Måndag morgon (nyårsafton)

När jag vaknade på morgonen, var det med ett leende. Jag vet inte varför, men jag kände mig bara riktigt glad, det var ju nyårsafton, kan bero på det

Jag gick upp ur sängen för att ta på mig, men behövde stänga fönstret först eftersom att det tydligen var öppet. Undra hur det gick till, jag såg att fönstret var stängt när jag gick och la mig..? Utan att bry mig mer om det, drog jag på mig kläder och sminkade mig lätt. Jag fick ett sms från George samtidgt som jag skulle gå ner till köket, men jag orkade inte kolla på det nu. Jag gick ner till köket där mamma och pappa satt och drack kaffe.

- Hej gumman. Sa pappa och log mot mig.

Jag gick fram till bänken och gjorde en kopp till mig själv.

- Hej.

- Ska du göra någonting speciellt idag? Kanske vara med Justin? Frågade pappa och log hemlighetsfullt.

- Nej, jag har inte bestämt något än, hurså?

- Nej ingenting. Jag bara undrade. Sa pappa, lite för snabbt och vände blicken mot koppen i sin hand.

Jag tittade frågande på pappa en stund innan jag skakade på huvudet och tog med koppen upp till mitt rum. Jag ställde koppen med kaffet på nattduksbordet och gick och tog datorn från skrivbordet och satte mig i sängen med den i knät. Jag hann kolla lite på Internet och så, innan jag hörde en bil tuta från gatan. Så jag puttade bort datorn och gick fram till fönstret. Där utanför stod Justin, lutad mot sin bil, och log upp mot mig.

Jag sprang nerför trappan och in i hans armar efter att jag öppnat dörren.

- Hej. Jag gav honom en puss på kinden och backade sedan ett steg.

- Hej, vad ska vi göra idag? Frågade Justin och såg hoppfullt på mig.

- Visste inte att vi hade bestämt något, men när du ändå är här så. sa jag och log.

- Haha, suprise. Sa Justin och gjorde typ “magiska fingrar”.

-Haha, kom in.

Justin gick in, tog av sig sina skor och sin jacka.

- Så vad höll du på med innan jag kom? Frågade Justin när vi kom in i mitt rum.

- Hann inte med så mycket, men kollade på lite olika sidor.

Justin satte sig i min säng.

- Jag fattar att du har sett att det har kommit ut bilder på oss... Sa Justin och kollade sorgset på mig.

- Mm. Sa jag och nickade samtidigt som jag satte mig jämte Justin i sängen.

- … Och du har sett vad några av mina fans har skickat till dig? Fortsatte Justin.

Jag nickade och mumlade ett ”mm” även den här gången.

- Det ska inte få vara så här. Bara jag syns med en tjej så får hon dödshot. Jag älskar alla mina fans, men jag förstår inte varför det gör så här...

- Justin... Det är inte ditt fel. Sa jag och mötte hans blick.

- Jo, jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte att mina fans ska tycka illa om dig, tjejen jag älskar. Det kommer aldrig gå.

- Justin det är bara några som har skickat, inte alla. Jag är också ledsen för det här. Men om vi inte läser dem så gör det väl inget, eller?

- Okej, det blir säkert bra, men ändå...

- Jag ska försöka att inte läsa dem, så kommer vi klara oss igenom det här. Dom ska inte få hindra oss, eller?

- Nej, nej, självklart inte...

- Bra. Sa jag och log.

Justin lutade sig fram och pressade sina läppar mjukt mot mina.

- Jag har inte fått känna dina läppar mot mina än. Sa han och log.

Jag log, och lade armen runt hans nacke, och tryckte honom närmare mig. Jag lade mig sakta ner, och Justin följde med.

- Jolle. Sa mamma och knackade hårt på dörren.

Jag och Justin reste oss upp. Jag rättade till t-shirten och öppnade dörren.

- Det är telefon. sa mamma och gav mig telefonen.

- Okej, tack.

Jag tog telefonen, och kollade på nummret, det var ett nummer jag kände igen. Suck.

- Hej det är Joelle. Sa jag och försökte låta så glad som möjligt.

- Hej, Joelle, det är George.

- Åh, herregud, förlåt. Sa Justin och sträckte ut handen mot mig, där jag satt på marken.

- Nej, det är mitt fel. Jag är väldigt klumpig. Sa jag och tog tag i Justin’s hand. Jag halkade innan idag också, haha. Sa jag och skrattade.

- Mår du bra? Frågade Justin upprört och slog sina armar kring mig.

- Ja, jag slog bara i svanskotan lite. Såklart det gör ont, men det går över efter ett tag. Inget att oroa sig över. Jag log lite halvt och fokuserade på hans läppar.

Jag kände ett stort behov för att kyssa honom just i det här tillfället, men det går ju inte, inte när ingen vet om våran relation. Det är i stunder som den här jag önskar att jag haft en “vanlig” kille som jag kan göra vad jag vill med, när som helst. Kunna hålla handen utan att hela världen får reda på det. Jag skakade bort tanken. Jag älskar Justin, det är han jag vill ha. Jag log och vi började gå igen. Under tiden vi gick, märkte jag att Justin fokuserade på mina ben, förmodligen för att kolla om jag är skadad. Jag skakade på huvudet och log. Vilken gullig pojkvän jag har alltså.

- Så, vi är framme. Sa Justin och pekade på byggnaden framför oss.

Jag tog blicken från honom för en sekund och tittade upp. Ett badhus...? Jag tittade frågande på Justin som log stort.

- Jag hyrde det här idag, hoppas det är okej. Sa Justin och log.

- Jadå, ett enda problem bara, jag har inga badkläder.

- Tror du inte att jag har tänkt på det? Det är dom Kenny burit i den där väskan hela tiden. Sa Justin och pekade bak mot Kenny som stannat ungefär en meter bakom oss.

- Haha, va? Sa jag och tittade misstänksamt på Kenny.

Kenny nickade och log.

- Jaha, då får vi väl ta och bada livet ur oss då. Sa jag och började gå in till byggnaden.

När vi bytt om till våra badkläder, jag fick låna en blå, gick vi ut till själva bassängerna. Kenny skulle vara med oss och bada, såklart. Så Kenny och Justin hade bytt om i killarnas omklädningsrum medans jag vart själv i tjejernas. Men när vi väl möttes utanför omklädningsrummen sprang jag fram till Justin och kysste honom.

- Har velat göra det där ett tag nu. Sa jag och skrattade.

- Haha, du läste mina tankar älskling. Sa Justin och kysste mig mjukt.

- Försten i! Skrek jag, ryckte mig loss från Justin´s kram och hoppade i vattnet, som var alldeles varmt och skönt.

När jag kom ovanför ytan igen, såg jag bort mot Justin som stod där alldeles förvirrad och tittade på mig.

- Haha, det var du inte beredd på va? Sa jag och drog bort allt mitt blöta hår från ansiktet.

- Faktiskt inte. Sa Justin och hoppade i precis bredvid mig.

När Justin kom upp stod han på ett och samma ställe och trampade vatten bredvid mig.

- Ey Kenny! Skrek Justin plötsligt, till Kenny som satt ensam i bubbelpoolen. Är det skönt? Fortsatte han och skrattade.

- Ja! Ropade Kenny och lutade sig tillbaka.

Jag hade fortfarande blicken vänd mot Kenny, så jag var inte beredd när Justin tog ett stadigt tag om min mage och drog ner mig under vattenytan. Jag försökte trycka bort hans händer, men de var för hårt spända runt min mage, eller så har han helt enkelt för mycket muskler. Greppet lossnade och jag kom upp igen.

- Det skulle du inte gjort! Sa jag och började ett vattenkrig.

- Okej, okej! Jag ger mig sötnos! Du vinner! Ropade Justin och tog händerna framför ansiktet för att stoppa vattnet som kom forsandes.

Jag slutade och skrattade åt hans min. Justin tog ner händerna och log mot mig. Han närmade sig mig och mötte mina läppar ganska snabbt. För att skämta lite med honom, drog jag mig undan och dök ner under vattnet. Men så snabb var jag tydligen inte, för direkt efter drogs jag till honom igen och vi möttes i en kyss under vattnet.

Joelle’s Perspektiv

Efter en lång tid, gick vi tillslut och la oss. Klockan var halv tre, och vi hade skrattat i stort sätt hela kvällen. Jag somnade direkt, för jag var otroligt trött efter en underbar, lång dag.

Nästa morgon vaknade jag av att solen lyste i genom Hope’s fönster.

- Äntligen är du vaken. Sa Julie och skrattade.

Jag gäspade stort, och tittade yrvaket på Julie, Sophie, och Hope, som alla var vakna.

- Mm, antar det. Sa jag och flinade.

- Är ni sugna på frukost? Frågade Hope och hennes mage kurrade precis då.

Vi skrattade allihopa och nickade innan vi gick in till köket. I köket hängde det en stor klocka på väggen och den den visade halv fyra.

- Shit.. Är klockan halv fyra? Sa jag förvånat.

- Ja, vadå? Undrade Sophie.

- Jo, jag ska träffa Justin klockan fyra.

- Run bitch, run. Skämtade Hope och skrattade högt.

- Okej, men jag bytter om fort, och så hämtar jag mina grejer sen, okej?

- Jadå, hejdå. Hälsa från oss. Sa Hope och log på ett sätt som gjorde mig nervös.

- Det skulle ni vilja va?

Jag skrattade lite och sprang in till Hope’s rum. Jag tog på mig det första som jag hittade, vilket var kläderna jag hade på mig i går. Jag sprang sen in till badrummet. Mascaran hängde under ögonen, och håret stog åt alla håll. Jag satte upp hårt i en snabb tofs, och tog bort mascaran med borttagnigs medel.

Jag sprang sen vidare till hallen tog på mig mina skor, och min jacka.

- Hejdååå! Skrek jag till tjejerna som satt och skrattade i köket.

- Hejdå, ha så kul.

Jag sprang ut till vägen och började spana efter min bil. Men precis då kom jag på att jag inte hade kört hit igår, attans! Jag började springa på vägen, försiktigt för att inte halka. Men det var omöjligt, jag halkade på en isfläck som var så väl döljd av all snö att jag inte kunde se den. Jag åkte i backen och slog i svanskotan.

- AJ! Utbrast jag och reste mig upp.

- Gick det bra? Hörde jag en röst säga.

Jag vände mig om och såg en gammal dam som stod och såg ner på mig.

- Här, låt mig hjälpa dig upp. Fortsatte hon och gav mig ett leende.

Jag kisade upp mot henne, eftersom att jag hade solen i ögonen, och såg att hon hade ett snällt ansikte. Så jag tog tag i hennes hand och hon drog mig upp.

- Tack. Jag halkade. Sa jag och log.

- Ja, det är väldigt halt ute i dessa tider. Var försiktig nästa gång bara vännen.

- Tack, du med. Sa jag och började gå igen.

Fast när jag gått ungefär 3 steg kände jag hur det gjorde ont i svanskotan. Hoppas det här är över tills imorgon bara. Tänkte jag och haltade vidare. När jag precis skulle svänga in på min infart kom det en bil körandes, en svart bil. Jag stannade och log.

- Hej Justin. Sa jag och vinkade till Justin som precis vevat ner rutan.

- Hej Joelle. Är du klar?

- Kom precis från Hope, så jag ska bara in och byta om.

- Hej Joelle. Sa Kenny, som nu vevat ner rutan i baksätet.

- Hej Kenny. Men jag kommer snart, ni får komma in om ni vill. Sa jag och log.

Jag väntade inte på ett svar, utan gick och öppnade dörren. Jag stängde inte dörren efter mig, eftersom att Kenny och Justin kanske skulle komma in. Så jag gick direkt upp till mitt rum och stängde dörren efter mig. Jag tog av mig de smutsiga kläderna från igår och drog på mig renare kläder. Idag fick det faktiskt bli en enkel vit kofta med svarta jeans till. En rätt så simpel men ändå snygg outfit, vilket passar precis idag. Jag drog ur tofsen som jag slarvigt satt upp i morse och borstade det snabbt och lätt. Sedan drog jag på mig lite smink och gick ner till hallen, där Justin och Kenny nu väntade. När jag kom nerför trappan vände båda två sig mot mig och log. Jag hoppade på Justin och kysste honom. Det var en dag sen jag träffade honom sist, hur ska jag klara mig? Justin skrattade och log mot mig, det såg ut som om han saknat mig med.

- Är du klar nu då? Sa Justin och flinade.

- Ja, vad ska vi göra idag?

- Det får du se, kom nu. Sa Justin och tog min hand.

- Vart ska ni då? Hörde jag en röst säga från trappan.

Jag vände mig om och såg pappa stå där. Jag släppte Justin och hoppade på pappa.

- Hej, är du tillbaka från arbetsresan nu? Sa jag glatt och släppte honom.

- Ja, kom hem imorse. Hade tänkt att överraska dig, men du var inte hemma.

- Nej, jag var hos Hope.

- Fattade nästan det gumman. Sa pappa och strök mig på kinden.

- Ja, haha. Men är det okej om jag går ut?

- Jadå, bara du har mobilen med dig.

Jag nickade och gick leendes mot den väntande Justin.

- Ta väl hand om min dotter idag, Mr. Bieber. Sa pappa och nickade mot Justin.

Justin log och nickade tillbaka.

- Det ska jag, du behöver inte oroa dig Mr Winston

Vi gick ut och skulle precis hoppa in i bilen när jag stannade upp.

- Kan vi inte ta en promenad till vart vi nu ska? Det är ju så skönt här ute. Sa jag och tittade upp mot himlen.

- Öhm... Sa Justin och vände blicken mot Kenny, som nickade.

- Antar att det är okej. Fortsatte Justin och log mot mig.

Vi började gå, inte hand i hand eftersom att vi inte gått ut med vårt förhållande än, men bredvid varandra, med Kenny gåendes en bit bakom oss.

- Vart ska vi? Frågade jag spänt och log.

- Överasskning... Sa Justin och puttade till mig på min axel så att jag vinglade till på en isfläck som fanns precis där och stöp i backen för andra gången idag.

Justin´s Perspektiv

När jag skickat iväg smset till Joelle, blev jag nervös. Tänk om hon tycker det är för tidigt i vårat förhållande att träffa varandras familjer? Fast jag har ju träffat hennes, så hon borde ju vilja träffa min. Men tänk om hon inte tycker mamma är snäll, eller om mamma inte tycker om Joelle. Då skulle det bli väldigt jobbigt, att ha en flickvän som ens mamma inte gillade. Men ifall det blir så, är det bara att stå upp för våran kärlek och inte ta emot ett nej. Jag suckade åt min inre konversation. Vad håller jag på med? Såklart Joelle kommer gilla mamma, eller? Jag suckade återigen och gick in till vardagsrummet där mamma satt och väntade på mig. När jag ursäktat mig hade hon tagit fram en tidning för att läsa, men den har hon tydligen läst klart. Tänkte jag och såg på tidningen på bordet.

- Justin! Kan inte vi spela kort? Frågade mamma och log varmt.

- Jo, visst.

- Vad kul, har Joelle svarat än?

Jag tittade på mammas nyfikna min och skakade sedan på huvudet och tvingade fram ett litet leende.

- Nej, jag skickade det precis. Det är ju inte så att hon svarar direkt. Sa jag och himlade med ögonen.

Jag har aldrig kännt en sån här stor nervositet över tjejer innan, det känns konstigt men ändå bra. Jag längtar tills min mobil vibrerar, tills jag får ett sms av Joelle.

När jag vunnit över mamma för ungefär tjugonde gången har det gått ca, 1 och en halv timma. Jag tog upp mobilen för femte gången ikväll, men jag hade inte fått något svar ännu.

- Justin ta det lugnt, hon kommer svara. Sa mamma och la sin hand på min.

Jag tittade upp i hennes ögon innan jag bekymrat tittade ner på skärmen igen.

- Men tänk om hon ignorerar mig eller att det har hänt någonting mamma, jag måste ringa henne. Sa jag och reste mig upp med mobilen i högsta hugg.

Bakom mig hörde jag hur mamma suckade högt innan jag försvann in i hallen. Jag tryckte upp Joelle´s nummer. Ska jag verkligen ringa? Hon kanske tycker att jag är klängig eller nått. Jag tittade tvekande på siffrorna framför mig innan jag slutligen tryckte på ring. Det gick en signal, två, och jag tänkte precis lägga på när Joelle svarade med ett skratt.

- Hej det är Joelle. Sa hon, som lugnat ner sig lite i skrattattacken hon svarat med.

- Hej sötnos, det är Justin. Sa jag och tog djupa andetag.

- Åh, hej!

Jag hörde hur rösterna i bakgrunden blev lägre och lägre, vilket betyder att hon måste gått ifrån.

- Jo, fick du mitt sms?

Jag kliade mig i nacken och väntade spänt på hennes svar.

- Ja! Ja, det vill jag gärna Justin. Vad kul att få äta middag med dig och äntligen få träffa din mamma.

Jag suckade lättat och log.

- Vad bra, jag ville bara kolla, eftersom att du inte svarade hehe.

- Oj, det måste jag glömt.

- Sen undrar jag om vik anse kan träffas imorgon? Sa jag och hoppades att hon ville, det skulle kännas så tomt utan henne.

- Ja, du kan komma hem till mig vid halv fyra om du vill, sa Joelle och rösterna i bakgrunden var nu tillbaka och jag hörde att en av dom ropade någonting.

- Ja! Jag kommer! Ropade Joelle och skrattade till.

Jag stod tyst och lyssnade till skratten, det verkar som om dom har kul i alla fall.

- Justin, jag måste gå nu! Men jag smsar dig i morgon.

- Okej, jag älskar dig.

- Jag älskar dig med.

Med de orden la hon på och jag stod tyst, fortfarande med mobilen mot örat. Det verkar som om hon har kul i alla fall. Tänkte jag och gick in till mamma igen.

- Kunde hon? Frågade mamma när jag satte mig i soffan bredvid henne.

- Ja, hon tyckte det skulle bli jätte kul. Sa jag och log försiktigt.

Mamma nickade som svar och vände huvudet mot tv:n som nu var på.


Vad tycker ni? Nästa kapitel kommer upp senare idag.
Kramkram Hanna och Cissi.

Han såg på mig och suckade.

- Hej George, är Hope där inne? Frågade jag och tittade bakom honom.

- Öhm, nej Joelle. Det här är mitt rum. Hörde jag Josh säga och därefter skratta.

- Oj, måste tagit fel. Sa jag och var glad över att jag inte blev tagen på bar gärning.

- Fast egentligen, om man vill säga det förstås, så vet du att Hope´s rum är där nere. Vad gör du här uppe? Frågade Josh igen, som nu stod bredvid George och puttade honom i sidan.

- Jo... Började jag och tvekade.

Josh skrattade ännu högre, vilket gjorde mig irriterad. Jag vet vad han tror, och han har inte rätt.

- Okej, bara så du vet. Jag letar efter Hope här uppe eftersom att hon sprang iväg. Har ni sett henne eller inte? Frågade jag riktigt irriterat.

- Haha chilla. Nej, jag har inte sett henne. Sa Josh och gick in i rummet igen.

- Nej, jag har inte sett henne heller. Skyndade George sig att svara, förmodligen rädd för att jag skulle bli arg på honom.

Jag log mot honom innan jag gick längre in till de andra rummen. Bakom mig hörde jag hur George gick efter mig, så jag vände mig om. Han gick in i mig, vilket fick mig att ramla ner på golvet.

- Aj... Stönade jag och tog för benet.

- Oj! Förlåt, här låt mig hjälpa dig. Sa han och sträckte fram handen mot mig.

Jag tvekade innan jag tog hans hand och drog mig upp. När jag väl kom på fötter igen, stod han väldigt nära mig och höll fortfarande min hand. Så jag ryckte åt mig handen och log ursäktande innan jag mumlade ett tack och gick för att leta upp Hope. När jag kom till badrummet, öppnade jag dörren och såg Hope sitta på golvet medans Julie satt på toastolen med locket på, vänd mot Hope. När jag kom in tystnade båda två och tittade på mig. Hope hade fortfarande tårar i ögonen, så hon tittade bort när hon såg att George var med.

- Tack för att du hjälpte mig George, men jag tror att vi måste vara själva nu. Och snälla Julie, kan du vara snäll och gå ner du med? Jag behöver prata med Hope, ensam. Sa jag och tittade på Julie som satt och pillade med sina knogar, det såg ut som om hon ville slå till någon när som helst. Men tillslut gav hon med sig och gick ur badrummet tillsammans med George. När Julie stängde dörren efter sig gick jag fram till Hope där hon satt. Men hon vände sig så att hon satt med ryggen mot mig och tittade ut genom fönstret istället.

- Hope..Jag vet att jag skulle berättat. Men jag kunde bara inte, om du skulle vart i min situation skulle du vetat det. Hur skulle du gjort om du dejtade den snyggast, rikaste och kändaste killen i världen, men bara blev förföljda av papparazzis? Vi har inte riktigt pratat om att gå ut med förhållandet riktigt än, men just nu vill jag inte det. För att då kommer jag få alla Justin´s fans efter mig, och så kommer jag få dödshot och mycket annat, som Selena fick. Och du vet hur jag är, jag blir förkrossad bara någon säger att jag är jobbig eller någonting liknande. Så du måste fatta hur jag känner mig nu, med en bästa vän som hatar en och dessutom miljoners miljoner av tjejer som skulle göra allt för att bli av med denna mystiska tjej som Justin dejtar. Jo, om du inte fattade det så mår jag skit helt enkelt. Eftersom att ingen vet vem denna mystiska tjej är, så har jag inte fått några dödshot eller någonting annat än. Men när det väl kommer, så kommer det naturligtvis störa mig, men det som kommer förstöra mig innefrån är att du är arg på mig. Jag klarar inte av det bara. Jag vill att vi ska vara bästa vänner, som lek bråkar och kan prata om precis allt med varandra.

Jag tystnade och tog djupa andetag.

- Snälla Hope, sluta vara arg på mig. Sa jag och kände hur en ensam tår rann nerför kinden på mig.

Hope vände sig om och tittade med tårar i ögonen på mig. Jag torkade bort tåren och lät handen falla igen. Plötsligt gav hon ifrån sig ett tjut innan hon kastade sig i min famn. Vi stod och kramade varandra hårt och länge.

- Förlåt.. Mumlade jag och grävde in mitt ansikte i hennes hår.

- Det gör inget... Bästa vänner för alltid. Sa Hope och log genom tårarna.

- För alltid. Sa jag och kände nu hur glädje tårarna kom.

- Haha, vi måste se sjuka ut. Med mascara enda ner till tårna, så mycket som vi gråter. Sa Hope och skrattade hennes speciella skratt.

Alltid när hon skrattar, börjar jag också skratta eftersom att hon låter så kul. Så där stod vi, i Hope´s badrum och skrattade som bästa vänner.

Det var kapitel 34. Förlåt för ett bildlöst kapitel.
Kram Hanna och Cissi

Joelle´s Perspektiv

- Vad menar du Joelle? Frågade Julie och stirrade chockat på mig.

- Ja, vad är det du säger? Är det du på bilden? Fortsatte Sophie och skiftade med blicken mellan bilden och mig.

- Ja..

Alla tre satt fortfarande och stirrade på mig.

- Jag får se på den där bilden! Fräste Hope plötsligt och ryckte tag i Julie´s mobil.

Hon höll mobilen bredvid mitt ansikte och jämförde ett långt tag innan hon slutligen tog bort den och tittade på mig.

- Jag trodde vi var bästa vänner! Här har du undanhållit den största hemligheten i världshistorien, och du berättar inte ens den för din bästa kompis! Jag trodde inte ens du gillade Justin! Här har du tagit en underbar kille från många miljoner fans och undanhållit honom för oss. Så det är därför han inte har vart i så stor kontakt med världen på sistone, han har vart med dig! Dålig stil Joelle, dålig stil!

Med de orden störtade hon ut ur rummet. Kvar satt jag, nu med tårarna rinnandes som aldrig förr. Hope hatar mig! Tänkte jag och snörvlade till.

- Är det här sant Joelle? Frågade Julie, fortfarande förvirrad.

- Ja. Men jag kan inte hjälpa det, jag föll för honom så snabbt som en fallande sten.

- Men.... jag fattar inte. Är du släkt med Selena Gomez? Frågade Sophie plötsligt och log stort.

Jag vände blicken mot henne och nickade. Jag hade glömt, Sophie är ju ett större fan av Selena än av Justin.

- OMG! Vad coolt! Skrek hon plötsligt och log större och större för varje sekund.

Jag skrattade till och log under alla mina tårar.

Plötsligt ryckte jag till av att Julie hostade hårt.

- Jag kan fatta att du inte har berättat för oss Joelle, vi är bara dina vänner. Men Hope är din allra bästa vän, enda sedan ni var jätte små. Jag kan inte fatta att du har gjort så här mot henne. Sa hon och reste sig upp.

- Vart ska du? Frågade Sophie, vänd mot Julie som stod vid trappan.

- Jag ska se till hur Hope mår, eftersom att ingen annan gör det. Sa Julie och nickade menande mot mig innan hon gick upp för trappan, utom synhåll för oss.

- Alltså ja, jag tycker det var väldigt taskigt att du inte berättade för Hope. Men jag förstår faktiskt varför du inte gjorde det. Hon skulle avslöjat er direkt eftersom att hon är helt galen i Justin och ni kanske inte vill gå ut med ert förhållande riktigt än. Kanske aldrig? Sa Sophie och tittade in i väggen.

Det kändes som om hon tog mina tankar direkt ur min skalle. Jag skakade på huvudet och tog upp min mobil. Jag hade fått ett sms från Justin, som jag tryckte upp.

“ Hej sötnos! Ville bara fråga om du vill äta middag med mig och mamma någon dag i veckan efter nyår? Mamma vill så gärna träffa dig och så, speciellt efter att hon tryckt ut massa information om dig ur mig. Haha, love you. Din för alltid, Justin.”

Jag skrattade och log åt hans kommentar, “ tryckt ut massa information om dig”.

- Är det från han?

Jag ryckte till och tittade förvånat på Sophie, jag hade helt glömt bort att hon satt där.

- Ja, det är det faktiskt. Sa jag och visade henne mobilen.

Efter hon läst klart, nickade hon gillande mot mig.

- Så, vad ska du svara? Frågade hon och log stort.

- Ja såklart! Sa jag och skrattade.

- Man ser verkligen på dig att du gillar honom, när du pratar om honom är det som om du är i din egna drömvärld.

Jag log mot henne och tittade upp mot trappan.

- Nu vill jag bara att Hope ska tycka samma sak. Mumlade jag och reste mig upp från Hope´s säng.

Bakom mig hörde jag ett “lycka till” innan jag gick ut ur hennes rum. När jag kom upp på andra våningen, hörde jag röster i rummet bredvid, Josh´s rum.

- Hon är väll snygg, antar jag.

- Ja det är hon.

- Har du inte försökt satsa på henne än då?

Jag kunde precis urskilja Josh röst, eftersom att det bara är lite mörkare än George´s.

- Jo det är det jag har mannen. Men jag tror att hon gillar någon annan.

- Det spelar ingen roll, det är bara att försöka få hennes uppmärksamhet ännu mer.

- Jag vet, men jag vet inte vad jag ska göra mer. Jag gav henne ett halsband till julen nu, och jag har “ råkat” vara ute och gå när hon är det.

Jag hörde hur dom skrattade där inne och jag fattade att dom måste prata om mig.

- Det är bara att slåss för hennes kärlek. Slåss för henne, tills du får henne.

- Tack för rådet bro. Skit schysst, men jag tror jag måste gå nu.

Jag tittade runt omkring mig efter ett gömställe. Om han märker att jag stått utanför och lyssnat skulle det bara bli pinsamt. Jag skulle precis springa och gömma mig bakom en fåtölj när dörren framför mig öppnades.

- Åh... hej Joelle. Jag visste inte att du stod där...

Jag visste inte vad jag skulle svara eller säga, så jag lät mina ögon vara riktade mot bilden.

- Hallå Joelle? Frågade Julie och viftade med handen framför mina ögon.

- Mm. Mumlade jag och tittade upp.

- Tycker du inte det är hemskt. Hon utnyttjar ju bara honom. Han har väl Selena också eller? Sa Hope och himlade menande med ögonen.

- Jo visst, men det kanske inte är så. Dom kan ju älska varandra också.

- Eller hur? Hon är säkert bara något dumt fan som tror att hon kan få Justin. Och ta honom ifrån oss.

Mina vänner hatar mig. Jag vill ju inte att dom ska tro så om mig. Jag älskar Justin, men inte på det sättet dom gillar han.

- Jag vet inte. Om det var ni, skulle ni vilja att någon sa så om er då? Sa jag och mötte sorgset allas blickar.

- Nej, för jag utnyttjar ju honom inte. Sa Hope fort.

- Men tänk om det var så här då. Tjejen på bilden var på släktträff , hon är släkt med Selena Gomez. Justin är där, dem kysser varandra, under en mistel. Men Selena vet ingentig om det, och tjejen vill inte svika Selena för hon tillhör släkten, men hon är jätte kär i Justin...Vad ska hon göra? Jo, hon väljer Justin och Selena hatar henne nu! Utbrast jag och jag började gråta, tårarna forsade ner.

Hope, Julie och Sophie såg alla ut som frågetecken.

- Va? Sa dem samtidig och tittade förvirrat på varandra.

Jag vet att jag inte skulle ha sagt något, men vad skulle jag göra liksom? Det kom bara ut....

- Varför gråter du Joelle? Frågade Hope, och gav mig en mjuk kram.

- Ja-a-ag vet inte, ni hatar mig...

- Va? Nej, det klart vi inte gör... Sa Sophie som också gav mig en kram.

- Jo, för det är jag på bilden...

Mom Talk

Justin’s Perspektiv

Ikväll hade jag ingenting att göra. Joelle skulle hem till sina vänner och jag skulle bara vara hemma, och kolla på någon tråkig film. Mamma ville att jag skulle städa mitt rum också, men det skulle jag aldrig orka.

- Justin? Sa mamma och knackade på dörren.

- Ja, kom in.

- Hur är det? Du verkar inte på humör. Sa mamma, som nu kommit in genom dörren.

- Jag saknar Joelle bara... Sa jag och kom på att jag inte hade sagt något till mamma om Joelle.

- Vem är Joelle? Frågade mamma och satte sig på sängen bredvid mig.

- En tjej, som är helt underbar. Sa jag och log stort.

- Jaha, vet jag vem det är? Frågade mamma och skrattade lite.

- Jag träffade henne på släktträffen med Selena.

- Jaha, hur är det mellan er då?

- Vi är liksom osams, fast det är mitt fel. Jag sms:ade Selena och gjort slut, och sen går jag ut med Jolle typ en dag senare, det blev bara fel, men ja det här glömmer vi nu. Vi är iallafall inte vänner.

- Okej, vad tråkigt att höra, men berätta lite om Joelle. Sa mamma och log förväntansfullt mot mig.

- Hon är väldigt snäll och bryr sig inte om att jag är Justin Bieber, och hon är söt, Down to Earth du vet, och så..

- Okej, vad roligt. Jag skulle gärna vilja träffa henne. Du kanske kan bjuda hem henne någon gång?

Så detta var kapitel 32. Hoppas ni gillar det.

Det var typ två kapitel i ett kapitel, vad tycker ni om det?

Kram Hanna och Cissi

Idag var det torsdag, och jag skulle hem till Hope, och så skulle vi ha en liten tjejkväll. Vi skulle hyra film, köpa godis, och bara njuta av att det är lov. Sophie och Julie skulle tydligen också vara med.

Jag skulle komma till Hope runt halv sju. Så det var dags att börja göra sig i ordning, klockan var halv fem nu. Jag gick in i duschen och duschade länge. Jag passade också på att raka benen. Efter duschen tog jag på mig deo och sprutade därefter på lite av min nya parfym. Jag tog sen på mig den röda tröjan jag fick i julklapp och ett par svarta tighta jeans till. Jag sminkade mig lite och plattade håret, och sen var det dags att gå. Jag fick inte låna bilen och mamma ville inte köra, så jag fick gå. Det skulle ungefär ta en kvart till en halvtimma, så jag tog på mig mina vinter skor och jackan innan jag gick ut. Det var kallt som vanligt och det hade snöat rejält i förmiddags.
 

Samtidigt som jag går sms:ar jag med Justin. Han tyckte inte jag skulle säga något till Hope, för att han inte vågar typ lita på någon han känner och jag håller väl med, men hon är min bästa vän, så det här kommer bli svårt. Hon kommer bli väldigt arg, och kommer säkert ta upp något med Justin...

- Joelle, är det du? Hörde jag en röst säga bakom mig.

Jag kände igen rösten. Så när jag vände mig om såg jag George stå med händerna i fickorna. Han var den personen jag ville träffa allra minst nu...

- Åh, hej George. Vad gör du här? Frågade jag och log lite.

- Jag ska hem till Josh. Sa han och log.

Josh är väll Hope´s storebror?

- Vad kul, jag ska faktiskt till Hope jag med. Sa jag och skrattade lite utan humor.

- Vad bra, då kan vi ju ha följe. Sa han och log.

- Mm, visst. Svarade jag, men jag hade ju gärna gått själv.

Vi gick och snackade hela vägen hem till Hope, och George var väldigt snäll. När vi kom fram till dörren, tryckte jag på ringklockan och Hope öppnade glatt.

- Hej Joelle, det var inte igår. Sa hon och gav mig en bamse kram.

- Hej. Sa jag och kramade henne tillbaka.

- Josh är där uppe, om du undrar. Sa Hope och kollade på George.

- Okej, tack.

Jag tog av mig mina skor och vi gick till Hope’s rum, där Sophie och Julie redan var.

- Hej. Sa jag glatt och gav dem varsin kram.

Jag satte mig i soffan i Hope’s rum, och Hope kollade på mig med stora ögon som om jag hade gjort något dumt, men hon log ändå.

- Vad? Frågade jag och kollade förvånat på Hope.

- Vad är det mellan dig och George? Frågade hon glatt och log stort.

- Va? Det är väll inget mellan mig och George? Sa jag och skrattade lite.

- Eller hur? För det första, ni hade följe hit och han kollar på dig på ett speciellt sätt.

- Vi mötes på vägen och han skulle tydligen också hit, så vi pratade bara.

- Du vet att dem egentligen skulle vara hos George, men när han fick reda på du skulle vara här, så bestämde George sig för att vara här istället.

- Eller hur? Sa jag och skrattade ironiskt.

- Jo, jag är seriös.

- Okej, men jag gillar inte han. Han är väl snäll och så...

- Så bara vänner?

- Japp bara vänner.

- Föresten vet ni att Justin är i stan nu? Sa Hope helt plötsligt.

Jag kollade generat ner, medans alla andra började prata om Justin. Både Sophie och Julie är Bieber fans, men Hope är nog värst.

-... Tycker inte du också det Joelle? sa Julie plötsligt och jag ryckte till.

- Va? sa jag och mötte Julie´s blick.

- Kolla tjejen på bilden, det är inte Selena. Vi tror att det är ett fan, och att hon bara vill ha Justin´s uppmärksamhet.

Jag kollade närmare på Julie´s mobil, där bilden var uppe.

Bilden visade Justin i en bil och en tjej som täcker sitt ansikte med handen. Tjejen på bilden var jag....

Fast Justin pekar ju inte finger, men hittade ingen annan bild...

Hoppas detta gillas. Kommentera :D

Kram Hanna & Cissi.

När jag vaknade dagen efter öppnade jag ögonen och mötte de mest underbara ögonen som finns i hela vilda världen.

- Justin! Utbrast jag förvånat och mötte ett leende.

- Jag vet, vi måste ha somnat eller någonting.

Han skrattade och kysste mig rakt på munnen.

- Undrar inte din mamma vart du är då?

- Nej, jag vaknade under natten och smsade henne, det är lugnt. Du skulle sett hur du såg ut då, jag låg bara och tittade på dig innan mina ögon svek mig och jag somnade.

- Haha aww. Vad gullig du är! Sa jag och kysste honom igen innan jag la mitt huvud på hans nakna bröst.

- Du är så gullig älskling. Sa Justin och började pilla med mitt hår.

- Du är.

Jag vände mig om, så att jag låg med ansiktet mot hans istället.

- Du är det bästa som någonsin hänt mig. Sa jag och tryckte min mun mot hans.

Vi låg så en stund innan det knackade på dörren.

- Joelle, dags att vakna. Du har inte öppnat presenterna du fick igår, gumman. Hörde jag mamma säga.

- Jag är vaken mamma! Ropade jag och gick upp ur sängen, mot min vilja.

Jag tog fram kläder som passade för idag. När jag tog på mig såg jag i ögonvrån hur Justin låg och tittade på mig. Jag vände mig mot honom i bara bh och log.

- Vad tittar du på? Frågade jag Justin och gick fram till honom.

- Dig. Sa han utan att tveka.

- Det ser jag älskling, men det jag menade var, gillar du vad du ser? Frågade jag och la mig på den oklädda Justin.

Justin nickade och skrattade till. Jag nafsade honom i nacken innan jag gick upp och drog på mig ett linne.

- Men... Hörde jag Justin muttra.

- Inte idag. Sa jag och skrattade till.

Justin gick upp och drog på sig kläder. När jag såg att de inte var de kläder han haft på sig igår, stannade jag upp.

- Dom kläderna hade du inte på dig igår.

- Nej jag vet. Kenny var snäll och kom och lämnade en väska igår kväll.

- Aha. Sa jag och log mot honom.

- Så! Vad ska vi göra idag? Fortsatte jag.

- Först ska du ju öppna dina julklappar såklart.

- Haha, ja. Men jag menade efter.

- Ingen aning, vi får la se hur det blir. Sa Justin och log.

När vi ätit frukost gick vi in till vardagsrummet där mina julklappar fortfarande låg under granen.

- Jag får vara tomte va? Frågade Justin plötsligt och jag skrattade till.

- Tomte?

- Ja! Ge dig julklapparna alltså.

- Öhm. Visst. Sa jag och satte mig ner på soffan.
 

Jag fick ett stort paket av Justin, som jag precis skulle öppna när mamma kom in.

- Åh, ska du öp... Började mamma innan hon såg Justin och stannade upp.

- Hej Alexa. Sa Justin och log mot henne.

- Åkte inte du hem igår? Frågade mamma och jag skämdes över hennes oförskämdhet.

- Nej mamma, vi råkade somna. Ja jag och log.

- Ni råkade somna? Sa mamma och drog på munnen.

- Ja, jag öppnade hans present precis då och så måste vi ha somnat, eftersom att jag vaknade upp dagen efter. Sa jag och skrattade ironiskt.

- Jaså?

Mamma höjde på ögonbrynet och såg verkligen seriös ut.

- Vad spelar det för roll mamma?

- I fortsättningen vill jag vill gärna att du frågar mig först om killar ska få sova över. Sa hon och gick ut ur vardagsrummet med långa steg.

Jag vände mig mot Justin som stod och flinade bredvid mig.

- Förlåt för det där... Hon är som hon är.

- Haha, nästa gång får vi fråga henne om lov bara. Sa Justin och skrattade.

- Ja.. Mumlade jag och rev upp pappret på paketet.

Efteråt, när Justin lekt tomte och jag öppnat alla paket som var kvar, gick vi upp till mitt rum och jag la alla sakerna på sängen. Jag hade fått en väldigt gullig kofta som jag hade önskat mig.

Jag hade också fått pengar, smink och en ny parfym , Daisy från Marc Jacobs som luktar underbart, och lite andra små saker.

Det var kapitel 30 nu vill vi gärna gärna att ni berättar för oss vad ni tycker, och om ni har några idéer om vad som kan hända.
Kram Hanna och Cissi :D

Joelle´s Perspektiv

När Justin körde in på min uppfart ville jag inte gå ut. Jag ville vara med Justin för resten av kvällen och bara mysa.

- Såg du presenten jag lämnade? Frågade Justin plötsligt och stoppade en hårslinga som hamnat framför mina ögon, bakom mitt öra.

- Ja, men jag hann inte öppna den. Innan du vet, jag sprang iväg.

Jag hade helt glömt bort Justin´s present, jag tror den ligger i min skrivbordslåda.

- Hmm.... Kanske jag ska vänta tills du har öppnat den då? Frågade han och pussade mig på kinden innan han gick ut och öppnade dörren för mig.

- Tack. Sa jag och log stort innan jag gick in, utan att hålla Justin´s hand, eftersom att det kanske är möjligt att papparazzis hittat oss trots allt.

Direkt när jag öppnade dörren såg jag hur mamma kom rusandes.

- Joelle! Du får inte göra så här mot mig! Jag blev faktiskt orolig! Skrek hon och försökte titta strängt på mig.

Men hennes min sprack upp i ett leende direkt efter och kramade hårt om mig.

- Åh, Joelle. Suckade mamma och pussade mig på pannan.

- Förlåt mamma, jag tog en promenad bara. Sa jag efter hon släppt mig och vände blicken mot Justin som förvirrat, stod och såg på oss.

- Åh, hej Justin. Tack för att du körde hem min lilla flicka. Sa mamma och klappade Justin på armen.

- Ingen big deal.

Jag tog av mig skorna och väntade på att Justin skulle göra samma sak.

- Klockan är väldigt mycket.. Sa mamma bakom oss men jag avbröt henne.

- Vi ska bara kolla en sak, ta det lugnt. Sa jag och tog tag i Justin´s hand.

När jag satt på sängen och hade det lilla paketet i min hand, kände jag mig väldigt spänd. Undra vad det är han har gett mig. Just i det ögonblicket kom jag på att jag inte köpt någonting till honom.

- Jag har glömt att köpa till dig Justin. Sa jag och tittade in i väggen.  Då borde jag inte öppna din. Fortsatte jag, men kollade nu in i hans ögon.

- Vad är det du sitter och säger? Såklart du ska öppna den gumman. Sa Justin och log.

- Men då blir det ju inte rättvist. Jag borde ha köpt till dig, men jag måste ha glömt.

- Öppna nu, sluta trakassera dig själv. Du glömde, acceptera det bara. Sa Justin och satte sig bredvid mig.

Jag tittade en sista gång på Justin, som nickade, innan jag försiktigt rev loss pappret. Jag öppnade paketet och i en liten ask låg det ett silver halsband, med ett ljusrosa hjärta på, jätte vackert.

- Åh, Tack Justin det är verkligen jätte fint.

- Det är så lite. Vill du ha hjälp med att sätta på det?

- Ja, tack.

Jag lyfte upp mitt hår och Justin satte på mig halsbandet.

- Jag ska alltid bära det här. När jag sover, när jag duschar, alltid, tack så jätte mycket. Sa jag och kysste honom mjukt.

- Det är så lite.

Justin log ett stort leende samtidigt som han sa det. Jag gick och ställde mig framför spegeln och tittade på helheten med halsbandet runt min hals. Den gnistrade så fint att jag nästan började gråta. Jag vände mig mot Justin som satt på sängen och log.

- Gillar du det? Frågade Justin och gav mig en förväntande blick.

- Vad tror du? Jag älskar det! Utbrast jag och satte mig i hans knä.

Han tog sina armar runt om mig gav mig en kyss.

- Jag älskar dig Justin.

- Jag älskar dig med Joelle.

Justin’s Perspektiv

När jag såg att Joelle kom in i mitt rum blev jag både glad och ledsen. Jag ville så gärna bli vän med henne igen, men det hon gjorde...

- Justin... Jag är jätte ledsen, sa Joelle och jag märkte att hon börjat gråta.

Jag kunde inte se henne gråta mer, det känns som jag gjort tillräckligt. Jag lade datorn på ett litet bord jämte mig och flyttade mig lite åt sidan i sängen.

- Lägga dig här. Viskade jag så Joelle hörde, och hon lade sig tvekande ner jämte mig.

Jag la över täcket på henne och lade min arm över henne. Joelle började gråta ännu mer, så jag drog henne ännu närmare mig.

- Snälla Joelle gråt inte. Vi glömmer det här okej? Sa jag och pussade Joelle på pannan.

- Okej tack. Jag ångrar det sjukt mycket. Sa hon och kollade upp, så att jag mötte hennes blick.

- Jag älskar dig, glöm aldrig det.

- Jag lovar. Jag älskar dig också.

Joelle vände sig om, och jag tror hon somnade efter ett tag, eftersom att hennes andning blev tyngre och tyngre.

Jag hörde att Grenade börjat spelas, så jag gick upp ur sängen, och mot Joelle´s telefon. Jag tvekade innan jag klickade på svar knappen.

- Hej, det är Justin, på Jolles telefon.

- Åh hej Justin, det är Alexa, Joelle´s mamma. Vet du var Joelle är? Vi är verkligen jätte oroliga, hon försvann för ganska många timmar sen utan att säga vart hon skulle gå. Och min mamma, Joelle´s mormor, sa att hon sprang ut genom dörren efter att ha gråtit i hennes famn ett tag. Så, jag undrar bara om du har hört av henne på något sätt?

- Hon... är är hos mig, ni behöver inte oroa er. Vill ni att jag ska köra hem henne? Frågade jag och hoppades på att hon skulle säga nej, men så blev det ju inte.

- Åh, ja det skulle vara snällt om du kunde. Tack så mycket Justin. Ha en trevlig fortsättning på julen.

- Då gör jag det. Detsamma och hejdå, Mrs Wintson.

Jag la mobilen där den legat innan och gick och la mig bredvid Joelle. Jag pussade henne lätt på pannan, vilket gjort att hon vaknade till.

- Vad är klockan? Mumlade hon och gäspade stort.

- Snart halv nio, din mamma ringde innan. Hon vill att jag kör hem dig.

- Jaha, okej.

Joelle sträckte på sig, och gick trött upp ur sängen. Hennes hår står åt alla håll vilket gjorde att jag fick ett skrattanfall.

- Vad skrattar du åt? Frågade Joelle och log.

- Hahah, sötnos. Ditt hår står åt alla håll. Skrattade jag och gjorde en menande blick på hennes hår.

- Åh, jag måste se förfärlig ut. Utbrast Joelle förskräckt och gick fram till spegeln.

- Nej, du är jätte gullig som du är. Sa jag och smög upp bakom Joelle som börjat peta på sitt hår.

Jag kramade om henne bakifrån och pussade henne på huvudet.

- Jag trodde jag hade förlorat dig till den där snubben. Mumlade jag tyst och tittade in i hennes ögon i spegeln.

Joelle snurrade runt och tog tag om mina händer.

- Justin, aldrig, aldrig att jag skulle kunna överge dig. Jag älskar dig, vilket jag har sagt minst hundra gånger. Och som Kenny sa, du kan inte sluta prata och tänka på mig, och jag kan inte om dig. Han sa också att vi skulle ta vara på våran kärlek, eftersom att det inte är många som blir så här efter bara någon vecka. Men det blev vi, vilket jag är glad över. Sa Joelle och log stort innan hon kysste mig rakt på munnen.

Jag tittade fövånat in i hennes ögon.

- När var du med Kenny själv? Och jag kanske ska ta ett snack med honom om att inte avslöja mina hemligheter för andra. Sa Justin och log snett.

Svaret kom inte direkt, utan efter ett tag.

- Jo, det var Kenny som kom och hämtade mig. Egentligen satt jag och tänkte i parken, men så kom han ut från skuggorna och sa till mig att åka hit, åka och prata med dig. Sa hon och väntade spänt på min reaktion.

Va? Hur visste Kenny att Joelle var i parken? Det kunde lika gärna kommit fram någon fyllegubbe eller någonting. Hon kunde kommit till skada. Min Joelle kunde legat på sjukhus eller hemma hos någon random snubbe som bara ville henne illa, pågrund av att jag lämnade henne ensam.

- Jaha, det var väll snällt av Kenny. Sa jag och log stelt innan jag pussade henne på kinden och gick ner för att köra hem henne.

Det var när jag satt i bilen, som jag bestämde mig för att aldrig lämna Joelle´s sida, om hon inte ville det såklart.

På vägen till huset satt jag och tittade ut genom fönstret, helt tyst. När Kenny frågade mig något mumlade jag bara ett snabbt svar innan jag återgick till att titta på det snötäckta landskapet som susade förbi. När vi körde in på en väldigt bred infart fattade jag att vi var framme, så jag satte mig rakt och tittade framåt istället. En väldig grind började visa sig i mörkret framför oss, som Kenny stannade vid.

- Det är Kenny. Sa Kenny medans han tryckte på en apparat som satt fast på grinden.

- Så, framme. Sa Kenny och stängde av bilen med ett klick.

Jag nickade sakta och tittade upp mot huset. Jag visste inte att Justin bodde så här stort, men vad ska man vänta sig? Han är den rikaste tonåringen i världen.

men med snö runt om.

-Kom igen, nu ska du träffa Justin.

Kenny gick ut och runt på min sida där jag fortfarande satt och tvekade. Justin hatar mig, han vill säkert inte träffa mig.

- Jo, angående det... Började jag, men blev avbruten av att Kenny drog mig ur sätet.

- Inga men unga dam. Du ska prata med Justin, annars vet jag inte vad jag gör. Justin älskar dig, du älskar honom. Även fast ni inte kännt varandra så länge så känner ni denna sortens kärlek till varandra, det är ovanligt. Se så, sätt fart. Sa Kenny och puttade mig löst mot huset.

Jag suckade, och gick ut ur bilen. Vi gick uppför trappan till huset, och Kenny knackade lite på dörren innan han öppnade den.

- Justin är nog på sitt rum. Det ligger på andra våningen och till höger. Du kan gå upp. Sa Kenny och pekade på trappan.

- Okej.

Jag tog av mig mina skor och gick upp för trappan. Övervåningen var verkligen stor så det var svårt att hitta Justins rum, när Kenny säger till höger och det finns typ fem rum till åt höger. Det stog “WC” på ett utav rummen så jag antog att det inte var det rummet, sen var en dörren öppen och där inne var Justin inte heller. Jag chansade med att öppna en dörr, och jag råkade öppna en garderob. Jag log lite för mig själv. Nu hade jag 50% chans att öppna rätt dörr. Jag gissade på en och det var rätt dörr. Justin satt i sängen med datorn i knät, han hade en keps på huvudet men ingen tröja på överkroppen.

Justin tittade förvånat upp och mötte min blick.

Vad tror ni kommer hända? // Hanna & Cissi

- Jag vet inte vad jag ska göra, han hatar mig... Sa jag och självklart brast jag ut i gråt.

- Nej... Joelle, han älskar dig. Han pratar om dig hela tiden.

- Nej, jag har gjort bort mig totalt, jag har... kysst någon annan. Sa han inte det?

- Jo han sa det, men han har sina dagar. Om han älskar något eller vill ha något så släpper han inte det. Jag har känt Justin i snart 3 år.

Jag sa ingenting utan kollade bara ner i marken.

- Vill du att vi ska åka hem till Justin så att ni ungdomar kan reda ut det här?

- Det är julafton, jag måste nog hem...

- Joelle, du kommer ångra dig annars. Plus att du är ju inte direkt hemma nu, utan istället sitter du här ute. Det tar bara en timma eller så. Sa Kenny och log mot mig.

- Okej då. Mumlade jag och vi började gå mot en svart bil.

Detta var kapitel 26, hoppas att ni tycker om det. Om ni undrar något, eller ha något förslag på vad som han hända i novellen, lägg gärna en kommentar för då kan nästa kapitel komma snabbare :D Kram Hanna & Cissi

När jag vaknade på söndag morgon, var kudden helt blöt av mina tårar. Jag ville inte svara på Justin´s sms igår, han sårade mig, och det ska han få sota för. Tänkte jag och torkade en tår som rann nerför kinden på mig. Jag gick upp och tog på mig kläder, inte för att jag brydde mig om dom var snygga eller nått, utan bara för att ta på mig nått. Jag har inte tillräckligt med ork för att fixa i ordning mig heller. Tänkte jag och såg hur jag såg ut i spegeln. Tillslut bestämmde jag mig för att ta på lite smink i alla fall, om någon skulle ringa på dörren eller nått. Plötsligt vibrerade min mobil till, som låg på nattduksbordet. Jag tittade förvånat dit och första tanken som kom upp var, tänk om det är Justin? Jag gick fram och petade på skärmen, så att den skulle tändas. Smset var från Justin, och jag hade fått 18 sms förutom det också, alla från Justin. Jag fingrade lite på delete-knappen innan jag la ner mobilen igen med en suck. Även fast jag ville, kunde jag inte radera honom, men inte heller läsa dom. Jag gick och la mig i sängen igen, med datorn i knät.

Jag måste ha somnat eftersom att jag ryckte till när dörren öppnades. In kom Brian med en av sina kompisar efter sig.
- Vad vill du? Muttrade jag och tittade surt på Brian.
- Får vi låna din mobil?
- Vad ska ni göra med den?
- Ringa en person.
- Men varför tar du inte hemtelefonen då? Frågade jag och suckade.
- Jag vet inte vart den är. Vi har letat överallt. Sa Brian och tittade på sin kompis som stod och tryckte sig mot hörnet, blyg antar jag.
- Okej, men bara för 5 minuter, sen ska du komma in med den igen. Sa jag och kastade mobilen på honom, utan att bry mig mer om det.

5 minuter gick, 20, och när det tillslut gått en halvtimma, hasade jag mig ur sängen och gick för att leta reda på dom. Jag öppnade Brian´s dörr och stack in huvudet, där var dom inte.
- Briiian! Röt jag och gick nerför trappan.
Ingen svarade mig, inte ens mamma. Hon är antagligen på jobbet. Kom jag fram till och stack precis in huvudet till mammas sovrum, hörde jag skratt bakom mig. Jag vände mig snabbt om men det var ingen där. Vart är det snorungen?! Tänkte jag ursinningt och försökte följa skrattet. Det ledde upp till vinden, så jag sprang upp igen och drog ner trappan till den mögliga vinden. Där uppe var det ljust. Jag gick försiktigt upp, för att inte halka på de smala trästegen, och stack upp huvudet. Brian och hans kompis satt i hörnet med ansikterna nere i min mobil. Plötsligt ekade ett skratt ut Brian´s strupe igen och jag morrade till.
- VAD I HELVETE HÅLLER NI PÅ MED?! Skrek jag och sprang fram till dom, ryckte mobilen ur Brian´s hand och tog ett steg tillbaka. Båda tittade förvånat upp och sjönk sedan ihop till en boll, så mycket som dom skämdes. Jag vände blicken mot skärmen och såg att ett sms var uppe.

“ Hej igen Joelle. Du måste fatta hur mycket jag ångar det jag gjorde. Jag står inte ut med att du är arg på mig. Snälla, svara. Din älskling, Justin.”

Jag vände mig mot Brian igen med tårar i ögonen.
- Vad har jag sagt om att läsa mina sms, Brian? Frågade jag och vände bort blicken.
- Förlåt, men precis när jag skulle lämna tillbaka den, vibrerade den. Så jag kollade, och du hade fått ett sms.
- Och då var du bara tvungen att kolla?! Sa jag och bet ihop käkarna för att inte skrika.
- Jag blev nyfiken... Sa han och jag mötte hans blick.
Han satt fortfarande ihopkrupen och tittade hjälplöst på mig. Jag kände hur medlidandet kröp upp för strupen.
- Gör du om det vill du inte veta vad som kommer hända. Morrade jag och lämnade de små, nästan gråtande barnen bakom mig.

När jag läst det första, kände jag mig tvungen att läsa resten, eller ja, så många jag kunde innan jag började gråta, alltså ungefär 2. Jag la ifrån mig mobilen och ville så gärna svara Justin, men tillslut beslöt jag mig för att inte göra det. Det känns som jag jag är jätte elak mot honom eftersom att jag inte svarar, men det var ju trots allt han som svek mig. Han hade mig, but he blew it.... Tänkte jag och virade täcket runt mig, plötsligt frös jag som om det var -30 grader inomhus.

När jag vaknade igen var det mörkt ute, och klockan var 22:00. Jag gick upp med täcket runt mig och gick ner till vardagsrummet där mamma satt i soffan med en kopp kaffe, och kollade på tv.
- Har du vaknat nu? Sa hon och skrattade lite.
- Mm, mumlade jag och satte mig i soffan.
- Justin ringde innan, sa mamma och mötte min blick, men jag kollade bort och det började komma tårar i mina ögon.
- Joelle, vad har hänt mellan er? Justin verkade jätte orolig, fortsatte mamma.
- Jag orkar inte ta det nu, jag går och lägger mig nu, okej?
- Okej, var bara försiktig och förresten, jag väcker dig halv nio imorgon så att du hinner göra dig i ordning och så innan alla kommer.
Jag suckade lite och gick upp till mitt rum. Jag gick och la och gosade ner mig i sängen, trots att jag nästan sovit hela dagen var jag riktigt trött, så jag somnade direkt...


Det var kapitel 21, hoppas ni gillar detta oxå :D Kramar Hanna och Cissi

- Vadå? Jag hatar när folk ljuger och det vet du med, du har ju Selena, jag bryr mig inte längre, okej? Jag trodde på oss Justin... Jag ville säga de tre små orden... Jag ville säga att jag älskar dig. Jag vet att det inte har gått så lång tid, och vi knappt känner varandra, men ja... Jag älskar dig.

Jag såg att personen log, jag log lite tillbaka innan jag generat kollade ner. En man i fyrtio års åldern kom emot oss. Han gick fram till mamma och kramade om henne.
- Hej! Det var länge sen. Hörde jag mamma säga till mannen, samtidigt som han log ett stort leende.
- Ja, det var det verkligen. Och du måste vara Joelle, sa mannen och kollade på mig.
- Ja, det är jag, svarade jag och log lite tillbaka.
- Vad vacker du har blivit...
- Tack.
Efter att jag hade stått och pratar lite med mannen som tydligen hette Jason, han var min mormors kusins barn, gick jag mer in i själva rummet. Jag mötte Selena i dörröppningen.
- Hej, vad fin klänning du har, sa hon och log.
- Tack, du har också en väldigt fin klänning, svarade jag och log stort tillbaka.
Selena hade på sig en helt svart klänning som var lite kortare än till knäna, och ett brunt skärp som satt vid midjan.
- Jag ska hämta lite dricka, vill du ha Coca Cola eller något? frågade hon mig och log.
- Ja tack ,gärna.
Selena gick iväg för att hämta dricka medans jag stod kvar. Killen jag hade ögonkontakt med innan kom fram och log.
- Hej, jag heter Justin, sa han och sträckte fram handen.
- Hej Justin. Jag är Joelle, sa jag och skakade Justin’s hand.
- Jag... eller vi är liksom inte släkt, jag hängde med Selena, sa Justin och mötte min blick. Jag såg att han blev lite generad.
- Jaha, känner ni varandra eller?
- Ja, det kan man väl säga, eller kanske lite mer än vänner...
Justin kollade ner i marken, och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Ey, Justin, ropade någon. Justin vände sig om och kollade på killen som ropade. Ni står under en mistel, nu måste du kyssa henne, fortsatte han.
Justin vände sig om mot mig igen, och jag kollade förvirrat tillbaka.
- Kom igen Justin, Kyss henne, kyss henne, sa killen igen.
Det blev fler och fler som började säga det. Justin log mot mig, och lade sina händer på mina kinder, och kysste mig mjukt
.
Jag har inte kysst så många killar men det här slog precis allt. Det kändes på något sätt att Justin ville kyssa mig, och att han gick in för det, och jag gillade det. Justin avslutade kyssen och kollade in i mina ögon. Jag log lite generat, och dem flesta började klappa händerna, pinsamt.
Justin tog bort sina händer samtidigt som Selena kom tillbaka med två glas i handen.
- Åh, hej Justin, sa hon och gav mig glaset med coca cola och kysste Justin snabbt på munnen.
- Det här är Justin, min pojkvän, sa Selena och log stort...

Det var kapitel 6, hoppas ni gillar det. Nu kommer äntligen Justin in i bilden också. Lägg gärna in en kommentar, så kommer nästa kapitel snabbare, och så blir vi glada haha :) kramar från Hanna och Cissi!

Bild från http://weheartit.com/

- Joelle? sa Hope lite irriterat och viftade med handen framför min ögon.
- Va? svarade jag frånvarat.
- Vet du att Justin är i Brasilien nu...?
- Hope, jag vet det för du har sagt det typ tio gånger nu, minst! Snälla sluta.
Jag suckade och fortsatte att gå mot mitt skåp.
- Men min kusin bor ju där, tänk om hon får träffa honom.
- Hope. Helt seriöst så bryr jag mig inte så mycket. Lägg ner med bieber snacket!
Jag sa det samtidigt som jag smällde igen skåpsdörren, och gick med snabba steg mot matte lektionen, som jag redan var lite sen till.
Lektionen hade redan börjat när jag kom in, så jag smög in och satte mig på min plats jämte Felix, som är klassens tönt. Han har stora runda glasögon, väldigt mycket finnar, och alltid skjortan i byxorna som sitter väldigt högt upp. Och det värsta av allt! Han fjäskar alltid för lärarna.
- Hej, sa han och log stort när jag sjönk ner på min plats.
Jag mumlade ett hej, och började att räkna. Jag tycker att matte är väldigt roligt, men våran lärare suger! Han tuggar tuggummi med öppen mun hela tiden, och verkar inte bry sig om själva ämnet matte. De som sitter längst fram brukar oftast på spott på sig, sjukt äckligt. Tur att man sitter långt bak, fast man sitter bredvid äckel Felix.

När lektionen var slut var det lunch. Jag lämnade mina böcker i skåpet och gick mot matsalen.
- Ey, vänta! Joelle, hörde jag Hope ropa efter mig.
Jag vände mig om och såg hur Hope kom flåsande efter mig.
- Förlåt, jag ska försöka att inte snacka mer om Justin.
- Lovar du? Frågade jag och möte hennes blick.
- Lovar.
Vi gav varandra en kram, och gick sedan sista biten till matsalen. Maten idag var korvgryta, vem vet vad den innehåller? Jag lade upp lite på tallriken, men jag tänkte inte äta. Skolmaten på våran skola suger, den är alltid äcklig och innehåller hur mycket goja som helst. Jag och Hope satte oss vid ett bord längst in i matsalen och Hope började äta som om hon aldrig har sett mat förut.
- Hur kan du tycka att det här är gott? Du vet inte ens vad det innehåller? frågade jag och kollade skeptiskt på Hope.
- Det är ju gott, du kan ju smaka lite?
- Inte en chans. Är det ens korv? Frågade jag och pekade på korvbiten som låg på min tallrik.
Hope skrattade lite och fortsatte att äta...

Part två kommer så snart som möjligt. Tack för alla go kommentarer.
Kramar Hanna & Cissi :)