var så roligt.
- Hon tror att det är någonting mellan oss. Men om jag själv får säga någonting, så känner jag henne inte alls. Vi har inte ens träffats en dag, om man bortser från provspelningarna då. Förklarade han och skakade på huvudet.
- Jaså, det verkade inte som om det var så i husbilen i morse.
Justin frös till och satte i halsen. Han började hosta, och allt jag gjorde var att titta menande på honom. Till Justins räddning, ringde telefonen och han gick lättsamt för att svara.
När Justin äntligen kom tillbaka så blev jag lättad över att slippa sitta ensam. Medans han vart borta hade bara hans upprörda skrik hörts, så jag drar slutsatsen att det var ett jobbigt samtal.
- Vem pratade du med? Frågade jag intresserat.
- Det var bara Scooter, han ville att jag skulle komma tillbaka.
- Justin, förlåt men jag borde gå. Sa jag och reste mig upp.
Jag ställde ner den tomma koppen i köket på väg till hallen.
- Snälla, gå inte. Jag behöver ju någon som håller med om vad jag säger. Sa Justin rusade efter mig.
Jag kände hur en plötslig ilska kom över mig.
- Du har Amanda, fråga henne. Sa jag och rynkade på ögonbrynen.
- Jag vet inte om jag har rätt här, men är du svartsjuk Mel?
När jag mötte hans blick såg jag hur han log inbjudande.
- Varför skulle jag vara det? Snäste jag tillbaka och drog på mig skorna.
Inte en chans att jag låter hans leende förtrolla mig. Han valde Amanda, och nu ska jag gå.
- Jag har ingen aning, men, som en förklaring, så ska du veta att det inte är någonting mellan mig och Amanda, och det kommer det aldrig bli heller. Inte i världshistorien. Om hon inte byter personlighet bara sådär och blir till värsta super snälla och omtänksamma tjejen. Och det vet både du och jag att det inte kommer att hända.
- Så du säger att du bara leker med hennes känslor? För efter vad jag såg i morse så såg det ut som “någonting”.
- Nej, du missförstår. Vi satt där och tog det lugnt efter en inspelning och rätt som det var så låg hon på mig och..
Jag höll upp en hand och avbröt honom.
- Du behöver inte förklara dig för mig, ni gör vad ni vill utan att det blir mina bekymmer.
- Men du lät mig inte förklara klart. Det jag försöker säga är att jag gillar någon annan, så det kommer inte bli någonting mellan mig och Amanda i alla fall.
- Men då borde du satsa på henne då, istället för att spela med Amanda. Det är bara grymt.
Jag gav honom en sista blick innan jag öppnade dörren för att gå ut.
- Melody, kan du vara snäll och vänta?
Justin överraskade mig när han tog tag i min arm. Och klumpig som jag är halkade jag till av förvåningen och trillade bakåt mot Justin, eftersom att han ryckte mig bakåt. Det hela blev en överraskning för Justin eftersom att han inte menat att rycka så hårt, så när jag föll på honom kunde han inte hålla balansen vilket ledde till att han ramlade baklänges längre in i rummet. Jag kunde inte undvika att börja skratta när Justins bröstkorg väl höjde sig som om den vibrerade för att han skrattade så att han kiknade. Jag skrattade fortfarande när jag vände på huvudet och tittade ut genom den öppna dörren.
Nervositet sköljdes över mig och skrattet försvann när jag såg två fötter stå precis bredvid mitt ansikte. Jag blinkade uppåt och såg en kvinna stå där med armarna i kors och som såg på oss med ett ansiktsuttryck som det bara lyste stränghet om.
Allt jag uppfattade av henne, gav mig känslan om att vi är i trubbel, speciellt jag, så jag makade mig av Justin och satte mig bredvid istället och låtsades att borsta av lite smuts på mitt ben. Justin vände sig frågande mot mig, men innan han hann säga någonting så vände han blicken och såg vad jag såg. Jag uppfattade genast nervositeten som spred sig som en våg över hans ansikte.
- Åh, hej mamma. Jag visste inte att du skulle komma så tidigt. Mumlade han tyst och reste sig upp.
Han rätade till frisyren och drog tröjan rätt innan han slutligen vågade att möta hans mammas blick.
- Vad ska det här betyda Justin?
Hon hade fortfarande armarna i kors och såg uppriktigt förbannad ut.
- Oj, så ohövlig jag är. Mamma, det här är Melody. Melody, det här är min mamma, Pattie.
Jag sträckte fram handen och log som en hälsning, men hon bara stirrade på min hand tills jag lät den falla till min sida igen.
- Jag vet vem hon är. Jag var i samma rum som dig när hon var på provspelningen över rollen för Vanessa. Det jag menar är, vad det här ska betyda.
Hon pekade på platsen där vi precis legat och stirrade misstroget på sin son.
- Jo, vi pratade och...
- Jag ville inte höra hela händelsen, bara en riktigt bra ursäkt. Gå upp till ditt rum Justin, så tar vi det här sen. Jag kom bara hem för att titta till dig och säga att jag ska ut och äta med några väninnor igen. Och gällande dig... Sa hon och stirrade så ilsket på mig att det kändes som om hon såg rakt igenom mig.
- Det kanske är dags att gå hem för dig. Fortsatte hon och plockade upp min jacka som åkt i väg i fallet.
- Ja, jag hade precis tänkt att gå ändå. Sa jag och tackade tyst när hon räckte mig jackan.
- Men.. Protesterade Justin, men hans mamma höll upp en hand och han tystnade tvärt.
- Jag vet att jag inte är så rättvis och särskilt snäll just nu, men det här kan inte jag gå med på. Vi snackar om det här senare. Upprepade hon tyst till Justin innan hon marscherade iväg mot köket, där våra koppar fortfarande stod i vasken.
- Vad tror hon att vi höll på med egentligen?
Eftersom att hon tar det så seriöst menar jag. Och då gick det upp för mig.
- Jag vet inte... Började han, men jag avbröt honom precis som hans mamma hade gjort.
- Jag vill inte höra. Det var som sagt inte så bra att jag kom hit ändå.
Med de orden sagda vände jag på klacken och gick iväg längs den steniga vägen.
- Melody, vänta! Jag måste få säga det jag måste säga. Snälla..
- Vi ses på inspelningsplatsen i morgon. Hejdå Justin, och tack för chokladen! Ropade jag och avslutade samtalet där.
Men faktum var att jag inte gick för att jag var tvungen, utan för att jag inte ville höra det han skulle säga härnäst.
- Justin, är det okej om jag kommer in? Sa mamma mjukt och knackade på dörren.
- Det är öppet. Muttrade jag och la ifrån mig mobilen som jag haft i knät den senaste timman.
Jag har tappat räkningen på hur många sms jag har skickat till Melody som har förklarat att jag inte känner någonting för Amanda, utan för henne. Men hon har inte svarat på en enda, och det gör mig osäker och nervös. Och jag gillar inte att vara osäker och nervös, speciellt inte när det är en tjej som gör mig sådan. Men jag kan inte göra någonting åt det jag känner, eller..?
Jag mötte argt mammas blick när hon öppnade dörren och gick sakta fram till mig. Hon ställde sig vid huvudgaveln och tittade frågande på mig. Jag nickade stumt och hon satte sig vid mina fötter.
- Jag vet att du är arg Justin, men du måste förstå att..
- Nej. Sa jag lugnt och drog ena handen genom håret, endast för att ha händerna upptagna.
- Vad menar du med nej?
- Nej, jag vill inte prata om vad som hände. Nej, jag är inte arg på dig. Och nej, jag vill inte prata alls faktiskt.
- Men Justin. Sa hon lugnt och började smeka min fot.
Jag drog undan den och drog demonstrativt ihop dom så att jag hade dom alldeles intill mig.
- Jag ska inte tjata på dig, bara jag åtminstone får fråga en fråga. Du behöver inte svara, bara jag får ställa den, sen får du bestämma dig för om du vill fortsätta att prata eller inte. Sa mamma och såg sambiten ut.
- Vadå? Frågade jag och mötte hennes blick igen, nu nyfiken.
- Varför är du så okänslig?
Jag studerade henne medans hon reste på sig och gick mot dörren. Hon såg sårad ut.
- Vad menar du?
Hon vände sig om och kollade på mig, riktigt länge, som om hon tänkte ut det perfekta svaret.
- Vill du verkligen ha reda på det?
- Ja, vad är det som jag har gjort som gör att du ska tycka att jag är okänslig mamma? Jag är inte självisk, ignorant eller..
- Nej, nej. Jag vet att du inte är något av de sakerna. Du är helt underbar, ger bort till mindre lyckligt lottade än oss och omtänksam, du är underbar. Upprepade hon och satte sig vid min fotända igen.
- Vad är det då?
- Jag har frågat mig själv många gånger idag om vad jag har gjort för fel i uppfostringen för att se dig behandla två tjejer så här?
_________________________________________________________________________________
Hej, ni får ett långt kapitel eftersom att ni inte fått ett på ett tag :) Vi hade tyvärr problem med publiceringen eftersom att blogg.se har ändrat design :) Men nu är det fixat :) Kommentera!
Kram Cissi och Hanna
Cissi här :)
Hej, jag vet att uppdateringen har varit helt usel och vi sa att vi skulle bättra oss hehe.. jo, jag har glömt att säga att jag ska åka iväg i 2 veckor :/ jag tar med mig datorn, det är inte det, utan det jag försöker säga är att det kommer bli svårare för mig att skriva :) Men jag ska försöka när jag får tid över :) Tänkte bara säga det här, om ni undrade :)
I allafall, hoppas ni har ett gött sommarlov än så länge :)
Kram Cissi!
PS. Ni får en bild så länge :)
I allafall, hoppas ni har ett gött sommarlov än så länge :)
Kram Cissi!
PS. Ni får en bild så länge :)
Chapter 16 - No.
Previous
När jag satt där och kollade studerade jag Justins ansikte noggrant. Det såg ut som om han började att bli obekväm.
Vanessas hand fortsatte att treva neråt och hon kysste hans mage.
Justin flög upp och puttade Amanda ifrån sig.
- Det här går bara inte!
- Vad går inte? Utbrast Arthur och hade ställt sig upp. Det gick ju jätte bra!
- Nej! Hon följer ju inte manuset! Sa jag och gick längre och längre bort från Amanda som fortfaranda låg kvar på sängen.
- Jag märkte ingenting, isåfall var det bara något litet. Fortsätt nu!
- Den här scenen kommer inte fortsätta förrän hon har läst igenom manuset och ser vad hon gjorde fel. Jag kan inte jobba när hon håller på att försöka störa mig.
- Justin, sluta vara sådan nu. Det var säkert ingenting. Hörde jag Scooter säga bortifrån Arthur.
- Varför skulle jag hitta på någonting? Jag märkte att hon gjorde fel, och jag sa till. Det är bara rätt.
- Kanske för att du vill ha uppmärksamhet?
Jag vände mig och och stirrade misstroget på Amanda som flinade mot mig.
- Vad snackar du...
- Vad gjorde hon för fel då? Berätta så kan vi säkert lösa det här på nolltid och fortsätta.
- Jo, hon liksom.. rörde mig lite längre ner än hon skulle. Sa jag och kollade generat ner.
- Vad?! Skrek Amanda och hoppade upp ur sängen för att störta fram till mig.
- Lite längre ner?! Jag gjorde bara som det stod i manuset!
Scooter hostade och fick allas uppmärksamhet.
- Jaha. Du inbillar dig säkert. Jag såg ingenting, gjorde någon annan det? Sa Scooter och tittade misstroget på mig.
Jag tittade runt och mötte blickar en efter en för att få stöd. Men det var knäpptyst, ingen rörde sig. Så tyst att man nästan kunde höra en nål falla.
- Jag såg det.
Jag tittade upp och mötte Melodys blick. Jag log snett mot henne och mimade ett tack. Det påminde mig att jag hade saker att ta upp med henne sen.
- Tack! Melody märkte det! Sa jag högt och tittade surt in i både Scooters och Arthurs ögon.
- Men kom igen Justin. En, en som säkert misstog sig också. Nu glömmer vi det här och kör vidare, det här slösar bara tid. Sa Arthur lugnt och log.
- Nej, jag skiter i det här. Jag går nu.
Jag vände ryggen om och började gå mot utgången. På något sätt hade det blivit tystare än vad det var förut, om det nu ens är möjligt.
- Melody, kommer du? Frågade jag och vinkade henne till mig.
- Oj, ja.
Hon tog sin väska och småsprang fram till mig. När vi gick ut hörde jag Scooters röst eka bakom oss.
- Justin, kom hit nu!
Jag ignorerade honom och gick vidare.
- Vill du ha en kopp varm choklad? Frågade Justin och gick ut till köket.
- Öh, ja tack. Vad fint ni har här. Sa jag och makade mig närmare ryggstödet på hans soffa.
Jag skulle aldrig ha råd att bo så här, herregud. Det var möbler överallt men ändå var det så mycket tom yta att man kunde få plats med ännu mer. Helt sjukt.
- Tack antar jag. Det är faktiskt mamma som gillar att möblera om hela tiden, så jag antar att du kommer få ett bättre svar om du pratar med henne om det.
- Ja, jag måste säga att hon har smak för fina möbler i alla fall. Ska jag hjälpa till med någonting förresten?
- Nej, du är gäst. Jag kommer snart.
- Okej. Sa jag lågt och tittade runt omkring mig.
Det verkar som om hans mamma inte bara gillar möbler. Hyllor, bänkar och bord var prydda med många antika vaser och glas av många olika slag, allt såg ut att vara väldigt dyrt ut i alla fall.
Justin kom tillbaka en kort stund senare med två koppar med varm choklad, som han höll ett extra öga på när han gick för att inte spilla någonting. Vilket kanske inte var så konstigt, de var nästan fyllda på bredden och såg ut att rinna över för varje steg han tog.
- Tack. Sa jag och log när han räckte mig koppen.
Jag tog en klunk för att minska innehållet i den, eller så att jag slapp skämma ut mig själv om jag spillde ner den soffans överdrag som var i sammet. Då hade jag förmodligen blivit uppläxad av hans mamma innan jag visste ordet av det.
- Ingen fara. Sa Justin och satte sig leende bredvid mig.
- Så, Amanda? Hon verkar..snäll.. Sa jag och tog en klunk för att göra så att det såg mer trovärdigt ut.
Jag fick hålla tillbaka en kväljning.
-Snäll? Hon är så långt ifrån schysst man kan komma.
Han skrattade högt, och jag kunde inte undvika att undra vad som var så roligt.
- Hon tror att det är någonting mellan oss. Men om jag själv får säga någonting, så känner jag henne inte alls. Vi har inte ens träffats en dag, om man bortser från provspelningarna då. Förklarade han och skakade på huvudet.
- Jaså, det verkade inte som om det var så i husbilen i morse.
Justin frös till och satte i halsen. Han började hosta, och allt jag gjorde var att titta menande på honom. Till Justins räddning, ringde telefonen och han gick lättsamt för att svara.
__________________________________________________________________________________
Hej, förlåt för att det har tagit så lång tid för det här kapitlet, vi ska försöka lägga ut mer regelbundet :) Men hey, det har precis blivit sommarlov ;) Vi ska försöka att fixa oss :) Kommenera :D
Kram Cissi och Hanna
När jag satt där och kollade studerade jag Justins ansikte noggrant. Det såg ut som om han började att bli obekväm.
Vanessas hand fortsatte att treva neråt och hon kysste hans mage.
Justin flög upp och puttade Amanda ifrån sig.
- Det här går bara inte!
- Vad går inte? Utbrast Arthur och hade ställt sig upp. Det gick ju jätte bra!
- Nej! Hon följer ju inte manuset! Sa jag och gick längre och längre bort från Amanda som fortfaranda låg kvar på sängen.
- Jag märkte ingenting, isåfall var det bara något litet. Fortsätt nu!
- Den här scenen kommer inte fortsätta förrän hon har läst igenom manuset och ser vad hon gjorde fel. Jag kan inte jobba när hon håller på att försöka störa mig.
- Justin, sluta vara sådan nu. Det var säkert ingenting. Hörde jag Scooter säga bortifrån Arthur.
- Varför skulle jag hitta på någonting? Jag märkte att hon gjorde fel, och jag sa till. Det är bara rätt.
- Kanske för att du vill ha uppmärksamhet?
Jag vände mig och och stirrade misstroget på Amanda som flinade mot mig.
- Vad snackar du...
- Vad gjorde hon för fel då? Berätta så kan vi säkert lösa det här på nolltid och fortsätta.
- Jo, hon liksom.. rörde mig lite längre ner än hon skulle. Sa jag och kollade generat ner.
- Vad?! Skrek Amanda och hoppade upp ur sängen för att störta fram till mig.
- Lite längre ner?! Jag gjorde bara som det stod i manuset!
Scooter hostade och fick allas uppmärksamhet.
- Jaha. Du inbillar dig säkert. Jag såg ingenting, gjorde någon annan det? Sa Scooter och tittade misstroget på mig.
Jag tittade runt och mötte blickar en efter en för att få stöd. Men det var knäpptyst, ingen rörde sig. Så tyst att man nästan kunde höra en nål falla.
- Jag såg det.
Jag tittade upp och mötte Melodys blick. Jag log snett mot henne och mimade ett tack. Det påminde mig att jag hade saker att ta upp med henne sen.
- Tack! Melody märkte det! Sa jag högt och tittade surt in i både Scooters och Arthurs ögon.
- Men kom igen Justin. En, en som säkert misstog sig också. Nu glömmer vi det här och kör vidare, det här slösar bara tid. Sa Arthur lugnt och log.
- Nej, jag skiter i det här. Jag går nu.
Jag vände ryggen om och började gå mot utgången. På något sätt hade det blivit tystare än vad det var förut, om det nu ens är möjligt.
- Melody, kommer du? Frågade jag och vinkade henne till mig.
- Oj, ja.
Hon tog sin väska och småsprang fram till mig. När vi gick ut hörde jag Scooters röst eka bakom oss.
- Justin, kom hit nu!
Jag ignorerade honom och gick vidare.
*
- Vill du ha en kopp varm choklad? Frågade Justin och gick ut till köket.
- Öh, ja tack. Vad fint ni har här. Sa jag och makade mig närmare ryggstödet på hans soffa.
Jag skulle aldrig ha råd att bo så här, herregud. Det var möbler överallt men ändå var det så mycket tom yta att man kunde få plats med ännu mer. Helt sjukt.
- Tack antar jag. Det är faktiskt mamma som gillar att möblera om hela tiden, så jag antar att du kommer få ett bättre svar om du pratar med henne om det.
- Ja, jag måste säga att hon har smak för fina möbler i alla fall. Ska jag hjälpa till med någonting förresten?
- Nej, du är gäst. Jag kommer snart.
- Okej. Sa jag lågt och tittade runt omkring mig.
Det verkar som om hans mamma inte bara gillar möbler. Hyllor, bänkar och bord var prydda med många antika vaser och glas av många olika slag, allt såg ut att vara väldigt dyrt ut i alla fall.
Justin kom tillbaka en kort stund senare med två koppar med varm choklad, som han höll ett extra öga på när han gick för att inte spilla någonting. Vilket kanske inte var så konstigt, de var nästan fyllda på bredden och såg ut att rinna över för varje steg han tog.
- Tack. Sa jag och log när han räckte mig koppen.
Jag tog en klunk för att minska innehållet i den, eller så att jag slapp skämma ut mig själv om jag spillde ner den soffans överdrag som var i sammet. Då hade jag förmodligen blivit uppläxad av hans mamma innan jag visste ordet av det.
- Ingen fara. Sa Justin och satte sig leende bredvid mig.
- Så, Amanda? Hon verkar..snäll.. Sa jag och tog en klunk för att göra så att det såg mer trovärdigt ut.
Jag fick hålla tillbaka en kväljning.
-Snäll? Hon är så långt ifrån schysst man kan komma.
Han skrattade högt, och jag kunde inte undvika att undra vad som var så roligt.
- Hon tror att det är någonting mellan oss. Men om jag själv får säga någonting, så känner jag henne inte alls. Vi har inte ens träffats en dag, om man bortser från provspelningarna då. Förklarade han och skakade på huvudet.
- Jaså, det verkade inte som om det var så i husbilen i morse.
Justin frös till och satte i halsen. Han började hosta, och allt jag gjorde var att titta menande på honom. Till Justins räddning, ringde telefonen och han gick lättsamt för att svara.
__________________________________________________________________________________
Hej, förlåt för att det har tagit så lång tid för det här kapitlet, vi ska försöka lägga ut mer regelbundet :) Men hey, det har precis blivit sommarlov ;) Vi ska försöka att fixa oss :) Kommenera :D
Kram Cissi och Hanna
Chapter 15- I Can’t Do It!
Previous
Jag nickade och öppnade husbils dörren. När jag kommer in ser jag Amanda halvligga i Justin’s knä med hennes ena hand inflätad i en av hans och deras läppar är tätt ihop pressade. Jag smällde snabbt igen dörren och backade bort från dörren. Vad tar det åt mig egentligen? Det kanske inte var en bra dag att komma hit på, eftersom att det ser ut att vara så upptagna. Och jag som trodde att det kanske kunde bli någonting mellan mig och Justin. Jag hade visst fel. Jag vände mig om och gick därifrån utan att vända mig om en enda gång.
Allt började gå väldigt fort härifrån. Amanda halvlåg över mig och det kändes bara så fel. När allt kommer omkring känner jag ingenting för henne och det här är bara onödigt. Jag hörde husbil dörren smällas igen och drog då en snabb slutsats att någon precis kommit in. Amanda tryckte jag ifrån mig innan jag kollade mot dörren, där det borde stått någon, men det var tomt. Vad konstigt. Jag rynkade på ögonbrynen och puttade bort Amanda helt och hållet från mig.
- Vad är det Justin? Frågade Amanda och kollade chockat på mig.
Jag ignorerade henne och reste mig upp. Vem var det som hade kommit in, paparazzi? Isåfall måste jag göra något för att det inte ska komma ut. Bakom mig hörde jag hur Amanda fräste åt mig.
- Justin! Vad gör du?!
- Amanda. Sa jag och suckade. Vad tror du egentligen finns mellan oss? För allt jag ser är bara ett stort, tom utrymme med inga känslor alls.
- Va?! Ropade hon och drog mig i armen.
- Jag gillar inte dig på det sättet, okej? Sa jag irriterat och ryckte loss min arm från hennes hårda grepp.
- Du kan inte bara gå, du kan inte lämna mig på det här sättet! Ropade hon bakom mig, men jag hade återigen börjat att ignorera hennes bortförklaringar och lämnade henne bakom mig när jag gick ut från bussen.
Jag rätade till frisyren och sträckte ut t-shirten innan jag gick för att leta reda på Scooter.
Jag hittade honom äntligen, pratandes med scenarbetare om någon scen vi ska genomföra imorgon.
- Ey Scooter! Sa jag och gick fram till dom utan att bry mig om att de egentligen hade ett samtal som jag störde.
- Hej Justin. Vart är Melody?
- Melody?
- Ja, jag mötte henne för några minuter sen när hon frågade efter dig. Hon ville överraska dig för att hon hade tråkigt eller någonting, jag vet inte. Sa Scooter och viftade bort kommentaren med ena handen.
- Men jag såg själv när hon gick in i bussen, är hon inte därinne då? Fortsatte han och kollade bort på någonting.
- Nej, sa du inte att jag var därinne med Amanda?
- Varför skulle jag det? Vad gjorde ni därinne egentligen? Frågade Scooter och log lurigt.
- Äh, ingenting. Sa jag och vände mig om och gick.
När jag var påväg därifrån föll alla pusselbitarna på plats. Det var Melody som hade kommit in, men förmodligen vänt redan i dörren när hon såg mig och Amanda. Åh,åh. Det här kommer bli lite jobbigt att förklara tror jag.
Jag fortsatte att gå och gå tills jag var längst inne i lokalerna där vi spelar in. Det här kanske inte var en så bra ide ändå. Upprepade jag för mig själv medans jag gick runt och kollade medans de arbetade med att sätta ihop nästa scen där de var på ett hotellrum.
- Åh hej Melody, är du här idag? Hörde jag Arthur säga bakom mig.
Jag vände mig om och log.
- Ja, jag tänkte hälsa på lite bara och se hur ni hade det.
- Så du hade tråkigt helt enkelt? Frågade han och blinkade med ena ögat mot mig.
- Ja. Erkände jag och tittade ner i golvet.
- Det är okej, det är bara roligt att du är här, så att du ser hur de andra skådespelarna spelar också. Det är faktiskt ganska lärorikt ska du se.
- Ja, jag hade tänkt det. Det är bara att säga till om ni behöver hjälp med någonting, jag är ledig. Sa jag och flinade stort.
- Det ska jag göra, sätt dig ner och ta det lugnt bara. Men nu måste jag tyvärr återgå till jobbet, plikten kallar. Sa han och gjorde en honnör mot mig och vände sig om och gick.
Tiden började visa klockan fyra, vilket betyder att det är dags för en ny scen. Under tiden jag har suttit här har flera av arbetarna kommit fram för att underhålla mig och ge mig det jag behöver. Fast ska jag vara ärlig så vill jag hellre göra allt det där för mig själv, jag behöver ingen som gör någonting åt mig när jag har egna ben.
Arthur hade tagit sin plats på sin stol och satt nu och pratade det sista med någon av skådespelarna som behövde förbereda sig. Jag satt precis bredvid, så att jag såg det ur samma synvinkel som honom. Alla hade börjat att komma in nu, och precis när jag skulle fråga någonting avbröts jag av att jag såg Justin gå in genom dörren. Jag följde han med blicken och kunde inte sluta tänka på vad jag sett. Det är ingenting mellan mig och Justin, och det har det aldrig varit, men jag tänkte i alla fall att det åtminstone vart någonting, i alla fall vad jag kan hoppas på. Men jag antar att det inte var så nu. Och herregud, han är en kändis och jag är bara en vanlig tonåring som inte kan vara någonting mer än en kompis. Så är det bara.
Precis då tittade han upp och mötte min blick, det var som om han kännt på sig att han blev iakttagen. Han vinkade och log. Jag gjorde samma sak för att inte vara oförskämd.
- Okej, alla på sina platser!
Alla gick och ställde sig och det blev knäpptyst, så tyst att bara andetag hördes.
- Är ni redo?
Ja ekade över hela salen.
- Då kör vi igång. 3..2..1, Tagning!
Jag tittade uppmärksamt på vad som hände där framme.
Vanessa knackade på dörren och stod och väntade tålamodigt på att Seth skulle komma och öppna. När han öppnade log hon stort.
- Hej älskling! Sa Vanessa och kysste honom passionerat.
Jag vände blicken till Arthur och fick hålla mig för skratt när jag såg att han mimade replikerna han själv.
- Gud vad jag har saknat dig idag, du förstår inte. Det känns som om du har varit borta i ett år när vi egentligen sågs igår.
- Men gubben då. Så, vad ska vi göra idag?
- Jag har planerat något speciellt åt oss idag, vänta bara.
Seth drog in Vanessa och smällde igen dörren efter sig. Hon satte sig på sängkanten medans Seth gick iväg för att göra i ordning två drinkar åt de båda.
- Vad vill ha du för någonting?
Han öppnade barskåpet, ett skåp som var ett med skrivbordet, precis som på ett hotell.
- Jag kan ta en vodka utspätt med sprite. Finns det hallonsmak?
- Faktiskt så gör det det.
Seth tog ut en flaska och höjde flirtigt på ögonbrynet.
- Du förstår, jag bad någon i receptionen efter just den här flaskan, eftersom att jag vet att det är din favorit. Är jag inte snäll?
Vanessa nickade och fick någonting i blicken.
- Kom hit.
Han höjde på ögonbrynet och hon nickade återigen därav han bet sig i läppen.
- Om du säger det så.
Seth gick bort till Vanessa som ryckte ner honom i sängen och la sig på honom.
När jag satt där och tittade kunde jag inte undgå att minnas vad som hänt tidigare idag, när jag kommit. Det hade sett ut precis så här... Amanda liggandes på Justin. Jag tror aldrig det kommer försvinna från min näthinna.
- Jag älskar dig. Mumlade hon mot hans nacke och hennes hand trevade på hans mage.
Han tittade på henne och kysste henne på munnen.
När jag satt där och kollade studerade jag Justins ansikte noggrant. Det såg ut som om han började att bli obekväm.
Vanessas hand fortsatte att treva neråt och hon kysste hans mage.
Justin flög upp och puttade Amanda ifrån sig.
- Det här går bara inte!
Jag nickade och öppnade husbils dörren. När jag kommer in ser jag Amanda halvligga i Justin’s knä med hennes ena hand inflätad i en av hans och deras läppar är tätt ihop pressade. Jag smällde snabbt igen dörren och backade bort från dörren. Vad tar det åt mig egentligen? Det kanske inte var en bra dag att komma hit på, eftersom att det ser ut att vara så upptagna. Och jag som trodde att det kanske kunde bli någonting mellan mig och Justin. Jag hade visst fel. Jag vände mig om och gick därifrån utan att vända mig om en enda gång.
Allt började gå väldigt fort härifrån. Amanda halvlåg över mig och det kändes bara så fel. När allt kommer omkring känner jag ingenting för henne och det här är bara onödigt. Jag hörde husbil dörren smällas igen och drog då en snabb slutsats att någon precis kommit in. Amanda tryckte jag ifrån mig innan jag kollade mot dörren, där det borde stått någon, men det var tomt. Vad konstigt. Jag rynkade på ögonbrynen och puttade bort Amanda helt och hållet från mig.
- Vad är det Justin? Frågade Amanda och kollade chockat på mig.
Jag ignorerade henne och reste mig upp. Vem var det som hade kommit in, paparazzi? Isåfall måste jag göra något för att det inte ska komma ut. Bakom mig hörde jag hur Amanda fräste åt mig.
- Justin! Vad gör du?!
- Amanda. Sa jag och suckade. Vad tror du egentligen finns mellan oss? För allt jag ser är bara ett stort, tom utrymme med inga känslor alls.
- Va?! Ropade hon och drog mig i armen.
- Jag gillar inte dig på det sättet, okej? Sa jag irriterat och ryckte loss min arm från hennes hårda grepp.
- Du kan inte bara gå, du kan inte lämna mig på det här sättet! Ropade hon bakom mig, men jag hade återigen börjat att ignorera hennes bortförklaringar och lämnade henne bakom mig när jag gick ut från bussen.
Jag rätade till frisyren och sträckte ut t-shirten innan jag gick för att leta reda på Scooter.
*
Jag hittade honom äntligen, pratandes med scenarbetare om någon scen vi ska genomföra imorgon.
- Ey Scooter! Sa jag och gick fram till dom utan att bry mig om att de egentligen hade ett samtal som jag störde.
- Hej Justin. Vart är Melody?
- Melody?
- Ja, jag mötte henne för några minuter sen när hon frågade efter dig. Hon ville överraska dig för att hon hade tråkigt eller någonting, jag vet inte. Sa Scooter och viftade bort kommentaren med ena handen.
- Men jag såg själv när hon gick in i bussen, är hon inte därinne då? Fortsatte han och kollade bort på någonting.
- Nej, sa du inte att jag var därinne med Amanda?
- Varför skulle jag det? Vad gjorde ni därinne egentligen? Frågade Scooter och log lurigt.
- Äh, ingenting. Sa jag och vände mig om och gick.
När jag var påväg därifrån föll alla pusselbitarna på plats. Det var Melody som hade kommit in, men förmodligen vänt redan i dörren när hon såg mig och Amanda. Åh,åh. Det här kommer bli lite jobbigt att förklara tror jag.
Jag fortsatte att gå och gå tills jag var längst inne i lokalerna där vi spelar in. Det här kanske inte var en så bra ide ändå. Upprepade jag för mig själv medans jag gick runt och kollade medans de arbetade med att sätta ihop nästa scen där de var på ett hotellrum.
- Åh hej Melody, är du här idag? Hörde jag Arthur säga bakom mig.
Jag vände mig om och log.
- Ja, jag tänkte hälsa på lite bara och se hur ni hade det.
- Så du hade tråkigt helt enkelt? Frågade han och blinkade med ena ögat mot mig.
- Ja. Erkände jag och tittade ner i golvet.
- Det är okej, det är bara roligt att du är här, så att du ser hur de andra skådespelarna spelar också. Det är faktiskt ganska lärorikt ska du se.
- Ja, jag hade tänkt det. Det är bara att säga till om ni behöver hjälp med någonting, jag är ledig. Sa jag och flinade stort.
- Det ska jag göra, sätt dig ner och ta det lugnt bara. Men nu måste jag tyvärr återgå till jobbet, plikten kallar. Sa han och gjorde en honnör mot mig och vände sig om och gick.
*
Tiden började visa klockan fyra, vilket betyder att det är dags för en ny scen. Under tiden jag har suttit här har flera av arbetarna kommit fram för att underhålla mig och ge mig det jag behöver. Fast ska jag vara ärlig så vill jag hellre göra allt det där för mig själv, jag behöver ingen som gör någonting åt mig när jag har egna ben.
Arthur hade tagit sin plats på sin stol och satt nu och pratade det sista med någon av skådespelarna som behövde förbereda sig. Jag satt precis bredvid, så att jag såg det ur samma synvinkel som honom. Alla hade börjat att komma in nu, och precis när jag skulle fråga någonting avbröts jag av att jag såg Justin gå in genom dörren. Jag följde han med blicken och kunde inte sluta tänka på vad jag sett. Det är ingenting mellan mig och Justin, och det har det aldrig varit, men jag tänkte i alla fall att det åtminstone vart någonting, i alla fall vad jag kan hoppas på. Men jag antar att det inte var så nu. Och herregud, han är en kändis och jag är bara en vanlig tonåring som inte kan vara någonting mer än en kompis. Så är det bara.
Precis då tittade han upp och mötte min blick, det var som om han kännt på sig att han blev iakttagen. Han vinkade och log. Jag gjorde samma sak för att inte vara oförskämd.
*
- Okej, alla på sina platser!
Alla gick och ställde sig och det blev knäpptyst, så tyst att bara andetag hördes.
- Är ni redo?
Ja ekade över hela salen.
- Då kör vi igång. 3..2..1, Tagning!
Jag tittade uppmärksamt på vad som hände där framme.
Vanessa knackade på dörren och stod och väntade tålamodigt på att Seth skulle komma och öppna. När han öppnade log hon stort.
- Hej älskling! Sa Vanessa och kysste honom passionerat.
Jag vände blicken till Arthur och fick hålla mig för skratt när jag såg att han mimade replikerna han själv.
- Gud vad jag har saknat dig idag, du förstår inte. Det känns som om du har varit borta i ett år när vi egentligen sågs igår.
- Men gubben då. Så, vad ska vi göra idag?
- Jag har planerat något speciellt åt oss idag, vänta bara.
Seth drog in Vanessa och smällde igen dörren efter sig. Hon satte sig på sängkanten medans Seth gick iväg för att göra i ordning två drinkar åt de båda.
- Vad vill ha du för någonting?
Han öppnade barskåpet, ett skåp som var ett med skrivbordet, precis som på ett hotell.
- Jag kan ta en vodka utspätt med sprite. Finns det hallonsmak?
- Faktiskt så gör det det.
Seth tog ut en flaska och höjde flirtigt på ögonbrynet.
- Du förstår, jag bad någon i receptionen efter just den här flaskan, eftersom att jag vet att det är din favorit. Är jag inte snäll?
Vanessa nickade och fick någonting i blicken.
- Kom hit.
Han höjde på ögonbrynet och hon nickade återigen därav han bet sig i läppen.
- Om du säger det så.
Seth gick bort till Vanessa som ryckte ner honom i sängen och la sig på honom.
När jag satt där och tittade kunde jag inte undgå att minnas vad som hänt tidigare idag, när jag kommit. Det hade sett ut precis så här... Amanda liggandes på Justin. Jag tror aldrig det kommer försvinna från min näthinna.
- Jag älskar dig. Mumlade hon mot hans nacke och hennes hand trevade på hans mage.
Han tittade på henne och kysste henne på munnen.
När jag satt där och kollade studerade jag Justins ansikte noggrant. Det såg ut som om han började att bli obekväm.
Vanessas hand fortsatte att treva neråt och hon kysste hans mage.
Justin flög upp och puttade Amanda ifrån sig.
- Det här går bara inte!
Hanna Här...
ourstory1 () om Chapter 14 - I Don’t Know What To Think:
Vi har läst alla era noveller och dom är grymma.
Vi stannar klart tills ni slutat blogga!! :)
Men vi är också två nya novellbloggare,
och vi undrar fall ni skulle vilja göra ett länkbyte?!
kram isabelle & maja
Tack för att ni gillar novellen :)
Och självklart vill vi göra ett länkarbyte, lägger till er nu :)
Chapter 14 - I Don’t Know What To Think
Previous
Jag granskade hennes ansikte efter ledtrådar, men hennes ansikte var bara sorgset. Antingen är hon en riktig bra skådespelare eller så är det på riktigt. Jag vände huvudet mot Scooter som nickade uppmuntrande och jag kom och tänka på vårt samtal vi hade i morse. Vad förväntar han sig att jag ska göra?
- Jag kan stanna ett tag, i alla fall tills du är klar. Sa jag och log.
- Verkligen?
- Jadå.
- Du är en sån gentleman. Sa hon och log inbjudande mot mig.
Innan jag visste ordet av det så hade hon lagt huvudet i mitt knä och lekte med mina fingrar. Jag tittade bort mot dörren, för att få svar av Scooter, men han hade redan gått, så nu var dörren helt stängd, med ingen i närheten.
- Vet du en sak? Frågade hon och log.
- Vadå?
Jag suckade och kollade på henne.
- Jag gillar verkligen dig.
Hon mötte min blick och log ett snett leende. Jag tystnade och tittade förvånat på henne. Gör hon?
- Gör du? Upprepade jag från mina tankar till mina läppar.
- Ja, har du inte märkt det?
- Inte direkt. Sa jag och kliade mig på huvudet.
- Men nu vet du i alla fall, vad har du att säga om det?
Jag tittade ut i ingenting och rynkade på ögonbrynen.
- Jag vet faktiskt inte.
- Det här kanske kan få dig att förstå.
Rätt som det var hade hon lyft på sig, och har nu tryckt sina läppar mot mina. Jag lät henne vara kvar, för att se om det kom upp några känslor till ytan.
Tidigare
När jag vaknade på morgonen därefter var jag helt utvilad, inte ens det minsta trött. Jag satte mig upp i sängen och kollade på klockan som visade 09:48. Det är konstigt att jag vaknar av mig själv så här tidigt eftersom att jag knappt sovit någonting alls. Jag bestämmde mig ändå att gå upp och gick och tog på mig ett par jeans shorts med ett passande linne till eftersom att det ser ut som om det ska bli en varm och fin dag.
Som vanligt när jag kommer ner på morgonen så låg det en rosa post-it lapp som jag förstod att mamma skrivit innan jag ens kollat på den. Som jag förutspått så stod det att hon kommer komma hem sent, så det finns mat för mig att värma i frysen så fort jag blir hungrig. Jag skakade på huvudet och la fram en ordentlig frukost till mig själv, pannkakor med sirap.
Medans jag åt så kollade jag igenom en skvallertidning som låg framslängd på bänken. Jag bläddrade sida efter sida för att hitta någonting som var intressant. En stor del av tidningen var ett reportage som handlade om Justin. Även om jag inte borde läsa skvaller nu när jag faktiskt jobbar med honom det handlar om, så kunde jag inte motstå. Jag tog en bit och dränkte den i sirap innan jag började kolla igenom.
När jag läste överskriften borde jag slutat, men nu tog min nyfikenhet över och jag fortsatte att läsa.
“Som vissa av er trogna fans kanske vet så är Justin Bieber för tillfället i Los Angeles där han spelar in sin nuvarande, första film. Jag talar nog inte för mig själv när jag säger att jag kommer vilja se den när den väl är klar. Tyvärr måste jag meddela att den inte är klar förrän nästa år, så det blir bara att hålla nyfikenheten i styr och vänta.
Vi här på tidningen har dock tagit tillfället i akt och skickat ner en reporter ner till LA där han igår på inspelningen av filmen såg Bieber och en av självaste skådespelarna, Melody McCartney, ha det riktigt trevligt tillsammans. För några månader vet vi alla att förhållandet tog ett hastigt slut mellan Justin och Selena Gomez efter en fortfarande okänd anledning. Det ser dock ut som om han ganska snabbt kom över henne, för nu verkar det som om Melody och Justin har någonting på gång, tycker inte ni det?
Bilderna nedanför är tagna av samma reporter vi skickat ner, och bilderna föreställer Justin och Melody tillsammans, och inte Justin och Selena som några av våra läsare trodde. Den första bilden, till vänster, är från deras egna buss som är special beställd där Bieber och Melody tillbringade olika tider tillsamans mellan de olika scenerna. Bild nummer två, till höger, är från samma buss, men är det bara jag som tycker att den kramen inte bara ser ut som en kompis kram, eller hur? Jag drar inga slutsatser ännu, men jag tror att vi har en romans på gång mellan de två.”
Jag suckade och slängde tidningen ifrån mig. Jag vet att jag inte borde ha läst det där, men varför ska alla tidningar hitta på massa falska rykten om folk? Okej, jag vet att jag själv gillar att läsa skvaller för att få reda på mer om en kändis liv, men när det handlar om en själv är det bara lågt, det finns ingen som förtjänar något sånt här. Jag och Justin är ingenting annat än vänner. Då slog en tanke mig. När allt kommer omkring så har jag ingenting att göra idag, så jag kanske kan ta och göra ett besök på inspelningen för att hälsa på honom. Han har säkert ganska tråkigt och behöver någon att prata med.
Precis när jag hade tagit på mig skorna kom jag på att jag inte hade någon bil. Mamma är på jobbet och James, ja, han jobbar han också. Jag kan lika gärna ta bussen, det tar lite längre tid, men då betyder det att jag får mindre tid att göra obetydliga saker senare. Tänkte jag och log. Jag lade ner mobil, nycklar, pengar och mitt passerarkort som gör att jag kan komma in på inspelningen utan att bli bortförd av vakterna, det skulle bara vara tragiskt. Jag låste dörren och sprang nerför trapporna. Och eftersom att vi bor nästan högst upp i lägenheten, så blev det en bit att springa. I farten ner sprang jag på en av våra grannar.
- Hej. Mumlade jag fort och skulle jogga förbi henne.
- Hej gumman! Varför så bråttom? Frågade Stella, en gammal dam som bott här i evigheter.
Stella har varit som min extra mamma när jag var mindre. Det var hon som fick ta hand om mig när mamma varit tvungen att jobba över, vilket hände ofta. Så hon har faktiskt funnits här för mig i nästan hela mitt liv, och det kanske också är en betydelse att jag kan hela hennes lägenhet, från topp till tå, eftersom att jag brukade spendera mycket tid därinne.
- Jag ska med bussen. Svarade jag stressat och log hastigt.
- Oj, då ska jag inte uppehålla dig! Spring iväg nu.
- Sköt om dig! Ropade jag när jag kommit flera trappor ner.
Som tur är behövde jag inte gå särskilt länge innan jag såg den vanliga busshållsplatsen bredvid posten. Här har jag stått en väldigt mycket när jag gick på lågstadiet. Jag satte i hörlurarna och lutade mig mot en stolpe medans jag väntade på bussen som kom en minut senare.
Jag visade upp kortet för vakten, som först hade stoppat mig och trott att jag varit ett galet fan. Och det hjälpte inte heller att jag inte kunde hitta mitt kort, så jag blev nästan bortkörd för att han trodde att jag ljög. Dumma vakter. Mumlade jag och gick förbi grindarna efter han bett om förlåtelse och bett mig att inte säga någonting till Scooter eller James. Jag gick raka vägen mot bussen, eftersom att jag nästan var helt säker på att Justin skulle vara därinne, vi fick nämligen paus vid den här tiden igår också. På vägen mötte jag Scooter.
- Hej Melody. Jag visste inte att du skulle vara här idag? Är James här också eller? Frågade Scooter glatt och log.
- Hej Scooter, nej jag ska egentligen inte vara här. Men jag hade liksom.. tråkigt så jag bestämmde mig för att hälsa på för att underhålla mig själv.
- Så bra, du vet att du alltid är välkommen här, även om det är på dina lediga dagar. Vi uppskattar bara ditt sällskap.
- Tack, det är bra att veta.
Jag log och tänkte genast på incidenten med vakten vid ingången.
- Är Justin därinne eller? Frågade jag och pekade mot bussen.
- Ja.
Jag nickade och öppnade husbils dörren. När jag kommer in ser jag Amanda halvligga i Justin’s knä med hennes ena hand inflätad i en av hans och deras läppar är tätt ihop pressade. Jag smällde snabbt igen dörren och backade bort från dörren. Vad tar det åt mig egentligen? Det kanske inte var en bra dag att komma hit på, eftersom att det ser ut att vara så upptagna. Och jag som trodde att det kanske kunde bli någonting mellan mig och Justin. Jag hade visst fel. Jag vände mig om och gick därifrån utan att vända mig om en enda gång.
Jag granskade hennes ansikte efter ledtrådar, men hennes ansikte var bara sorgset. Antingen är hon en riktig bra skådespelare eller så är det på riktigt. Jag vände huvudet mot Scooter som nickade uppmuntrande och jag kom och tänka på vårt samtal vi hade i morse. Vad förväntar han sig att jag ska göra?
- Jag kan stanna ett tag, i alla fall tills du är klar. Sa jag och log.
- Verkligen?
- Jadå.
- Du är en sån gentleman. Sa hon och log inbjudande mot mig.
Innan jag visste ordet av det så hade hon lagt huvudet i mitt knä och lekte med mina fingrar. Jag tittade bort mot dörren, för att få svar av Scooter, men han hade redan gått, så nu var dörren helt stängd, med ingen i närheten.
- Vet du en sak? Frågade hon och log.
- Vadå?
Jag suckade och kollade på henne.
- Jag gillar verkligen dig.
Hon mötte min blick och log ett snett leende. Jag tystnade och tittade förvånat på henne. Gör hon?
- Gör du? Upprepade jag från mina tankar till mina läppar.
- Ja, har du inte märkt det?
- Inte direkt. Sa jag och kliade mig på huvudet.
- Men nu vet du i alla fall, vad har du att säga om det?
Jag tittade ut i ingenting och rynkade på ögonbrynen.
- Jag vet faktiskt inte.
- Det här kanske kan få dig att förstå.
Rätt som det var hade hon lyft på sig, och har nu tryckt sina läppar mot mina. Jag lät henne vara kvar, för att se om det kom upp några känslor till ytan.
Tidigare
När jag vaknade på morgonen därefter var jag helt utvilad, inte ens det minsta trött. Jag satte mig upp i sängen och kollade på klockan som visade 09:48. Det är konstigt att jag vaknar av mig själv så här tidigt eftersom att jag knappt sovit någonting alls. Jag bestämmde mig ändå att gå upp och gick och tog på mig ett par jeans shorts med ett passande linne till eftersom att det ser ut som om det ska bli en varm och fin dag.
*
Som vanligt när jag kommer ner på morgonen så låg det en rosa post-it lapp som jag förstod att mamma skrivit innan jag ens kollat på den. Som jag förutspått så stod det att hon kommer komma hem sent, så det finns mat för mig att värma i frysen så fort jag blir hungrig. Jag skakade på huvudet och la fram en ordentlig frukost till mig själv, pannkakor med sirap.
Medans jag åt så kollade jag igenom en skvallertidning som låg framslängd på bänken. Jag bläddrade sida efter sida för att hitta någonting som var intressant. En stor del av tidningen var ett reportage som handlade om Justin. Även om jag inte borde läsa skvaller nu när jag faktiskt jobbar med honom det handlar om, så kunde jag inte motstå. Jag tog en bit och dränkte den i sirap innan jag började kolla igenom.
“Bieber’s Nya Flickvän?”
När jag läste överskriften borde jag slutat, men nu tog min nyfikenhet över och jag fortsatte att läsa.
“Som vissa av er trogna fans kanske vet så är Justin Bieber för tillfället i Los Angeles där han spelar in sin nuvarande, första film. Jag talar nog inte för mig själv när jag säger att jag kommer vilja se den när den väl är klar. Tyvärr måste jag meddela att den inte är klar förrän nästa år, så det blir bara att hålla nyfikenheten i styr och vänta.
Vi här på tidningen har dock tagit tillfället i akt och skickat ner en reporter ner till LA där han igår på inspelningen av filmen såg Bieber och en av självaste skådespelarna, Melody McCartney, ha det riktigt trevligt tillsammans. För några månader vet vi alla att förhållandet tog ett hastigt slut mellan Justin och Selena Gomez efter en fortfarande okänd anledning. Det ser dock ut som om han ganska snabbt kom över henne, för nu verkar det som om Melody och Justin har någonting på gång, tycker inte ni det?
Bilderna nedanför är tagna av samma reporter vi skickat ner, och bilderna föreställer Justin och Melody tillsammans, och inte Justin och Selena som några av våra läsare trodde. Den första bilden, till vänster, är från deras egna buss som är special beställd där Bieber och Melody tillbringade olika tider tillsamans mellan de olika scenerna. Bild nummer två, till höger, är från samma buss, men är det bara jag som tycker att den kramen inte bara ser ut som en kompis kram, eller hur? Jag drar inga slutsatser ännu, men jag tror att vi har en romans på gång mellan de två.”
Jag suckade och slängde tidningen ifrån mig. Jag vet att jag inte borde ha läst det där, men varför ska alla tidningar hitta på massa falska rykten om folk? Okej, jag vet att jag själv gillar att läsa skvaller för att få reda på mer om en kändis liv, men när det handlar om en själv är det bara lågt, det finns ingen som förtjänar något sånt här. Jag och Justin är ingenting annat än vänner. Då slog en tanke mig. När allt kommer omkring så har jag ingenting att göra idag, så jag kanske kan ta och göra ett besök på inspelningen för att hälsa på honom. Han har säkert ganska tråkigt och behöver någon att prata med.
*
Precis när jag hade tagit på mig skorna kom jag på att jag inte hade någon bil. Mamma är på jobbet och James, ja, han jobbar han också. Jag kan lika gärna ta bussen, det tar lite längre tid, men då betyder det att jag får mindre tid att göra obetydliga saker senare. Tänkte jag och log. Jag lade ner mobil, nycklar, pengar och mitt passerarkort som gör att jag kan komma in på inspelningen utan att bli bortförd av vakterna, det skulle bara vara tragiskt. Jag låste dörren och sprang nerför trapporna. Och eftersom att vi bor nästan högst upp i lägenheten, så blev det en bit att springa. I farten ner sprang jag på en av våra grannar.
- Hej. Mumlade jag fort och skulle jogga förbi henne.
- Hej gumman! Varför så bråttom? Frågade Stella, en gammal dam som bott här i evigheter.
Stella har varit som min extra mamma när jag var mindre. Det var hon som fick ta hand om mig när mamma varit tvungen att jobba över, vilket hände ofta. Så hon har faktiskt funnits här för mig i nästan hela mitt liv, och det kanske också är en betydelse att jag kan hela hennes lägenhet, från topp till tå, eftersom att jag brukade spendera mycket tid därinne.
- Jag ska med bussen. Svarade jag stressat och log hastigt.
- Oj, då ska jag inte uppehålla dig! Spring iväg nu.
- Sköt om dig! Ropade jag när jag kommit flera trappor ner.
Som tur är behövde jag inte gå särskilt länge innan jag såg den vanliga busshållsplatsen bredvid posten. Här har jag stått en väldigt mycket när jag gick på lågstadiet. Jag satte i hörlurarna och lutade mig mot en stolpe medans jag väntade på bussen som kom en minut senare.
*
Jag visade upp kortet för vakten, som först hade stoppat mig och trott att jag varit ett galet fan. Och det hjälpte inte heller att jag inte kunde hitta mitt kort, så jag blev nästan bortkörd för att han trodde att jag ljög. Dumma vakter. Mumlade jag och gick förbi grindarna efter han bett om förlåtelse och bett mig att inte säga någonting till Scooter eller James. Jag gick raka vägen mot bussen, eftersom att jag nästan var helt säker på att Justin skulle vara därinne, vi fick nämligen paus vid den här tiden igår också. På vägen mötte jag Scooter.
- Hej Melody. Jag visste inte att du skulle vara här idag? Är James här också eller? Frågade Scooter glatt och log.
- Hej Scooter, nej jag ska egentligen inte vara här. Men jag hade liksom.. tråkigt så jag bestämmde mig för att hälsa på för att underhålla mig själv.
- Så bra, du vet att du alltid är välkommen här, även om det är på dina lediga dagar. Vi uppskattar bara ditt sällskap.
- Tack, det är bra att veta.
Jag log och tänkte genast på incidenten med vakten vid ingången.
- Är Justin därinne eller? Frågade jag och pekade mot bussen.
- Ja.
Jag nickade och öppnade husbils dörren. När jag kommer in ser jag Amanda halvligga i Justin’s knä med hennes ena hand inflätad i en av hans och deras läppar är tätt ihop pressade. Jag smällde snabbt igen dörren och backade bort från dörren. Vad tar det åt mig egentligen? Det kanske inte var en bra dag att komma hit på, eftersom att det ser ut att vara så upptagna. Och jag som trodde att det kanske kunde bli någonting mellan mig och Justin. Jag hade visst fel. Jag vände mig om och gick därifrån utan att vända mig om en enda gång.
Chapter 13 - Can’t Sleep, Because Of You - Part 2
Jag öppnade ögonen och skrattade lite åt det fina minnet. Tänk om Justin inte hade sagt något och jag hade fått gå runt med banan i hela ansiktet, vad pinsamt det hade varit. Jag har säkert legat här och tänkt ett tag, eftersom att när jag kollade på klockan så visade den halv tre. Jag suckade och vände mig om, och efter många av och på somnade jag äntligen.
När jag äntligen kom fram möttes jag av en arg Scooter direkt när jag körde in på parkeringen.
- Det var mycket trafik, jag lovar. Sa jag och försökte att låta övertygande.
- Vad som är gjort är gjort. Det jag tycker att du ska göra ät att lägga in ett gott ord hos Amanda, då kanske vi slipper deras tjat om hur du “förstör” för inspelningen.
- Okej? Det beror på vad du menar med att lägga in ett gott ord. Sa jag och la armarna i kors.
- Jag vet inte, vad du än hittar på. Fina kommentarer, gör det hon ber dig om osv.
- Varför ska jag... Började jag, men Scooter höll upp en hand för att avbryta mig.
- Inga men Justin. Du kan bara skylla dig själv, det är du som är sen. Och på tal om sen. Sa han och tittade på klockan.
Jag skakade på huvudet åt hans kommentarer, men orkade inte bry mig mer om det. Nu måste jag koncentrera mig på att jobba, jobba, jobba.
När det äntligen blev paus, efter flera timmar på samma scen, tog jag tillfället i akt och sprang bort till bussen för att hämta andan från allting. Det här med skådespeleri var jobbigare än jag trott. Jag tryckte upp dörren och gick genast fram till frysen och tog fram en vattenflaska för att kyla ner mig lite, det är ju trots allt 26 grader ute. Jag tog klunk efter klunk och njöt mer och mer efter varje klunk som nådde min mage. Innan jag visste ordet av det, hade jag klunkat hela flaskan, och nu knäcktes plasten i min hand så fort jag tryckte för att få mer.
- Du verkar törstig?
Jag ryckte till och satte nästan i halsen när jag såg att Amanda stod och lutade sig vid bänken och kollade på mig med ett leende.
- Ja, det är skit varmt ute, ska inte du ha en du med? Frågade jag och nickade mot kylskåpet där hon stod.
- Jag kan ta resten av din. Sa hon och log mot min flaska jag fortfarande hade i handen.
- Tyvärr, är inget kvar. Sa jag och slängde den skrattades i papperskorgen.
- Då tar jag väll en egen då. Sa hon och tog ut en innan hon gick och satte sig bredvid mig i soffan.
Jag började att resa mig upp, men hon drog ner mig igen.
- Kan du inte hålla mig sällskap, snälla? Frågade hon och såg oskyldig ut.
Mer oskyldig än vad hon snart kommer att vara.
Hon makade sig närmare och la sin hand på mitt knä.
- Justin, Amanda...
Jag ryckte till, åt både dörren som hastigt öppnats och Amandas hand som låg tungt på mitt knä. Jag stirrade förvånat på hennes hand medans Scooter pratade.
- Åh, jag ska lämna er ifred. Jag kom bara för att säga att ni gärna får ta en liten paus innan vi börjar igen. Det är bara att komma bort till huset sen, när ni är klara. Så kör vi igång med en annan scen den här gången.
- Det är lugnt, jag skulle precis gå och leta upp dig för att säga att jag är klar.
- Okej, Amanda, är du klar? Sa Scooter och log mot henne.
- Inte riktigt, men Justin, kan inte du stanna här och hålla mig sällskap? Jag blir ensam annars. Sa hon och tittade sårat bort.
Jag granskade hennes ansikte efter ledtrådar, men hennes ansikte var bara sorgset. Antingen är hon en riktig bra skådespelare eller så är det på riktigt. Jag vände huvudet mot Scooter som nickade uppmuntrande och jag kom och tänka på vårt samtal vi hade i morse. Vad förväntar han sig att jag ska göra?
- Jag kan stanna ett tag, i alla fall tills du är klar. Sa jag och log.
- Verkligen?
- Jadå.
- Du är en sån gentleman. Sa hon och log inbjudande mot mig.
Jag drog täcket över huvudet och tryckte ner huvudet i kudden. Varför kan jag inte sova? Jag är trött, men allt jag tänkte på var Melody. Jag börjar verkligen gilla henne.
*
Alarmet ringde klockan halv sju. Jag muttrade och var nära att slänga väckarklockan i väggen. Jag hade inte sovit någonting inatt, och det var precis det Scooter sa att jag var tvungen att göra för att jag skulle orka, och jag vet ju själv hur viktigt det är med sömnen. Det kanske inte är den bästa tiden att jag ska tänka på en tjej nu, jag har precis börjat jobba. jag och Melody är bara vänner, jag måste fokusera på att göra så bra jag kan, så att allt lönar sig. Jag nickade åt mitt inre beslut och kastade täcktet i en hög bredvid mig innan jag gick upp och drog på mig ett par byxor. När jag dragit en hand genom håret, gick jag ner till köket där jag gjorde i ordning en liten frukost. Jag kom och tänka på vad Scooter sagt, att om det går bra idag, riktigt bra, så kan jag få ledigt imorgon. Vilket betyder att jag måste jobba för att få det jag vill ha. Inget mer tänkade för mig idag. Tänkte jag beslutsamt och tog ett bett på min smörgås.
- Justin, klockan är sju nu. Började inte du 10 över? Sa mamma och väckte mig ur mitt tänkande.
- Ojdå.
Jag hade visst suttit där i en halvtimma redan.
- Ja, ojdå. Muttrade hon och gick för att göra i ordning en kopp av sitt kaffe hon tycker så mycket om.
Jag avslutade frukosten och joggade upp till mitt rum. Jag tog ut en t-shirt och drog den över huvudet och satte på mig en keps för att gömma min dåliga frisyr idag.
Påväg till inspelningen satt jag och drack kaffe som mamma varit så snäll och hällt upp till mig i en termos. Det är bra att man har en mamma som förstår vad man behöver utan att man behöver säga någonting. När min mobil ringde, tog jag upp den och svarade med en ton.
- Justin här.
- Var är du? Jag kvart över, exakt. Hörde jag Scooter säga i andra änden.
- Det är mycket trafik, men jag är där om fem minuter, max.
- Det får vi hoppas, för både din och min skull. Amanda och hennes mamma är inte glada.
- Jaja, jag skyndar mig. Sa jag och viftade bort kommentaren med Amanda.
- Vi syns snart.
*
När jag äntligen kom fram möttes jag av en arg Scooter direkt när jag körde in på parkeringen.
- Det var mycket trafik, jag lovar. Sa jag och försökte att låta övertygande.
- Vad som är gjort är gjort. Det jag tycker att du ska göra ät att lägga in ett gott ord hos Amanda, då kanske vi slipper deras tjat om hur du “förstör” för inspelningen.
- Okej? Det beror på vad du menar med att lägga in ett gott ord. Sa jag och la armarna i kors.
- Jag vet inte, vad du än hittar på. Fina kommentarer, gör det hon ber dig om osv.
- Varför ska jag... Började jag, men Scooter höll upp en hand för att avbryta mig.
- Inga men Justin. Du kan bara skylla dig själv, det är du som är sen. Och på tal om sen. Sa han och tittade på klockan.
Jag skakade på huvudet åt hans kommentarer, men orkade inte bry mig mer om det. Nu måste jag koncentrera mig på att jobba, jobba, jobba.
*
När det äntligen blev paus, efter flera timmar på samma scen, tog jag tillfället i akt och sprang bort till bussen för att hämta andan från allting. Det här med skådespeleri var jobbigare än jag trott. Jag tryckte upp dörren och gick genast fram till frysen och tog fram en vattenflaska för att kyla ner mig lite, det är ju trots allt 26 grader ute. Jag tog klunk efter klunk och njöt mer och mer efter varje klunk som nådde min mage. Innan jag visste ordet av det, hade jag klunkat hela flaskan, och nu knäcktes plasten i min hand så fort jag tryckte för att få mer.
- Du verkar törstig?
Jag ryckte till och satte nästan i halsen när jag såg att Amanda stod och lutade sig vid bänken och kollade på mig med ett leende.
- Ja, det är skit varmt ute, ska inte du ha en du med? Frågade jag och nickade mot kylskåpet där hon stod.
- Jag kan ta resten av din. Sa hon och log mot min flaska jag fortfarande hade i handen.
- Tyvärr, är inget kvar. Sa jag och slängde den skrattades i papperskorgen.
- Då tar jag väll en egen då. Sa hon och tog ut en innan hon gick och satte sig bredvid mig i soffan.
Jag började att resa mig upp, men hon drog ner mig igen.
- Kan du inte hålla mig sällskap, snälla? Frågade hon och såg oskyldig ut.
Mer oskyldig än vad hon snart kommer att vara.
Hon makade sig närmare och la sin hand på mitt knä.
- Justin, Amanda...
Jag ryckte till, åt både dörren som hastigt öppnats och Amandas hand som låg tungt på mitt knä. Jag stirrade förvånat på hennes hand medans Scooter pratade.
- Åh, jag ska lämna er ifred. Jag kom bara för att säga att ni gärna får ta en liten paus innan vi börjar igen. Det är bara att komma bort till huset sen, när ni är klara. Så kör vi igång med en annan scen den här gången.
- Det är lugnt, jag skulle precis gå och leta upp dig för att säga att jag är klar.
- Okej, Amanda, är du klar? Sa Scooter och log mot henne.
- Inte riktigt, men Justin, kan inte du stanna här och hålla mig sällskap? Jag blir ensam annars. Sa hon och tittade sårat bort.
Jag granskade hennes ansikte efter ledtrådar, men hennes ansikte var bara sorgset. Antingen är hon en riktig bra skådespelare eller så är det på riktigt. Jag vände huvudet mot Scooter som nickade uppmuntrande och jag kom och tänka på vårt samtal vi hade i morse. Vad förväntar han sig att jag ska göra?
- Jag kan stanna ett tag, i alla fall tills du är klar. Sa jag och log.
- Verkligen?
- Jadå.
- Du är en sån gentleman. Sa hon och log inbjudande mot mig.
Chapter 13 - Can’t Sleep, Because Of You - Part 1
Previous
- Men du vill säkert sova. Tidigare idag när du gav mig papprena i husbilen, du vet de jag glömde? Du kommer säkert inte ihåg, men..
- Jo, jag kommer ihåg. Avbröt jag och log åt minnet som kom tillbaka.
- Åh, du gör det! Jag tror att jag fick med ditt nummer av misstag då nämligen, jag vet att det kanske låter konstigt, men jag vet verkligen inte hur det hamnade det där och jag vill inte att du ska tro att jag är värsta “stalkern”.
Gulligt att hon trodde att hon fick mitt nummer av misstag. Men det är ju ändå bra att hon ringde om det. Däremot kan jag inte fatta hur hon inte ens tar beslutet att jag gav henne mitt nummer?
- Hallå? Justin, är du kvar? Frågade jag och lyssnade spänd.
Det kändes som om han bara lagt på. Men då hörde jag han mumla i andra änden.
- Ja, förlåt. Det är bara det att..
- Vadå?
- Nej, glöm det. Vi tar det någon annan dag, okej?
- Okej, men jag ville bara säga det här, så att du inte misstog dig. Men vi ses. Hejdå.
- Ja, det gör vi! Sov gott.
Jag lade på och log stort för mig själv. Jag har Justin’s nummer! Visst det var ett misstag, men han verkade inte bli så upprörd som jag först trott att han skulle bli. Och tänka sig, jag har Justin Bieber’s telefon nummer.
Jag satt uppe några timmar till för att slippa att gå och lägga mig. Jag är ju trots allt ledig imorgon. Jag kröp ner under täcket och lade mig till rätta. Jag blundade och väntade på att sömnen skulle ta över. Men ingenting hände. Jag kunde inte somna. Justin var allt jag tänkte på. Jag blundade och började tänka igenom dagen, hur roligt vi haft.
Det kändes som en evighet gick förbi när vi återigen satt tysta. Jag satt och åt upp min fruktsallad medans Justin satt och kollade ut igenom fönstret. Ibland mötes våra blickar då och då och då log vi mot varandra.
- Förlåt, men du har banan på kinden. Sa Justin och skrattade, isen hade brutits igen, bara för att jag är så klumpig.
- Var? Frågade jag och fingrade på min kind.
- Låt mig hjälpa dig.
Justin reste sig upp från stolen och sträckte sig över bordet. Hans högra tumme nuddade min kind och drog försiktigt den längst kinden. Jag hade slutats att andas, och nu tittade jag på hans bruna ögon som såg koncentrerade ut. Nu när jag tänker på det, jag har aldrig varit så här nära en kändis förut. Fast Justin är inte bara en kändis, han är Justin Bieber. Om jag tittade riktigt nära kunde jag se hans ögon blänka till, och plötsligt mötte han mina ögon.
- Borta. Sa Justin och höll upp fingret framför dig där det satt en stor, kladdig bananbit fastkletad.
- Tack, jag vill ju inte att den saks sitta där för resten av dagen, det är ju bara min första dag. Sa jag generat och tittade ner i bordet.
Jag öppnade ögonen och skrattade lite åt det fina minnet. Tänk om Justin inte hade sagt något och jag hade fått gå runt med banan i hela ansiktet, vad pinsamt det hade varit. Jag har säkert legat här och tänkt ett tag, eftersom att när jag kollade på klockan så visade den halv tre. Jag suckade och vände mig om, och efter många av och på somnade jag äntligen.
- Men du vill säkert sova. Tidigare idag när du gav mig papprena i husbilen, du vet de jag glömde? Du kommer säkert inte ihåg, men..
- Jo, jag kommer ihåg. Avbröt jag och log åt minnet som kom tillbaka.
- Åh, du gör det! Jag tror att jag fick med ditt nummer av misstag då nämligen, jag vet att det kanske låter konstigt, men jag vet verkligen inte hur det hamnade det där och jag vill inte att du ska tro att jag är värsta “stalkern”.
Gulligt att hon trodde att hon fick mitt nummer av misstag. Men det är ju ändå bra att hon ringde om det. Däremot kan jag inte fatta hur hon inte ens tar beslutet att jag gav henne mitt nummer?
- Hallå? Justin, är du kvar? Frågade jag och lyssnade spänd.
Det kändes som om han bara lagt på. Men då hörde jag han mumla i andra änden.
- Ja, förlåt. Det är bara det att..
- Vadå?
- Nej, glöm det. Vi tar det någon annan dag, okej?
- Okej, men jag ville bara säga det här, så att du inte misstog dig. Men vi ses. Hejdå.
- Ja, det gör vi! Sov gott.
Jag lade på och log stort för mig själv. Jag har Justin’s nummer! Visst det var ett misstag, men han verkade inte bli så upprörd som jag först trott att han skulle bli. Och tänka sig, jag har Justin Bieber’s telefon nummer.
*
Jag satt uppe några timmar till för att slippa att gå och lägga mig. Jag är ju trots allt ledig imorgon. Jag kröp ner under täcket och lade mig till rätta. Jag blundade och väntade på att sömnen skulle ta över. Men ingenting hände. Jag kunde inte somna. Justin var allt jag tänkte på. Jag blundade och började tänka igenom dagen, hur roligt vi haft.
Det kändes som en evighet gick förbi när vi återigen satt tysta. Jag satt och åt upp min fruktsallad medans Justin satt och kollade ut igenom fönstret. Ibland mötes våra blickar då och då och då log vi mot varandra.
- Förlåt, men du har banan på kinden. Sa Justin och skrattade, isen hade brutits igen, bara för att jag är så klumpig.
- Var? Frågade jag och fingrade på min kind.
- Låt mig hjälpa dig.
Justin reste sig upp från stolen och sträckte sig över bordet. Hans högra tumme nuddade min kind och drog försiktigt den längst kinden. Jag hade slutats att andas, och nu tittade jag på hans bruna ögon som såg koncentrerade ut. Nu när jag tänker på det, jag har aldrig varit så här nära en kändis förut. Fast Justin är inte bara en kändis, han är Justin Bieber. Om jag tittade riktigt nära kunde jag se hans ögon blänka till, och plötsligt mötte han mina ögon.
- Borta. Sa Justin och höll upp fingret framför dig där det satt en stor, kladdig bananbit fastkletad.
- Tack, jag vill ju inte att den saks sitta där för resten av dagen, det är ju bara min första dag. Sa jag generat och tittade ner i bordet.
Jag öppnade ögonen och skrattade lite åt det fina minnet. Tänk om Justin inte hade sagt något och jag hade fått gå runt med banan i hela ansiktet, vad pinsamt det hade varit. Jag har säkert legat här och tänkt ett tag, eftersom att när jag kollade på klockan så visade den halv tre. Jag suckade och vände mig om, och efter många av och på somnade jag äntligen.
Chapter 12- She Thinks It’s A Mistake
Previous
Jag skulle precis ge upp och slänga tillbaka alla papper igen, när jag såg en vit lapp som stack ut i mängden eftersom att den var mycket renare än dom andra, otroligt nog. Jag tog upp den och höll den i handen ett tag. Vad är det här för lapp? Jag kommer inte ihåg att jag lagt in en sån här lapp?
Med den tanken i åtanke, vek jag upp den och studerade innehållet. När jag förstod vad det var, hade min mun sedan länge sjunkit i längden, och jag bara stirrade. Hur fick jag den här lappen? Det måste blivit något fel någonstans.
När vi hade kommit hem från inspelningen lade jag mig trött med en duns i soffan.
- Trött gubben? Frågade mamma och satte sig vid mina fötter.
- Ja, verkligen. Sa jag och gäspade stort.
- Så, nu vet du hur det var att spela in en “riktig” film, hur var det tycker du?
- Eftersom att jag är utmattad så beror det på att jag har jobbat hårt mamma. Och jag hade inte jobbat hårt om jag inte tyckt det var kul. Sa jag och skrattade med ett trött leende på gång.
- Det borde jag förstått. Men jag borde inte uppehålla dig mer, Scooter behöver bara ta ett snack med dig, och sen får du gå och lägga dig. Det är en stor dag i morgon också, så se till att få lite sömn. Sa mamma och reste sig upp ur soffan.
Hon strök mig över pannan innan hon släntrade ur rummet, jag verkar inte vara den enda som är trött.
Jag tog tillfället i akt och reste på mig med en lång suck och gick ut till köket där Scooter satt med en kaffekopp i handen. Jag är verkligen inte den enda som är trött här. Tänkte jag och bekräftade mina baktankar.
- Jag ska försöka att inte hålla dig vaken så länge till, du har en stor dag i morgon. Och för att vara ärlig så behöver jag också sova. Sa Scooter och tog en klunk ur kaffekoppen.
- Okej, det är bara att börja. Sa jag och satte mig leende.
- Hur tycker du att dagen har varit? Som du kanske märkte så pratade jag med James innan, Melodys manager, och han sa att Melody tyckte det var jätte roligt.
- Jo, jag tycker det har varit bra, riktigt bra faktiskt. Det är inte varje dag man får göra något sånt här om du förstår vad jag menar. Och vad kul att hon gillade det.
- Bra att hon inte är ensam om att tycka det då. Det är ju trots allt viktigt att tycka att det är kul, annars är det bara en pina. Men nu ska jag inte uppehålla dig längre med onödig information. Imorgon kommer du att träffa Amanda, hon som ska spela rollen som Vanessa om du kommer ihåg.
- Jadå, hur kan man missa? Frågade jag och log.
- Eller hur.
Scooter himlade med ögonen.
- Jag vill bara varna dig för Amandas mamma. Hon är...vad ska jag säga.. väldigt bossig och inte speciellt snäll, så gör snälla allt i din makt för att inte reta upp henne. Vi vill ha henne på våran sida.
- Okej, tack för att du i alla fall sa till mig.
- Det är bara bra att jag säger det, så att du slipper få reda på det på det hårda viset. Det jag dock vill komma fram till är att du kanske ska försöka smöra lite för henne om du förstår. Hon vill bli fotad av paparazzi och skvallrar till alla olika källor om man är på hennes dåliga sida eller om du gör något som hon eller Amanda inte gillar.
- Okej, bra att veta. Men får jag gå och lägga mig nu?
- Oj, självklart. Jag ska inte uppehålla dig mer. Sov gott och så ses vi på inspelningen vid samma tid imorgon. Halv åtta prick, inte en minut sen! Godnatt Justin.
- Okej, om du säger så. Godnatt mannen. Sa jag och gick upp till mitt rum för att snabbt göra i ordning mig så att jag kunde slänga mig i sängen så fort som möjligt.
- Justin? Mamma knackade på dörren.
- Ja? Frågade jag och gick för att öppna.
- Jag ville bara säga godnatt, sov så gott min lilla stjärna.
- Godnatt mamma.
Jag kramade om henne och pussade henne på pannan. När hon gått, stängde jag dörren och gick för att någon sekund senare slänga mig raklång i sängen. Jag borrade ner huvudet i kudden och tog djupa andetag. Det kändes som om jag skulle somna när som helst när min mobil bestämmde sig för att ringa.
Jag stönade och tryckte på svara utan att se vem det var, det är säkert Alfredo som ringer mig för att jag ska få så lite sömn som möjligt.
- Yo Alfredo, måste du verkligen ringa mitt i natten? Frågade jag och la mig ner igen.
Ögonen höll på att falla ihop nästan direkt.
- Hallå? Justin? Hörde jag en ljus röst säga.
Det lät inte ens likt Alfredo. Jag slog upp ögonen och koncentrerade mig på samtalet.
- Ja, det är jag. Vem är det jag pratar med? Frågade jag misstänksamt och la huvudet på sned.
- Det är Melody.
- Åh hej Melody! Jag trodde det var Alfredo som ringde mitt i natten för att vara allmänt stört.
- Nej, det är bara jag.
- Det är nästan bättre. Ett samtal med honom hade tagit hela natten, eftersom att vi har en “deal” om att vi ska försöka få varandra att stanna uppe hur länge som helst, jag vet, löjligt.
- Nejdå. Sa hon och jag kunde höra hinten av ett leende.
- Nåväl, vad det någonting du ville? Frågade jag och log stort.
- Ja, faktiskt. Jag ringer inte bara för att jävlas med dig.
Hon skrattade.
- Men du vill säkert sova. Tidigare idag när du gav mig papprena i husbilen, du vet de jag glömde? Du kommer säkert inte ihåg, men..
- Jo, jag kommer ihåg. Avbröt jag och log åt minnet som kom tillbaka.
- Åh, du gör det! Jag tror att jag fick med ditt nummer av misstag då nämligen, jag vet att det kanske låter konstigt, men jag vet verkligen inte hur det hamnade det där och jag vill inte att du ska tro att jag är värsta “stalkern”.
Gulligt att hon trodde att hon fick mitt nummer av misstag. Men det är ju ändå bra att hon ringde om det. Däremot kan jag inte fatta hur hon inte ens tar beslutet att jag gav henne mitt nummer?
Jag skulle precis ge upp och slänga tillbaka alla papper igen, när jag såg en vit lapp som stack ut i mängden eftersom att den var mycket renare än dom andra, otroligt nog. Jag tog upp den och höll den i handen ett tag. Vad är det här för lapp? Jag kommer inte ihåg att jag lagt in en sån här lapp?
Med den tanken i åtanke, vek jag upp den och studerade innehållet. När jag förstod vad det var, hade min mun sedan länge sjunkit i längden, och jag bara stirrade. Hur fick jag den här lappen? Det måste blivit något fel någonstans.
När vi hade kommit hem från inspelningen lade jag mig trött med en duns i soffan.
- Trött gubben? Frågade mamma och satte sig vid mina fötter.
- Ja, verkligen. Sa jag och gäspade stort.
- Så, nu vet du hur det var att spela in en “riktig” film, hur var det tycker du?
- Eftersom att jag är utmattad så beror det på att jag har jobbat hårt mamma. Och jag hade inte jobbat hårt om jag inte tyckt det var kul. Sa jag och skrattade med ett trött leende på gång.
- Det borde jag förstått. Men jag borde inte uppehålla dig mer, Scooter behöver bara ta ett snack med dig, och sen får du gå och lägga dig. Det är en stor dag i morgon också, så se till att få lite sömn. Sa mamma och reste sig upp ur soffan.
Hon strök mig över pannan innan hon släntrade ur rummet, jag verkar inte vara den enda som är trött.
Jag tog tillfället i akt och reste på mig med en lång suck och gick ut till köket där Scooter satt med en kaffekopp i handen. Jag är verkligen inte den enda som är trött här. Tänkte jag och bekräftade mina baktankar.
- Jag ska försöka att inte hålla dig vaken så länge till, du har en stor dag i morgon. Och för att vara ärlig så behöver jag också sova. Sa Scooter och tog en klunk ur kaffekoppen.
- Okej, det är bara att börja. Sa jag och satte mig leende.
- Hur tycker du att dagen har varit? Som du kanske märkte så pratade jag med James innan, Melodys manager, och han sa att Melody tyckte det var jätte roligt.
- Jo, jag tycker det har varit bra, riktigt bra faktiskt. Det är inte varje dag man får göra något sånt här om du förstår vad jag menar. Och vad kul att hon gillade det.
- Bra att hon inte är ensam om att tycka det då. Det är ju trots allt viktigt att tycka att det är kul, annars är det bara en pina. Men nu ska jag inte uppehålla dig längre med onödig information. Imorgon kommer du att träffa Amanda, hon som ska spela rollen som Vanessa om du kommer ihåg.
- Jadå, hur kan man missa? Frågade jag och log.
- Eller hur.
Scooter himlade med ögonen.
- Jag vill bara varna dig för Amandas mamma. Hon är...vad ska jag säga.. väldigt bossig och inte speciellt snäll, så gör snälla allt i din makt för att inte reta upp henne. Vi vill ha henne på våran sida.
- Okej, tack för att du i alla fall sa till mig.
- Det är bara bra att jag säger det, så att du slipper få reda på det på det hårda viset. Det jag dock vill komma fram till är att du kanske ska försöka smöra lite för henne om du förstår. Hon vill bli fotad av paparazzi och skvallrar till alla olika källor om man är på hennes dåliga sida eller om du gör något som hon eller Amanda inte gillar.
- Okej, bra att veta. Men får jag gå och lägga mig nu?
- Oj, självklart. Jag ska inte uppehålla dig mer. Sov gott och så ses vi på inspelningen vid samma tid imorgon. Halv åtta prick, inte en minut sen! Godnatt Justin.
- Okej, om du säger så. Godnatt mannen. Sa jag och gick upp till mitt rum för att snabbt göra i ordning mig så att jag kunde slänga mig i sängen så fort som möjligt.
- Justin? Mamma knackade på dörren.
- Ja? Frågade jag och gick för att öppna.
- Jag ville bara säga godnatt, sov så gott min lilla stjärna.
- Godnatt mamma.
Jag kramade om henne och pussade henne på pannan. När hon gått, stängde jag dörren och gick för att någon sekund senare slänga mig raklång i sängen. Jag borrade ner huvudet i kudden och tog djupa andetag. Det kändes som om jag skulle somna när som helst när min mobil bestämmde sig för att ringa.
Jag stönade och tryckte på svara utan att se vem det var, det är säkert Alfredo som ringer mig för att jag ska få så lite sömn som möjligt.
- Yo Alfredo, måste du verkligen ringa mitt i natten? Frågade jag och la mig ner igen.
Ögonen höll på att falla ihop nästan direkt.
- Hallå? Justin? Hörde jag en ljus röst säga.
Det lät inte ens likt Alfredo. Jag slog upp ögonen och koncentrerade mig på samtalet.
- Ja, det är jag. Vem är det jag pratar med? Frågade jag misstänksamt och la huvudet på sned.
- Det är Melody.
- Åh hej Melody! Jag trodde det var Alfredo som ringde mitt i natten för att vara allmänt stört.
- Nej, det är bara jag.
- Det är nästan bättre. Ett samtal med honom hade tagit hela natten, eftersom att vi har en “deal” om att vi ska försöka få varandra att stanna uppe hur länge som helst, jag vet, löjligt.
- Nejdå. Sa hon och jag kunde höra hinten av ett leende.
- Nåväl, vad det någonting du ville? Frågade jag och log stort.
- Ja, faktiskt. Jag ringer inte bara för att jävlas med dig.
Hon skrattade.
- Men du vill säkert sova. Tidigare idag när du gav mig papprena i husbilen, du vet de jag glömde? Du kommer säkert inte ihåg, men..
- Jo, jag kommer ihåg. Avbröt jag och log åt minnet som kom tillbaka.
- Åh, du gör det! Jag tror att jag fick med ditt nummer av misstag då nämligen, jag vet att det kanske låter konstigt, men jag vet verkligen inte hur det hamnade det där och jag vill inte att du ska tro att jag är värsta “stalkern”.
Gulligt att hon trodde att hon fick mitt nummer av misstag. Men det är ju ändå bra att hon ringde om det. Däremot kan jag inte fatta hur hon inte ens tar beslutet att jag gav henne mitt nummer?
Hanna Här..
Ewweh om Hanna Här...:
Länkbyte? :D http://justbiebzz.blogg.se/ heter min blogg.. är ny på skrivandet och undrar om du vet någon som kan göra designer och sånt? Suger själv på de... <3
Puss&kram
Hej, självklart vill vi göra ett länkarbyte :)
Tyvärr vet jag inte någon som gör fina designer, typ med bubblor runt menyerna och så...
Kram
Hanna Här...
Anonym om Chapter 11- Call Me Maybe:
Jätte bra novell! Älskar den ;)
Vill ni göra ett länkarbyte? :)
Tack, för att du gillar vår novell :)
Självklart vill vi göra ett länkarbyte, lägger till dig nu :)
P.S Kapitel 11 under
Chapter 11- Call Me Maybe
Previous
Jag ställde mig upp och gav Melody en kram. Jag tog ett beslut och kollade bort mot några papper som låg i en hög.
- Här, glöm inte de här. Sa jag och gav dom till henne.
I den högen hade jag lagt en lapp, som jag egentligen skulle ge till Arthur, men jag kan ju lika gärna ge den till henne.
- Åh, tack. De här får jag ju inte glömma. Vi syns.
När jag kom hem, efter att ha sagt hejdå till James, stod förvånansvärt mammas bil utanför. Jag som trodde att hon skulle komma hem senare ikväll, eftersom att hon i morse sagt att hon hade möten.
- Hemma! Ropade jag när jag kom innanför dörren och tog av mig skorna och ställde upp dom.
- Åh, hej gumman. Sa mamma, som precis kommit ut till hallen.
- Vad gör du hemma? Jag trodde du skulle jobba sent? Frågade jag och log.
- Det är sent. Klockan är nio Mel, det är du som är sen.
Mamma log och la armarna i kors över bröstet.
- Aha, jag visste inte att klockan var så mycket? Frågade jag och rynkade på pannan.
Jag dumpade väskan på hallbordet innan jag gick vidare ut i köket.
- Förresten, hur gick det idag? Var du nervös?
- Såklart jag var nervös, vem är inte det när man spelar mot en kändis? Liksom, han är känd! Jag var orolig för att göra bort mig, men om jag uppfattade rätt från alla jag frågade, så gjorde jag bra. Men för att sammanfatta allting, det var skit kul, rent ut sagt! Sa jag och log stort.
- Vad roligt, du måste berätta mer för mig senare. Men inte nu, jag har precis lagat mat, kyckling, blir det bra?
- Ja, det går bra med vad som helst egentligen. Jag har vart hungrig det mesta av dagen.
Jag satte mig vid bordet medans mamma ställde fram en stor form fylld med kyckling och ris till.
- Har du inte ätit någonting idag? Frågade mamma och hejdade sig.
- Jo, klart jag har, jag har blivit fullproppad med mat hela dagen. Men jag hungrar alltid efter din kyckling. Sa jag och blinkade.
- Du är för rolig du.
- Det är bara sån jag är mamma, bäst. Skämtade jag och skrattade.
- Det är snarare jag som är bäst lilla du. Men nog skämtat, nu måste du berätta om din dag! Sa mamma upprymd och satte sig och åt bredvid mig.
- Okej, lugna dig. Dagen började med att...
Hela måltiden pratade vi inte om någonting annat än om min dag. Jag berättade om allt som hänt idag, caféscenen, bussen och hur roligt det är att jag äntligen fått en bra regissör.
- Tack för maten. Sa jag och reste mig upp på stela ben.
- Varsågod gumman, hoppas det smakade.
- Det behöver du inte oroa dig om, det gör det alltid. Sa jag samtidigt som jag ställde in tallriken och besticken i diskmaskinen.
Innan jag gick upp, gick jag ut i hallen och tog med mig min väska som kanat ner från bordet, och nu låg på golvet. Väskan lade jag på sängen och satte på datorn. Jag loggade in på Twitter och tappade nästan hakan när jag såg att jag nästan hade fått mer än 100 nya följare. Jag gick in och kollade på vilka som följde mig för att se om det var några jag kände. Men nej, det var bara folk som hette i stil med “Swaggiee, Bieber-fever, ILoveYouBieber”. Men en som stod ut i mängden var faktiskt den riktiga Justin! Justin hade hittat mig på twitter och gjort så att jag fått mer följare, tänka sig. När jag insåg att jag log mot skärmen, skakade jag av mig känslan, följde några tillbaka, inklusive Justin, och stängde ner datorn.
Jag bestämmde mig för att plugga på manuset. Lyckligtvis så har jag fått ledigt från skolan under tiden vi kommer spela in, så att jag slipper plugga vanliga läxor. Så nu är det bara manus som gäller. Jag drog till mig väskan och drog ut alla papper som låg i en enda stor hög därinne. Minst trettio olika papper kom ut när jag egentligen bara ville ha ett. Jag gick igenom alla, en efter ett medans jag letade efter manuset. Egentligen borde jag ju se den direkt, eftersom att häftet är ganska stort, men det verkar som om jag har blivit blind, eller i alla fall trött. Jag skulle precis ge upp och slänga tillbaka alla papper igen, när jag såg en vit lapp som stack ut i mängden eftersom att den var mycket renare än dom andra, otroligt nog. Jag tog upp den och höll den i handen ett tag. Vad är det här för lapp? Jag kommer inte ihåg att jag lagt in en sån här lapp?
Med den tanken i åtanke, vek jag upp den och studerade innehållet. När jag förstod vad det var, hade min mun sedan länge sjunkit i längden, och jag bara stirrade. Hur fick jag den här lappen? Det måste blivit något fel någonstans.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så kapitel 11!!
Vad tycker ni?
Kommentera :)
Jag ställde mig upp och gav Melody en kram. Jag tog ett beslut och kollade bort mot några papper som låg i en hög.
- Här, glöm inte de här. Sa jag och gav dom till henne.
I den högen hade jag lagt en lapp, som jag egentligen skulle ge till Arthur, men jag kan ju lika gärna ge den till henne.
- Åh, tack. De här får jag ju inte glömma. Vi syns.
När jag kom hem, efter att ha sagt hejdå till James, stod förvånansvärt mammas bil utanför. Jag som trodde att hon skulle komma hem senare ikväll, eftersom att hon i morse sagt att hon hade möten.
- Hemma! Ropade jag när jag kom innanför dörren och tog av mig skorna och ställde upp dom.
- Åh, hej gumman. Sa mamma, som precis kommit ut till hallen.
- Vad gör du hemma? Jag trodde du skulle jobba sent? Frågade jag och log.
- Det är sent. Klockan är nio Mel, det är du som är sen.
Mamma log och la armarna i kors över bröstet.
- Aha, jag visste inte att klockan var så mycket? Frågade jag och rynkade på pannan.
Jag dumpade väskan på hallbordet innan jag gick vidare ut i köket.
- Förresten, hur gick det idag? Var du nervös?
- Såklart jag var nervös, vem är inte det när man spelar mot en kändis? Liksom, han är känd! Jag var orolig för att göra bort mig, men om jag uppfattade rätt från alla jag frågade, så gjorde jag bra. Men för att sammanfatta allting, det var skit kul, rent ut sagt! Sa jag och log stort.
- Vad roligt, du måste berätta mer för mig senare. Men inte nu, jag har precis lagat mat, kyckling, blir det bra?
- Ja, det går bra med vad som helst egentligen. Jag har vart hungrig det mesta av dagen.
Jag satte mig vid bordet medans mamma ställde fram en stor form fylld med kyckling och ris till.
- Har du inte ätit någonting idag? Frågade mamma och hejdade sig.
- Jo, klart jag har, jag har blivit fullproppad med mat hela dagen. Men jag hungrar alltid efter din kyckling. Sa jag och blinkade.
- Du är för rolig du.
- Det är bara sån jag är mamma, bäst. Skämtade jag och skrattade.
- Det är snarare jag som är bäst lilla du. Men nog skämtat, nu måste du berätta om din dag! Sa mamma upprymd och satte sig och åt bredvid mig.
- Okej, lugna dig. Dagen började med att...
Hela måltiden pratade vi inte om någonting annat än om min dag. Jag berättade om allt som hänt idag, caféscenen, bussen och hur roligt det är att jag äntligen fått en bra regissör.
- Tack för maten. Sa jag och reste mig upp på stela ben.
- Varsågod gumman, hoppas det smakade.
- Det behöver du inte oroa dig om, det gör det alltid. Sa jag samtidigt som jag ställde in tallriken och besticken i diskmaskinen.
Innan jag gick upp, gick jag ut i hallen och tog med mig min väska som kanat ner från bordet, och nu låg på golvet. Väskan lade jag på sängen och satte på datorn. Jag loggade in på Twitter och tappade nästan hakan när jag såg att jag nästan hade fått mer än 100 nya följare. Jag gick in och kollade på vilka som följde mig för att se om det var några jag kände. Men nej, det var bara folk som hette i stil med “Swaggiee, Bieber-fever, ILoveYouBieber”. Men en som stod ut i mängden var faktiskt den riktiga Justin! Justin hade hittat mig på twitter och gjort så att jag fått mer följare, tänka sig. När jag insåg att jag log mot skärmen, skakade jag av mig känslan, följde några tillbaka, inklusive Justin, och stängde ner datorn.
Jag bestämmde mig för att plugga på manuset. Lyckligtvis så har jag fått ledigt från skolan under tiden vi kommer spela in, så att jag slipper plugga vanliga läxor. Så nu är det bara manus som gäller. Jag drog till mig väskan och drog ut alla papper som låg i en enda stor hög därinne. Minst trettio olika papper kom ut när jag egentligen bara ville ha ett. Jag gick igenom alla, en efter ett medans jag letade efter manuset. Egentligen borde jag ju se den direkt, eftersom att häftet är ganska stort, men det verkar som om jag har blivit blind, eller i alla fall trött. Jag skulle precis ge upp och slänga tillbaka alla papper igen, när jag såg en vit lapp som stack ut i mängden eftersom att den var mycket renare än dom andra, otroligt nog. Jag tog upp den och höll den i handen ett tag. Vad är det här för lapp? Jag kommer inte ihåg att jag lagt in en sån här lapp?
Med den tanken i åtanke, vek jag upp den och studerade innehållet. När jag förstod vad det var, hade min mun sedan länge sjunkit i längden, och jag bara stirrade. Hur fick jag den här lappen? Det måste blivit något fel någonstans.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så kapitel 11!!
Vad tycker ni?
Kommentera :)
