Lite längre bort hörde jag hur Justin visslade och hans fotsteg tillbaka hit. Jag la försiktigt tillbaka mobilen, för att det inte skulle låta och satte mig tillrätta.

- Här har du. Sa han och räckte glatt fram glaset.

Jag tog det och tog djupa klunkar innan jag ställde ner det och tittade bestämt på Justin.

- Jag trodde inte du hade kontakt med Selena längre.

Jag tryckte ihop läpparna och försökte hålla tillbaka tårarna som ville rinna.

- Nej, vadå..? Frågade Justin och hans leende förvandlades snabbt till ett rakt sträck.

- Okej, så du ljuger för mig nu också?

- Nej, jag skulle aldrig... Började Justin, men avbröt sig och fick en fundersam min.

Han tog upp mobilen och låste upp den, där Selena´s sms fortfarande var uppe. Han la ner mobilen och tittade nästan lite argt på mig.

- Har du kollat i min mobil, vad fan? Jag har privata grejer i den ju. Du hade gärna kunnat fråga mig innan du gick in på den.

- Så du har privata grejer som du försöker gömma för din flickvän?! Du smsar med Selena Justin, varför har du inte sagt något om det?

Han tittade skamset på mig.

- Du skulle bara bli arg om jag sagt det...

- Och du tror inte att jag blir argare på det här sättet? Ryck upp dig Justin. Sa jag och tänkte precis resa mig upp när Justin drog ner mig.

- Snälla. Det är bara det att vi har varit väldigt bra vänner, väldigt länge och jag har inte träffat henne på jätte länge.

- Du kunde ha sagt det istället för att låta mig få veta om det så här.

- Joelle förlåt.

- Nej Justin. Det räcker med lögner nu. Sa jag bestämt och tittade på Justin som desperat försökte få mig att stanna.

- Joelle..

Jag gick ur köket och gick snabbt in till det stora sovrummet och tog de kläder jag hade haft på mig igår, under armen. Men då slog det mig, vi är på en båt. Men jag vill i alla fall bort från det här rummet, jag vill vara ensam. Men precis då hörde jag Justin´s röst eka utanför.

- Joelle!

Justin kom in i sovrummet.

- Förlåt, det är inte lätt. Men att bli arg löser inget, jag är ledsen, förlåt.

- Justin jag orkar inte med mer lögner, det blir för mycket för mig.

- Förlåt. Jag älskar dig Joelle.

Justin kom närmare mig men jag vek ner blicken.

- Snälla! Jag kommer gå under.

- Du är ju på en båt så det går ju...

- Du förstår vad jag menar.

Även fast jag inte ville, brast jag ut i skratt. “Jag kommer gå under”.

- Förlåt. Mumlade Justin och försökte hålla sig för skratt.

- Bara för att du fick mig att skratta, betyder det inte att du är förlåten.

Jag försökte låta stadig på rösten igen, men jag tänkte hela tiden på vad Justin sagt. Och då började jag att skratta igen, hopplöst.

- Jo det gör det. Sa Justin och log flörtigt mot mig.

- Okej, jag erkänner. Det gör det. Sa jag och puttade lite lätt på hans bröst, så att han åkte tillbaka lite.

- Är det så du vill ha det? Frågade Justin och hoppade nästan på mig igen, men jag gick undan.

- Okej! Jag tar tillbaka det!

Skrek jag och höll upp mina händer.

- Bra för dig. Annars hade du blivit utsatt av en Bieber-attack som Jazzy kallar det.

- Tur. Det vill man ju inte ska hända... Sa jag ironsikt och log.

- Nej, faktiskt inte. Tvivlar du på mina attacker, gumman?

- Nej då, nej. Sa jag och himlade med ögonen.

- Det hoppas jag verkligen inte. För jag kan kittlas, det kan jag verkligen.

- Jaja, jag tror dig.

Jag log och pussade han på kinden innan jag gick och la mig i sängen. Jag är fortfarande trött, med tanke på att jag nyss blev urtrött av att Justin och jag bråkade, bråk gör så mot mig. Jag blundade och tryckte ansiktet hårt emot madrassen. Innan jag kunde räkna till ett, hade Justin lagt sig bredvid mig, med sin hand liggandes på min svank.

- Jag älskar verkligen dig Joelle, hoppas du förstår det.

- Tack för att du gör det Justin, jag vet inte vad jag hade vart om jag inte träffat dig.

Det var kapitel 85, lite bråk där, men det rädde ut sig ganska snabbt :D Vill också säga TACK till alla fina kommentarer som jag och Hanna har fått. Det gör oss verkligen jätte glada varje gång vi ser att någon kommenterat :D! Tack, och enjoy! Kram Cissi och Hanna.

började läsa på din novell igår och kunde inte sluta läsa så nu har man plundrat sig igenom alla kapitel! älskar den :D länkbyte?


Tack! Vi vill jätte gärna göra ett länkar byte :D
Lägger till dig nu :D

Jag vaknade innan Justin, vilket var ovanlig. Jag brukar alltid vara den som sover länge. Jag låg och tittade på Justin som sov jämte mig. Han såg så lugn ut och var otroligt söt, som vanligt.

Tanken på att han var min gjorde mig väldigt glad. Undra vad jag hade gjort om jag inte hade träffat Justin? Jag skakade av mig tanken. Justin är det bästa som har hänt mig. Jag märkte inte att Justin hade vaknat, förrens han låg över mig.

- God morgon!

- Usch vad du skräms, god morgon. Sa jag och tryckte mina läppar mot Justin’s.

- Är du sugen på frukost? Frågade Justin och gick upp ur sängen.

- Ja, men jag kom och tänka på en sak. Jag har inga kläder med mig...

- Kolla i garderoben. Sa Justin och pekade på den.

Jag gick upp och öppnade dörrarna. Det var en större garderob än mitt rum, och det var bara tjejkläder där inne.

- Justin, hur...

- Jag köpte kläder innan. Sa Justin och log stort.

- Men Justin, vi ska ju bara vara här över helgen. De här kläderna räcker till flera månaders av användning.

- Jag tänkte att det var lika bra. Så kan du ju ta med dom hem sen.

- Men hur visste du min bh storlek? Frågade jag när jag såg att det var min storlek.

- Jag kollade ju.

- Va?

Justin skrattade och gick ut ur sovrummet. Jag fick en fundersam min innan jag tog fram några kläder. Innan jag tog på mig mina kläder bestämde jag mig för att ta en dusch. Jag gick in i duschen och jag tvättade håret med en av shampoo flaskorna som stod i duschen. Jag skrattade, varför har Justin tagit med så många shampoo flaskor, när vi bara är här för en helg?

- Vad skrattar du åt? Sa ,antagligen, Justin och lade sina armar runt min midja.

- Shit, du får sluta skrämmas. Varför har du så många shampoo flaskor? Frågade jag och vände mig om mot honom.

- Jag visste inte vilket shampoo du brukade använda, så jag köpte några bara.

- Jag hade ju bara kunnat använda ditt. Sa jag och kysste honom.

Justin verkade gillade det, så jag tryckte mig närmare honom. Jag slutade att kyssa honom och kollade in i hans ögon. Jag pussade Justin fort på munnen innan jag gick ut ur duschen.

- Ey, varför gjorde du så? Frågade han och lätt arg, fast med ironi i rösten.

- Jag var klar! Sa jag som ingenting hade hänt.

- Det var inte schysst!

Jag skrattade och tog en handduk runt kroppen. Jag tog på mig fort och väntade på Justin som stod kvar i duschen . När jag precis hade tagit på mig tröjan kom Justin ut ur duschen med en handduk runt midjan. Jag la märke till hans mage, som fanns vid kanten av handduken.

- Gillar du vad du ser? Frågade Justin och log stolt.

Jag skakade på huvudet och kollade ner i marken. Innan jag visste ordet av det låg jag i sängen med Justin över mig.

- Kom igen, du måste ju gilla det här? Sa Justin och jag tror att han syftade på hans mage.

Jag skakade på huvudet ännu en gång, så Justin började kittla mig.

- Säg att du gillar det.

- Nej, aldrig!.

På något konstigt sätt kom jag ur Justin’s grepp och sprang ut ur det stora sovrummet. Jag hade ingen aning om vart jag skulle springa, båten var så stor att jag inte ens visste vad det fanns i varje rum. Tillslut bestämde jag mig för att springa in i ett av rummen. Det var ett golfrum såg det ut som. Den här båten hade ju alla olika sorters rum. Justin klev in någon halvminut senare än mig.

- Fick dig. Sa han och kramade om mig bakifrån.

Jag vände mig mot honom och log.

- Tack Justin.

- För vad då?

- För att du finns till. Jag vet inte hur tråkigt mitt liv hade varit om inte jag hade träffat dig.

- Mitt liv var ju inte så bra innan jag träffade dig heller.

Justin lutade sig fram och precis innan våra läppar mötes kurrade min mage till.

- Haha, hungrig älskling? Frågade Justin och skrattade.

Jag nickade. Vi gick hand i hand till det stora köket, där vi satte oss mittemot varandra. Justin lade sin mobil på bordet och vi började äta.

- Jag vill ha mer juice, vill du också ha? Frågade Justin som reste sig upp.

- Ja tack. Sa jag och log.

Justin gick iväg med våra glas, för att hämta mer. Jag tog ett stort bett på min macka medans jag väntade. Justin’s mobil plingade till. Jag vände blicken mot den, och kände hur min nyfikenhet steg. Även fast det är riktigt elakt mot Justin, tog jag mig en titt ändå. Jag sträckte mig efter mobilen och på skärmen stod det Selena. Var det inte hon som sa att hon inte ville ha kontakt med Justin längre? Jag klickade mig in på smset och det gjorde mig ännu argare när jag såg vad som stod.

“Jag saknar dig också, puss”

Också? Hade Justin skickat att han saknade henne? Men Justin skulle aldrig göra så här, eller har jag bara inbillat mig allt han har gjort för mig? På en sekund gick det här från min livs dröm, till en hemsk mardröm.

SV:Tack så mycket :) DIn novell är också bra!! Vill du göra länkbyte? :)



Ja självklart vill vi göra ett länkar byte :D Lägger till dig nu :D

P.S
Kapitel 84 kommer snart :D

Plötsligt hörde jag ett ljud bakom mig, så jag vände mig om och fick nästan en hjärtattack. Där stod Justin vid poolkanten och flinade mot mig.

- Blev min lilla flicka rädd? Frågade han och gick i poolen igen.

- Sluta skrämma mig så Justin. Jag trodde du hade försvunnit och.... Började jag, men Justin hade nu lagt sitt ena finger på min mun, som för att tysta mig.

- Jag fixade lite bubblor till oss bara.

Han gav mig en snabb kyss och vände sig sedan mot andra kanten av poolen där vattnet bubblade. Tänk att jag inte märkt det.
 

- Åh, kom igen då. Sa jag och gick före till kanten.

Jag satte mig och skrattade, bubblorna kittlades. Justin skrattade åt mig och satte sig sedan i jämte mig, precis som jag vill ha det.

- Titta vad mysigt vi har nu. Sa Justin och la armen om mig.

Jag mökade mig närmare honom och log.

- Ja.

- Det här får mig att tänka tillbaka till när vi träffades på något sätt. Jag kan inte säga att vi träffades vid ett bra tillfälle, men jag är ändå riktigt glad för att ha träffat dig. Jag menar utan Selena hade inte vi...

- Det är ingen bra idé att ta upp det gamla. Jag tycker vi ska leva i nuet. Avbröt jag honom.

- Jag antar att jag vill det med, och framtiden såklart.

- Ja, det med.

- Men tanke på framtiden. Sa Justin och letade med handen på poolkanten. Jag vände blicken dit, och hann precis se den rosa asken igen.

- Justin.. Började jag, men blev avbruten av att Justin tog fram ringen.

- Jag älskar dig Joelle. Och jag tycker att vi ska leva resten av våra liv tillsammans. Det har jag redan sagt förut, men det är så jag tycker. Jag hoppas bara att du ska säga ja.

Jag tog blicken från ringen och mötte Justin´s sårbara ögon. Han talar precis om att han vill leva resten av sitt liv med mig, och jag är så dum att jag avböjer? Jag är inte redo, jag har skola att tänka på. Om han hade frågat den här frågan om ett år eller så, skulle jag utan tvekan säga ja, men..

- Justin jag kan inte. Suckade jag och vände blicken mot det bubblande vattnet som verkade så romantiskt för en sekund sedan.

Han smällde igen locket på asken och la den på kanten igen.

- Jaja, jag vet...

- Justin... Jag vill inte såra dig eller någonting, men jag har skola att tänka på. Och jag tycker vi är för unga...

- Jag förstår, du behöver inte säga det igen.

Han suckade och drog handen genom håret.

- Förlåt.. Mumlade jag och kände mig skyldig, skyldig över att jag nyss sagt nej, även fast jag vet att jag gjorde rätt val.

- Du, det gör inget älskling. Det är inget fel med att fortsätta skolan. Sa han och log mot mig, med ett leende som inte riktigt nådde ögonen, och pussade mig på pannan innan han reste sig upp.

- Ska vi gå upp? Jag börjar frysa. Fortsatte han och skakade på sig.

Jag nickade och följde efter honom, även fast vattnet fortfarande var kokhett och som inte svalnat ett dugg. Jag tog mina kläder i handen och började gå.

- Kan du i alla fall inte torka dig innan du går, du blöter ju ner överallt? Fräste Justin bakom mig.

Jag stannade och vände mig förvånat om. Jag vet att han försöker att inte se arg ut, men det lyckas inte speciellt bra.

- Såg inte att det fanns någon... Började jag, men blev avbruten.

- Förlåt älskling. Jag vet inte vad som flög i mig. Sa Justin och tittade skamset ner i marken.

- Nej, såklart du inte visste. Mumlade jag så lågt jag kunde, för att Justin inte skulle höra mig, och det verkade han inte heller.

Justin gick fram och la armen om min midja.

- Förlåt.. Mumlade han igen och pussade mig på huvudet.

Vi började gå tillbaka till rummet.

När vi kom innanför dörren gick Justin in till badrummet medans jag tog fram en stor t-shirt som jag tänkt att sova i.Det var en av Justin’s T-shirtar och den luktade Justin, väldigt gott. Jag drog på mig den och gick in till badrummet, nu när Justin gått ut. Jag borstade tänderna riktigt fort, eftersom att jag ville spendera lite mer tid med Justin innan vi somnade. Men när jag kom ut, låg Justin redan under täcket, med släckt lampa, och andades tungt. Jag suckade när jag släckte lamporna som fortfarande var tända och smög till sängen för att krypa in bredvid Justin utan att han skulle vakna. Jag drog täcket närmare mig och la mig vänd mot Justin. Inte så långt efter somnade jag av hans värme.

Det var kapitel 84 vill bara påminna att alla bilder som vi tar kommer från http://weheartit.com/

Kram Cissi och Hanna.

1 timma senare

Justin och jag låg bredvid varandra och tittade in i varandras ögon. Vi sa inget, men ibland log vi eller smekte den andras kind lite lätt.

- Har du lust att bada? Frågade Justin plötsligt och log stort.

Hmm, ja. Det är väldigt varmt här inne, och då menar jag inte Justin. Jag log och skrattade åt min tanke.

- Ja, jag kan behöva svalka av mig lite.

Justin skrattade och hjälpte mig att resa mig upp.

- Kom då.

Jag gick runt sängen och följde efter Justin som börjat vanka omkring. Det såg inte ut som om han har lärt sig alla vägar här inne riktigt än, men jag följde efter honom ändå. Jag vill ju inte gå vilse, det hade vart för pinsamt. Justin vände sig om, för att kontrollera att jag hängde med i svängarna. Och när han såg att jag gjorde det, log han ett snabb leende mot mig, innan han tittade framåt igen.

Efter att vi provat alla olika sorters vägar och dörrar, kom vi äntligen fram till poolen. Det blåa vattnet guppade lite lätt och såg riktigt inbjudande ut. Pollen var formad som ett hjärta, det var hur gulligt som helst.

Jag hoppade i.

- Kommer du eller? Frågade jag Justin som stod och tog av sig sin skjorta.

- Jadå. Svarade han och fumlade med en av knapparna.

- Här, låt mig hjälpa dig. Sa jag och gick upp ur det varma vattnet.

Han slutade att försöka få upp knappen när jag kom så nära att det kom vattendroppar, som droppade från mitt långa hår, på Justin´s ben. Jag log inbjudande och tog tag i hans krage. Utan att han hunnit blinka, drog jag med honom och slängde i honom i poolen. När han kom ovanför ytan, gjorde han en av sina kända hairflips, även fast han inte har samma frisyr som innan gick det, och det skvätte vatten överallt. Jag log stort och hoppade i jag med.

- Värst vad du hade bråttom. Sa Justin och tog tag om min rumpa.

- Ja, du fick ju inte upp den förbannade knappen.

Han skrattade och kysste mig. Direkt efter att våra läppar särats, var Justin borta. Jag tittade runt omkring mig för att se om jag såg honom, men det gjorde jag inte.

- Justin, det är inte kul. Kom fram. Ropade jag och simmade lite längre ut, bara för att Justin inte skulle kunna hoppa på mig, om det är vad han har tänkt.

Det var så tyst att min röst ekade i det stora rummet.

- Justiiin! Skrek jag och började bli riktigt rädd, vad har hänt honom?

Kapitel 83. Vi vet jätte kort, men det är två delar. Och vi tyckte att det här var ett spännande slut på del 1 :) Kram Cissi och Hanna.

Jag vände mig mot Justin igen och log.

- Du hade inte behövt göra det här för mig. Jag blir glad bara du är i min närhet.

- Jag ville göra det här för dig, du och jag förtjänar att ha lite ensam tid tillsammans.

- Okej, men jag säger bara att.... Började jag, men Justin avbröt mig.

- Nu går vi in.

Justin skrattade och han tog mig i handen medans vi gick på den smala landgången. Jag kramade hans hand hårdare när jag tittade ner i det svarta, djupa havet. Han märkte det för han lyfte sin andra hand och placerade den på min axel, som för att säga att han finns där och att det inte ska hända någonting. När jag tog första steget in till båten stannade jag upp och snurrade runt. Det var hur stort som helst, och jätte fint. Herregud, kan fortfarande inte fatta att han gjorde det här för mig.

- Är det fint eller? Jag och Scooter åkte och tittade på många olika båtar förra veckan, men vi valde denna för att vi trodde att du skulle tycka att den var perfekt. Hade jag rätt eller? Frågade Justin och flinade mot mig innan han la armen om mig.

- Ja, den är mer än perfekt. Det här är perfekt, du och jag. Sa jag och kysste honom.

- Det håller jag med dig om, men vi blir mer perfekta om vi får i oss lite mat. Ska vi ha sällskap till restaurangen? Frågade Justin ironsikt och höll fram handen, nu låtsas han vara gentleman också, fast det är han ju.

- Ja, det kan du få. Sa jag och tog hans hand i min.

- Är det bara du och jag? Frågade jag när vi gått en bit, och för varje steg jag tog var jag tvungen att stanna och titta mig omkring, det är så stort!

- Kenny är med, men bara för säkerhetens skull. Vi kommer inte ens märka att han finns med, förutom om det händer någonting såklart.

- Bra, men är inte kaptenen med också?

- Och kaptenen, självklart.

- Det var la bra, annars hade du eller jag fått styra båten ju.

- Aldrig att jag hade låtit dig köra, du hade bara kört in i någonting. Sa Justin ironsikt och pussade mig på pannan.

- Haha, tack älskling, så snäll du är.

- Visst är jag? Sa han precis när vi kom in i en stor sal, med massa bord och till och med en liten scen som var placerad lite längre bak i rummet.

Vi satte oss vid ett stort bord mittemot varandra. Maten stod redan framserverad, och det såg riktigt gott ut.

- Det är bara att börja. Sa Justin och log.

- Tack.

Jag lade upp mat på tallriken och började hugga in.

När vi hade ätit upp och pratat lite till, bestämde vi oss för att Justin skulle visa mig runt. Vi gick förbi en pool, som var lika stor som mitt hus, och stannade sedan i vad som såg ut som en bowlinghall. Hur kan allt sånt här få plats i en båt? Jo, båten är stor, men fortfarande.

- Ska vi spela bowling? Frågade Justin och log lurigt mot mig.

- Visst.

- Har du kört förut?

- Ja, vem har inte?

Jag har inte kört så mycket och jag kan inte säga att jag är bra på det, men jag har fortfarande spelat.

Justin skrattade gulligt och vi tog på oss sånna roliga och konstiga bowlingsskor, som man behöver för att inte halka på banan.

- Du får börja. Sa Justin, som just satt sig i en soffa bredvid banan.

- Okej

Jag tog upp ett rosa klot och gick fram till toppen av bowlingbanan. Jag kastade iväg klotet och den gick i rännan direkt.

- Jag trodde du sa att du har spelat förut. Sa Justin och log mot mig.

- Ja, men jag sa aldrig att jag var bra på det.

- Nej det förstås.

Jag kastade mitt andra kast och fick ner fyra. Det blev jag väldigt glad över, så jag hoppade ett litet glädjeskutt. När det var Justin’s tur satte han en strike direkt, så typiskt killar att vara bra på alla sporter.

- Yes. Sa Justin och log stolt.

- Du behöver inte skryta. Sa jag först allvarligt, men bröt sedan ihop till ett skratt.

- Jag kan hjälpa dig om du också vill göra en strike.

- Jag behöver inte hjälp. Sa jag malligt och tog det rosa klotet igen.

Jag kastade iväg klotet och precis som förra gången, åkte den i rännan igen. Suck.

- Säkert att du inte behöver hjälp? Frågade Justin och skrattade.

- Kan du inte bara hålla käft?

- Haha som du vill babe.

Jag skakade på huvudet och körde igen. Jag fick inte ner någon den här gången heller. Nu börjar jag bli riktigt tjurig, jag har alltid varit en dålig förlorare. Justin skrattade så mycket att han höll på att kissa på sig, så jag gav honom en sur blick, vilket gjorde att han skrattade ännu mer.

Efter att vi hade spelat i två timmar ville vi inte spela mer, eller rättare sagt ville jag inte förlora mer. Justin ville spela mer, men inte jag. Justin hade nästan fått strike varje gång, medans jag blev glad när jag bara fick ner en.

- Är du trött älskling? Frågade Justin och log.

- Så där. Sa jag och Justin lyfte upp mig. Vad gör du? Utbrast jag och skrattade.

- Du har inte sett det bästa rummet ännu.

Justin gick upp till andra våning i båten och stannade precis utanför en dubbeldörr. Han öppnade dörren, utan att släppa ner mig. Men när jag såg vad som fanns inuti, var jag bara tvungen att göra så att han släppte ner mig. När jag landade på fötterna, gick jag längre och längre in i rummet. Det var ett stort sovrum, med en dubbelsäng i mitten som fullgjorde hela rummet. På överkastet låg det rosenblad utspridda.

- Vad fint, det här blir nästan för mycket Justin. Har du gjort det här? Frågade jag och satte handen på brösten, som för att lugna ner mig lite.

- Ja, tycker du om det? Frågade Justin och närmade sig sakta.

Jag kunde inte svara, så jag nickade bara. Han log stort och kysste mig. Han lyfte upp mig igen och snurrade ett varv innan han lade ner mig i sängen.

- Jag älskar dig, vet du det? Viskade han och tryckte sina mjuka läppar mot mitt öra.

- Ja, jag älskar dig med. Mer än du kan ana.

- Det är det här jag älskar med dig Joelle. Du är ärlig och gör så att jag får en konstig känsla i magen hela tiden, en bra känsla. Jag vet att det låter töntigt att killar får fjärilar i magen men... Började Justin, men jag avbröt honom med en kyss.

- Det är perfekt att du får fjärilar i magen, för det får jag med varje gång jag ser, rör och tänker på dig.

- Så du får det nu? Frågade Justin och fingrade lite på min kind och tittade djupt in i ögonen på mig.

- Nej.

- Så du menar att du inte känner så längre eller vadå? Du sa ju det för en sekund sen. Sa Justin och jag märkte att han blivit lite tjurig på rösten.

- Jag fick inte fjärilar i magen nu, eftersom att jag har haft det enda sedan vi träffades Justin.

Justin tittade in i mina ögonen igen och log ett försiktigt leende.

- Åh...

Vi kysstes mjukt, men det övergick snabbt till ett hetsigt hångel.

Det var kapitel 82, visst skulle man önska att man var Joelle? Hahah :D Ett väldigt långt kapitel bara för er guys! Kram Cissi och Hanna.

Jag sprang runt i huset och letade kläder till vad jag skulle ha på mig ikväll. Justin hade åkt hem för att han skulle fixa sig. Han skulle komma tillbaka om en timma ungefär.

- Mamma har du sett min vita kjol? Frågade jag mamma som stod och strök i hallen.

- Du la väl den i tvätten häromdagen?

- Ja, men har du tvättat den?

- Nej, jag ska tvätta ikväll.

Jag suckade högt, vad ska jag då ha på mig idag?

- Ta den svarta klänningen med skärpet till gumman, det blir fint.

- Okej, det får väll bli den då.

Jag suckade och gick upp till mitt rum. Jag lade fram kläderna jag skulle ha ikväll, sen gick jag in i duschen. När jag duschat klart torkade jag mig och tog sen på mig. För att piffa upp det lite, tog jag på mig ett halsband.

När jag var helt klar med både smink och hår gick jag ner till hallen och tog på mig mina svarta pumps.

- Joelle. Sa mamma och kom in i hallen. Ta med dig nycklar, för jag ska antagligen åka till Sussie lite senare ikväll.

- Jag tror jag sover hos Justin, så det behövs inte.

- Ta med nycklar ändå, okej? Man vet aldrig om man behöver dom.

- Okej, men bara för säkerhetens skull. Sa jag och suckade.

Mamma skakade på huvudet och gick ur hallen samtidigt som det plingade på dörren. Jag öppnade och där stod Justin och log.

- Hej babe. Sa han och kysste mig.

- Hej älskling. Sa jag och log.

Justin hade på sig en vit skjorta med en jeansväst över och sen ett par jeans med en keps till. Väldigt snygg enligt mig. Justin är alltid snygg, bara att det här var lite extra fint, för ett speciellt tillfälle.

- Ska vi åka?

- Ja.

Jag tog min handväska i ena handen och vi gick hand i hand ut till Justin’s bil. Justin öppnade bildörren till mig och jag tyckte det var jätte gulligt gjort.

- Kan du inte säga vad vi ska göra? Sa jag till Justin.

- Nej, du får se.

- Jag gillar inte överraskningar och det vet du.

- Just därför. Sluta tjata nu.

Justin skrattade och satte på radion, för tillfället spelades Justin’s låt Baby. Han stängde av direkt.

- Nej, Justin! Vad gör du?

- Jag trodde inte att du ville höra.

- Jodå, varför skulle jag inte?

Jag skrattade lite och satte på igen.

“ I’m like baby, baby, baby, ohh. Like baby, baby, baby oh...”

Jag började sjunga med i refrängen, och inte långt efter hakade Justin på. När låten tog slut, satt vi och väntade på nästa.

- Nästa låt som kommer är våran låt, säger vi.

- Okej, hoppas att det blir en bra låt då.

“Det var en av Justin Bieber’s stora hit, trots att det är mitten på juli, ska vi köra en jullåt. Det kommer bli “Mistletoe” med Justin Bieber, eftersom att jag har bieber-fever idag.” Sa killen på radion och både jag och Justin fick ett skrattanfall.

- Det här måste vara ödet. Sa Justin och skrattade.

- Ja, men ödet har bestämt sig. Det här är vår låt numera.

- Jag antar det.

Justin log mot mig.

- Jag sa ju att vi skulle till stranden eller hur? Fortsatte han och fick ett annat uttryck i ansiktet, är det något fel?

Jag nickade och mumlade ett ja.

- Det blir lite ändringar..

- Vart ska vi nu då?

- Okej, du får en ledtråd. Det handlar fortfarande om vatten, men där fiskmåsar håller till.

Jag tittade frågande på honom. Fiskmåsar?

- Fiskmåsar? Frågade jag och drog på munnen.

- Ja, du får se.

När vi kört en bit till, parkerade Justin vid ett stort hus. Fast det var inte där vi skulle vara, så vi gick en bit till fots också.

- Okej, blunda nu. Sa Justin och log.

- Varför ska jag blunda?

- För att jag vill se din reaktion.

Justin tog sina händer för mina ögon och vi började gå. Sakta, eftersom att jag inte ville riskera att gå in i någonting. Vi gick en bit, innan Justin stannade.

- Okej, nu får du öppna ögonen.

Justin tog bort sina händer och jag blinkade några gånger för att vänja mig vid ljuset. När jag fått bort de svarta prickarna framför ögonen på mig, såg jag att vi var vid hamnen. Och den enda båten som fanns i hamn, var en stor båt, och då menar jag riktigt stor.

- Ska vi sitta vid hamnen och äta? Frågade jag, lite förvånad, eftersom att jag trodde att vi skulle vara vid stranden eller någonting liknande.

- Nej, det är den här som är överraskningen Sa han och förde handen mot den stora båten.

Jag stirrade på honom med öppen mun.

- Har du köpt en båt?

- Nej, jag hyrde den för helgen. Men det blir väll kul? Frågade han entusiastiskt

Jag kan fortfarande inte förstå det, har han hyrt en båt? För min skull?

- Det hade räckt med att vara på stranden och ha det mysigt. Det här är ju bara... wow.. Sa jag och kunde fotfarande inte förstå att han gjorde det här för.. mig.

- Nej, jag vill att min älskling ska ha det allra bästa. Är du inte glad?

- Nu missuppfattade du mig. Såklart jag är glad, det är bara det att.... wow.. Sa jag igen och tittade på båten igen. Den var så stor att jag inte ens fick plats med den i mitt synfällt, eftersom att vi stod så nära.

Tre månader senare- mitten på juli

Dagboks anteckningar

Nu hade det gått tre månader till, och jag vet inte var tiden har tagit vägen, tiden har bara runnit iväg.

Brian kom hem från sjukhuset med en gipsad arm. Han hade ett vitt bandage så Justin hade skrivit sin autograf på och så hade jag kladdat lite också. Brian tyckte mest det var kul.

Jag och Hope har fortfarande inte blivit vänner igen. Hon hänger fortfarande med Sarah och hennes gäng. Jag har börjat vara med med Sophie, och tro det eller ej, men hon är ihop med George. Det gillar dock inte Justin för då hänger ju jag med honom också ibland, och Justin vet ju hur det har vart mellan mig och George.

Det har blivit sommarlov, och det är riktigt skönt. Slippa all stress i skolan och bara ta det lugnt. Justin har haft en liten turné i Kanada, så han var borta i tre veckor och jag saknade honom massor. Men nu är han tillbaka och sitter jämte mig just nu, när jag håller på att skriva detta. Han vill att jag ska sluta skriva, så att vi kan göra något, haha. Älsklingen kallar, jag lovar att skriva snart..xoxo Joelle.

Jag la ner boken och log mot Justin.

- Bra, kom hit med dig. Sa Justin och klappade i sitt knä.

Jag tog hans hand och la mig tillrätta mot hans mage. Jag kramade om handen och tog undan luggen med ena handen, eftersom att det åkt i ansiktet på mig. Han kramade om min hand innan han förde den mot munnen där han gav den en mjuk kyss.

- Du är så romantisk Justin, vet du det? Frågade jag och kände hur det bubblade i magen.

Det är väldigt ovanligt att fortfarande känna så här för en person när man vart i ett förhållande ett tag, att få fjärilar i magen varje gång den personen rör en. I mitt fall så är det så med Justin. Jag älskar han över allt annat, och han är så omtänksam, så romantisk hela tiden. Han.. han är perfekt.

- Jo, några har väll sagt det till mig någon gång... Sa han och flinade upp sig...

Och bra självförtroende glömde jag också...

- Jag skulle aldrig frågat.

Jag lutade mig ännu mer mot honom suckade roat.

- Du frågade ju.

Jag vände mig mot Justin och mötte de finaste ögonen jag någonsin skådat, de ögonen jag först blev kär i. Hur kan man motså hand ögon? De är bara så.. underbara.

- Kom hit.

Justin la sig ner, så att jag hamnade på honom. Jag tryckte mina läppar mot hans, och han tog tag om min rumpa.
 

Jag lämnade hans läppar för en stund och skrattade till.

- Tog du precis på min rumpa? Frågade jag ironiskt och pussade honom snabbt på näsan innan jag tittade in i hans ögon igen.

- Vad ser det ut som?

Han klämde till på min rumpa, så hastigt att jag hoppade till.

- Haha, du förtjänar det.

Jag började kittla honom, och eftersom att jag låg på honom kunde han inte röra sig så mycket, även fast han är stark. När han inte skrattade eller försökte komma undan, tittade jag frågande på honom.

- Är inte du kittlig?

- Nej, inte så mycket. Det är mycket roligare att kittla andra, eftersom att man inte är kittlig själv.

Justin skrattade och stoppade en hårslinga bakom mitt öra.

- Nu förstörde du ju det roliga. Sa jag och la mitt huvud på hans bröst.

Långt där inne kände jag och hörde hans hjärta dunka. Han tog tag om min haka, så att jag fick lyfta min blick och se på honom.

- Gillar du stranden älskling?

- Ja, det gör jag väll, vadå då?

- Jag hade tänk att bjuda dig på en dejt, eftersom att det var så länge sen.

- Det skulle väll vara kul, men vad ska vi göra?

- Det får bli en överasskning, honey. Sa Justin och skrattade.

- Vad spännande. Sa jag och la ner huvudet igen.

Det ska verkligen bli spännande, undra vad han kommer göra.

Det var chapter 80, jag(cissi) och Hanna har kommit en bra bit på den här novellen. Gillar ni den eller? :) Kram Cissi och Hanna.

Hope kom fram till oss och blåste ut rök i ansiktet på mig, så att jag började hosta.

- Hope, vad gör du? Sa jag och hostade till ännu en gång.

- Vad är det du gör? Det är ju dig det är fel på....

- Vad sa du?! Sa Justin argt.

- Nej Justin, det är lungt.

- Nej Joelle.

- Åh, försöker Justin Bieber spela gentleman? Frågade Sarah och log falskt.

- Kom nu Justin så går vi! Sa jag och tog tag i Justin’s hand och vi började gå ifrån dom.

Vi gick under tystand en bit, men man hörde fortfarande rop bakom oss, långt bakom. Det var antagligen Hope och Sarah med flera.

- Var Hope hon du hade bråkat med? Sa Justin och lät riktigt orolig.

- Ja. Sa jag och nickade. Men hon har förändrats totalt. Fortsatte jag och kände ett litet sting av att tårarna skulle komma.

- Okej. Hon verkar var lite...

- Ja, jag vet. Det var väldigt länge sen vi började bråka, men vi har inte rett ut det än verkar det som. Eller ja, vi har inte pratat med varandra på ett långt, långt tag. Jag kan inte fatta att hon har blivit så... bitchig.

- Mm, tråkigt...

- Hon har alltid varit min bästa vän.

- Mm.

Vi pratade hela vägen hem till mig.

- Har du sett filmen förut? Frågade jag samtidigt som jag låst upp dörren till huset.

-Ja, jag var på premiären.

- Klart du var. Sa jag och skrattade.

- Den är riktigt bra faktiskt.

- Okej, bra.

När vi kom in satte sig Justin i soffan direkt medans jag hällde upp godis i en skål. Jag satte i filmen i dvd:n och satte mig sedan jämte Justin i soffan med godisskålen i knät.

Vi kollade på filmen hela tiden, och tyckte det var väldigt mysigt. Att bara ligga i soffan och mysa med sin underbara pojkvän samtidigt som en film visades.

- Men Joelle! Du har ätit upp alla goda godisar! Utbrast Justin och log ironiskt.

- Haha, men den här är ju god. Sa jag och gav honom en godis.

Justin tyckte inte alls den var god för han gjorde en konstig grimars direkt när han stoppat in den i munnen.

- Ew, den var ju jätte äcklig. Sa Justin och skrattade. Jag vet en godis som är god. Fortsatte Justin och log.

- Vilken...?

Justin tryckte sina läppar mot mina.

- Dina läppar är som godis. Dom är söta och smakar som hallon.

- Aw.

Jag kysste Justin igen och log. Så här är det jag vill ha det i framtiden. Jag och Justin och möjligtvis något barn. Men just nu så är jag och Justin viktigast och att vi skulle leva här och nu.

- Jag älskar dig. Sa Justin.

- Jag älskar dig också.

- Jag vill leva mitt liv med dig, Joelle. Jag älskar dig över allt annat.

- Aw Justin... Jag älskar dig också. Jag vill leva mitt liv med dig med och jag vill att vi ska börja leva det nu. En ny start. Bara du och jag.

Jag blev först väldigt chockad, men sen väldigt glad över att dom var här.

- … Hej, jag trodde det var... eh... George. Sa jag och log lite osäkert.

- Joelle! Joelle. Ropade Jazmyn och kramade om mina ben, eftersom hon inte var så lång.

Jag tog upp henne och gav henne en kram. Justin såg lite osäker ut, förmodligen för det jag just sa, varför var jag tvungen att säga George?

- Justin, han ville bara se hur det var med Brian inget annat. Försäkrade honom och log mot Jazzy som börjat att pilla med mitt hår.

Jag släppte ner Jazzy och hon sprang in i rummet där Brian låg.

- Hej älskling. Sa Justin och log samtidigt som han drog mig intill sig.

- Hej snyggi... Jag hann inte säga klart menigen föränns Justin’s läppar var tryckta mot mina.

- Hur är det med Brian? Frågade Justin efter att han avslutat kyssen.

- Han är svag nu, men han bröt bara armen så det är inte så farligt som jag trodde det skulle vara.

- Okej, vad bra!

Jazzy kom tillbaka.

- Jag är hungrig. Sa hon och putade gulligt med läppen.

- Ska vi gå till cafeterian då? Frågade Justin och log.

Jazzy nickade ivrigt.

- Gå iförväg ni, jag kommer snart.

Direkt när de gått iväg, gick jag in till Brian.

- Vad söt Jazzy är. Sa mamma och skrattade när jag kom in.

- Ja verkligen! Eh... jag hänger med Justin och Jazzy till cafeterian.

- Okej, ni kan åka hem sen om ni vill. Du behöver ta det lugnt ett tag.

- Mamma....

- Brian klarar sig. Gör något kul nu. Bara du och Justin, ni behöver det. Jazmyn kan komma hit och vara med mig, pappa och Brian sen.

- Okej, tack.

Jag kramade om mamma och även pappa. Jag pussade Brian på pannan och gick sedan ut ur rummet. Längre fram såg jag Justin och Jazzy som höll varandra i handen, så gulligt. Justin är verkligen den bästa brodern som Jazzy och Jaxon kan ha.

Jag sprang i fatt dom, och tog tag i Jazzy’s andra hand.

- Gick det bra? Sa Justin och log.

- Jadå, eh...mamma ville att du och jag skulle ha tid för oss själva sen, så Jazzy kunde stanna hos dom, om hon ville då.

- Okej, vill du det Jazzy? Frågade Justin Jazzy som precis kollade upp.

- Ja, Alexa är snäll.

Jag nickade och log, då får jag och Justin lite mer tid då sen det hemska avskedet igår som jag inte direkt är stolt över. När vi kom fram till cafét beställde Justin. Jag hade redan ätit en bulle så jag var inte hungrig. Vi satte oss vid ett bord och Jazzy började hugga in på den stora bullen som hon hade fått på en tallrik framför sig.

- Vad det gott? Frågade Justin efter ett tag och torkade bort några smulor som fastnat runt hennes mun.

Jazzy nickade glatt, hon kunde inte svara eftersom att hon hade munnen full med bulle.

Vi satt och pratade lite, tills Justin och Jazzy gjorde en jätte söt min som jag bara var tvungen att ha kort på.

- Haha, vad gulliga ni är. Jag får ta ett kort.

Jag tog upp mobilen och klickade fram kameran.

- Säg Cheese.

Dom gjorde den gulliga grimasen igen och kortet var nu taget.

- Kan jag lägga ut på Facebook? Frågade jag efter att jag tittat på bilden några sekunder.

- Självklart. Sa Justin och skrattade.

My Boy @justinbieber and he’s very cute sister Jazzy :D

Jag lade ut bilden och det var redan folk som började gilla.

- Vad hade du tänkt att vi skulle göra sen då? Frågade Justin och blinkade.

- Vet inte riktigt. Kan vi inte hyra en film, köpa godis och bara njuta av varandras sällskap?

- Jo, det vore skönt.

- Bra! Då kör vi på det.

- Justin... jag är klar. sa Jazzy, och kollade upp mot Justin.

- Jaha, vad vill du göra nu då busunge?

- Vill till Alexa.

- Okej då går vi dit.

En timma senare

Jag och Justin gick, på vägen hem till mig, in i en godisaffär som låg vid vägkanten. Här har jag och mina kompisar köpt godis ända sedan vi var jätte små.

- Vad vill du hyra för film? Frågade Justin och pillade på någon skräckfilm.

- Vad som helst utom skräck hatar det. Sa jag och kom att tänka på när jag och Hope hyrde Saw. Det är den hemskaste filmen jag har sett, och jag vill aldrig se något liknade igen.

- Det är lugnt, jag gillar inte skräck så mycket heller. Han ställde tillbaka filmen han pillat på och jag himlade med ögonen.

- Kanske en komedi eller något sånt.

- Ja, det blir bra.

Vi började plocka godis och det blev en hel del. Närmare ett kilo gissade jag på som minst. Vi gick till kassan och även fast jag hade sagt till Justin hade jag kunde betala 100 gånger, så lyssnade han inte.

På vägen hem gick jag och Justin hand i hand och skrattade för det mesta, tills vi mötte ett tjejgäng på vägen. Det var tjejer som jag kände igen, bland annat Sarah. När jag kollade närmare såg jag att Hope också stod där, mitt i klumpen. Hon hade färgat håret blont, kritvitt. Hon såg ut att ha sjukt mycket smink på sig, och Hope brukar aldrig bry sig om smink. Värst av allt var att hon hade en cigarett i en handen, när har hon börjat att röka? Det här är ju löjligt, jo jag och Hope bråkar fortfarande, men hon behöver inte göra en makeover och umgås med Sarah bara för det.

Jag kramade Justin’s hand hårdare och han kollade chockat på mig.

- Hope är där framme. Fick jag fram och försökte få Justin att gå en annan väg. Men Hope och dom andra kom fram till oss innan vi hann göra något åt det.

Det var kapitel 78. Vad tycker ni?

Kram Hanna & Cissi.

Jag suckade lite, men inte så George hörde.

- Hej, hur är det? Sa George och log.

- Jo, med mig är det väl så där, själv?

- Bara bra! Hur är det med Brian?

- Han har precis opererats, men han är vaken. Han bröt en arm.

- Jaha, okej. Hur var det i Kanada då?

- Det var bra. Men vad gör du här?

- Jag ville träffa dig.

- George, om du inte har förstått det ännu så har jag en pojkvän, som jag förresten älskar väldigt, väldigt mycket.

- Du är ihop med Justin Bieber, so what? Jag har väl ändå en chans. Jag älskar dig Joelle och jag vet att du älskar mig. Han utnyttjar dig bara.

- Vad snackar du för skit? Han älskar mig.

- Han verkade inte bry sig om att släppa iväg den han älskar på ett flygplan alldeles själv.

- George. Det var jag som insisterade. Han älskar mig. Upprepade jag och tittade surt på George.

- Jag tror inte det. Har du inte sett dom nya bilderna som cirkulerar runt på nätet. Kolla här.

George tog upp sin mobil och sökte på något. Och visade sen en bild på Justin och … Miley, Miley Cyrus
.

- Om du inte ser så är inte den bilden äkta. De har ju helt olika färg. Det är två bilder som är ihopsatta.

- Du får tro vad du vill.

- George sluta. Om jag och Justin mot all förmodan skulle göra slut, kommer inte jag bli ihop med dig ändå. Så tyvärr, det finns ingen chans.

Jag vände på klacken och gick till Brian’s rum. Jag gav mamma och pappa varsin vattenflaska, medans jag satte mig på en stol och åt min bulle.

Efter ett tag kom Dr Houston igen in och kollade till Brian, och enligt honom såg det bra ut. Om några dagar skulle Brian få åka hem. Dr Houston gick ut men kom in igen en sekund senare.

- Eh... Joelle, det finns en kille som vill prata med dig där ute.

- Okej.

Jag suckade, vad ville George nu då? Jag öppnade dörren.

- Vad vill....

Det var inte George utan där stod Justin och Jazmyn.

Det var Part 2. Jag(Hanna) glömde skriva part1 på förra, ifall ni undrar, men nu är det ändrat :D
Kram Hanna och Cissi

Joelle’s Perspektiv

Jag, mamma och pappa hade suttit utanför Brian’s rum hela dagen. Det hade sprungit in läkare men ingen hade sagt hur läget såg ut.Jag hade suttit helt stilla på samma stol under de timmarna jag hade varit här. Jag tyckte själv att jag hade varit hård mot Justin, men Brian var min bror. Det var trots allt inte så allvarlig som jag trodde att det var, George kanske överdrev lite.

- Mrs, och Mr Wintson. Sa en läkare som just kommit ut ur Brian’s rum.

Pappa och mamma reste sig upp direkt och jag undrade vad läkaren hade att komma med.

- Brian har vaknat efter operationen nu. Han har brutit under armen, så han har fått den gipsad.

- Okej, kan vi gå in till honom?

- Ja, men han är dock väldigt svag, men det kommer att bli bra.

- Okej, tack så jätte mycket, Dr... eh Dr Houston.

Mamma och pappa gick in i Brian’s rum med mig tätt i hällarna. Mamma och pappa satte sig på dom två stolarna jämte hans säng medans jag stod vid sängkanten och såg ner på min kära lillebror.

- Gubben, hur mår du? Frågade mamma och tog i Brian hand.

- Okej. Sa Brian hest. Man märkte att han fick anstränga sig.

- Det kommer bli bra. Du är frisk snart.

Brian nickade som svar.

Vi satt och pratade med Brian och han mumlade något då och då, som svar till våra frågor.

- Joelle, kan inte du gå ut och köpa lite vatten?

Jag nickade som svar och gick ut ur Brian’s rum. Jag gick till cafeterian och köpte två flaskor med vatten och en bulle till mig.
 

Fast med vatten i.

Jag går tillbaka och hör även någon ropa mitt namn.

-JOELLE! Vänta.

Jag vänder mig om och ser George.

Jag landade på Atlanta´s flygplats och eftersom jag inte hade någon bagage gick det väldigt fort. Justin hade bokat en taxi som skulle hämta mig när jag hade landat. Jag hoppade in i taxin, och sa adressen till chauffören, så han började köra hem. Jag tyckte att han körde jätte sakta hela vägen. När jag äntligen kom fram, var dörren låst och ingen var hemma. Fan, dom är säkert på sjukhuset. Sjukhuset låg en bit bort och jag hade inga pengar till taxi, jag hade bara min mobil. Så det blev att jag gick till sjukhuset. Efter en timma var jag där.

- Hej, jag söker Brian Wintson. Sa jag till tjejen i receptionen.

- Vänta lite. Sa hon och skrev in något på datorn. Han opereras just nu, men om du går till rum 205 så är anhöriga utanför.

- Okej tack.

Jag tog hissen som låg till höger vid receptionen och åkte upp till våning 4. Jag såg mamma och pappa sitta utanför, så jag sprang mot dom.

- Joelle, vad gör du här? Frågade mamma chockat när hon fick syn på mig.

- Jag tog första plan hit. Hur mår Brian?

- Han opereras nu. Han bröt armen väldigt allvarligt, det kunde vart värre.

- Jag antar det.

En lättnad sköljde över mig. Brian lever och det var huvudsaken.

Justin’s Perspektiv

När Joelle stack kändes det som om ett sår revs upp. Jag ville hålla om henne, kyssa henne. Det jobbiga var att jag vet inte när jag får träffa henne igen. Jag ville att hon skulle ringa direkt när hon kom hem, men det har gått fyra timmar nu, så hon borde kommit hem vid det här laget. .

- Justin? Frågade Jazzy och kom in i mitt rum.

- Ja, kom in.

Jazzy satte sig jämte mig i sängen.

- Var är Joelle? Frågade Jazzy.

- Hon åkte... hem. Sa jag samtidigt som det rann en tår ner för min kind, jag torkade fort bort den så inte Jazzy skulle se den.

- Varför det? Har ni bråkat?

- Nej. Men Jazzy klockan är snart fyra på natten, ska inte du sova?

- Jag vill sova inne hos dig.

- Lägg dig här då. Sa jag och klappade skrattade på platsen bredvid mig.

Jazzy lade sig ner, och jag lade armen om henne.

- Kan inte du sjunga en godnatt visa? En av dina egna låtar?

- Vilken vill du höra?

- Pray.

I just can´t sleep tonight.

Knowing that things aint right.

It´s in the papers, it´s on the tv, it´s everywhere that I go.

Children are crying.

Soldiers are dying

Some people don't have a home....

Efter att jag sjungt lite på första versen somnade Jazzy, så jag la mig ner för att somna jag med. Jag somnade nästan på direkten.

Jag vaknade lite senare av ett sms, skärmen lyste upp Babe<3 vilket betyder att det är Joelle.

“Hej, allting har gått bra, jag är på sjukhuset nu. Brian har precis opererats och han kommer att överleva. Mer vet jag inte. Älskar dig, din Joelle”

Jag blev lättad över att det hade gått bra och att Brian överlevde.

“Vad skönt att höra, älskar dig mer. // Justin”

Jag smsade en stund med Joelle tills Jazzy vaknade.

- God morgon. Sa hon och log.

- God morgon sötnos.

- Kommer Joelle idag? Frågade Jazzy och såg hoppfull ut.

- Nej, jag tror inte det. Men vet du vad vi kan göra?

- Nej, vad då?

- Kom, vi åker och hälsar på henne, som en överraskning.

- Joelle. Du förhastar dig, vi kan boka ett flyg till imorgon.

Utan att stanna, svarade jag.

- Nej, jag måste till honom nu.

- Men vi skulle ju umgås nu, och du skulle få träffa min andra halva av familjen....

Jag stannade och vände mig om, nästan så hastigt att Justin gick in i mig.

- Det är inte för att jag inte vill träffa dig som jag åker, det är för min lillebror. Sa jag och vände mig om för att gå igen.

Men jag kom inte så långt, för Justin tog tag om min handled och drog mig till sig.

- Men stanna för min skull, snälla Joelle. Vi tar ett tidigt flyg imorgon. Jag vill bara hålla om dig just nu, och det vet jag att du vill också.

- Nej det vill jag inte, jag vill till min bror. Väste jag och ryckte åt mig armen.

Jag började gå igen och suckade högt när jag hörde fotsteg bakom mig.

- Kan du sluta följa efter mig...? Låt mig bara gå. Sa jag och stirrade på honom.

- Nej, jag älskar dig. Låt mig i alla fall få betala biljetten.

“Let me pay”

- Jag har egna pengar... Började jag med Justin avbröt mig denna gången.

- Som är hemma hos mig. Låt mig få betala. Upprepade han och gick före mig.

- Åh Just det. okej. Men jag ska betala tillbaka det.

- Det behöver du inte. Se det som en gåva från mig till dig.

Jag vill helst betala själv, men vad ska jag göra? Mina pengar ligger i min resväska tillsamans med mina kläder hemma hos Justin. Jag suckade och nickade motvilligt.

När flyget var betalt och allt var i ordning, fick jag sitta kvar ensam och vänta på flyget. Jag hade sagt åt Justin att åka hem, eftersom att han inte hade någon livvakt med sig. Hade jag vart lite hård mot honom? Han försökte ju trots allt bara hjälpa till. Jag avbröts i mina tankar av att en signal hördes över hela flygplatsen. Inte långt därefter började en kvinna prata.

- Flyg nummer 86 släpper in passagerare nu. Jag upprepar, flyg nummer 86 släpper in passagerare nu.

Jag reste mig upp och gick med flygbiljetten spänt i handen. När de väl släppt in mig, satte jag mig på min plats, i förstaklass. Jag hade sagt åt Justin att inte köpa förstaklass, eftersom att jag inte har några fans som skriker hela tiden, men han hade insisterat och du kan jag inget annat än att hålla med. Jag lutade mig bak i sätet och hoppades att flighten skulle gå bra, och att jag skulle få komma hem till en levande och frisk Brian.

Jag satt som förstenad och stirrade tomt framför mig. Vad här hänt med Brian, något allvarligt? Jag förde handen till örat, men tog bort den när jag kom ihåg att jag inte hade mobilen i den. Justin tittade förvånat på mig, och till och med grabbarna hade slutat att prata och skratta där bak.

- Vad har hänt? Frågade Ryan och stack fram huvudet.

- Varför är ni så tysta? Fortsatte han och skiftade blicken mellan mig och Justin.

- Gumman, vad har hänt? Mumlade Justin och flätade in sina varma fingrar i mina lealösa, jag kunde bara inte röra dom.

Jag riktade blicken neråt och började leta efter mobilen. När jag inte hittade den stack jag in handen under sätet, och efter flera försök hittade jag den. Jag ignorerade allas blickar och förde mobilen till örat igen.

- Hallå? Är du där Joelle?! Ropade George på andra sidan luren.

Jag satt tyst en stund innan jag harklade mig.

- Ja, jag är här.

- Vad hände? Du försvann och sen hörde jag en duns.

- Jag råkade tappa mobilen. Mumlade jag och kramade om Justin´s hand.

- Aha, det förklarar allting.

- Vad är det som har hänt med Brian, George? Berätta för mig, nu!

- Okej, ta det lugnt nu. Det hjälper inte med att hetsa upp sig.

Han försökte lugna mig, utan resultat.

- Jag hetsar inte upp mig! Säg vad det är som har hänt, NU! Skrek jag och satt och väntade spänt.

- Jo, han har råkat ut för en olyckshändelse. Han hade åkt cykel, tror jag det var, och så hade en bil kommit. Han hade inte hunnit åka undan, och det gjorde det inte bättre att han ramlade mitt i allting. Han hade hunnit undan om han inte vart så dum och klumpig.

Jag satt som förstenad. Har det hänt Brian någonting? Mår han bra?

- Herregud! Mumlade jag och kände tårarna komma.

- Ja, om han inte vart så klumpig...

- SLUTA SNACKA SKIT OM MIN LILLEBROR! Skrek jag och kände hur det flammade till för ögonen på mig, mina ögon är säkert röda.

- Jag snackar inte skit om honom, absolut inte. Det är bara det om... Började han, men jag avbröt honom igen.

- Om vadå?! Om han inte vart så dum att trilla?!

- Nej det är inte alls på det sättet... Började han igen, men jag avbröt honom med ett utbrott till.

- Håll käften! Här sitter du och snackar skit om Brian när han kanske är död! Jag vill inte höra dina bortförklaringar okej?! Mår han bra, mår min lillebror bra?!

- Jag.... kan inte säga att han mår bra. Han ligger på sjukhus, jag vet inte hur hans tillstånd är för tillfället, men jag tror att han ska opereras eller någonting.

- Opereras?! Varför?!

- Jag vet inte riktigt, jag har inte fått veta...

- Du vet inte?!

- Nej..

- Ta reda på det då! Väste jag och la på luren rätt i örat på honom.

Jag la mobilen i mitt knä och tittade ut genom fönstret. Det var nu tårarna började rinna, som jag ursinnigt torkade bort. Jag måste till Brian, jag måste hem!

- Justin, kör till flygplatsen. Jag måste hem.

Justin tittade förvånat på mig och höll fortfarande min hand.

- Men Joelle, vad som än hänt, kan du inte hetsa upp dig.

- Inte hetsa upp mig? Min enda lillebror ligger på sjukhus och ska opereras, och du säger att jag inte ska hetsa upp mig? Väste jag och vände blicken mot honom.

- Men älskling, nu drar du förhastade slutsatser...

- Nej det gör jag inte, kör till flyplatsen eller så går jag. Ditt val!

- Men...

Jag tog handen på handtaget och tänkte precis öppnade den när Justin och de andra protesterade.

- Joelle, bilen kör! Du kan inte gå ut!

- Stanna eller så hoppar jag ut!

Justin tittade på mig, men bestämmde sig för att inte stanna bilen.

- Ditt val... Började jag och tänkte precis trycka ner handtaget när han höll fast mig.

- Jag kör dig. Mumlade han och vände blicken mot vägen.

- Vad vill du? Fräste jag och ville inte möta Justin´s frågande blick.

- Hej Joelle. Vad roligt att prata med dig.

Jag himlade med ögonen och tittade ut genom rutan.

- Var det något speciellt du ville? Jag är lixom upptagen här.

Killarna där bak snackade på, eftersom att jag inte tror att det hört mitt tonfall än. Men Justin skiftade nervöst blicken mellan vägen och mig. Jag log lugnt och koncentrerade mig sedan på samtalet.

- Kul att du är så vänlig. Vad har jag gjort?

Jag suckade högt och tydligt för att George skulle höra.

- Det tar vi inte nu. Vad ville du? Upprepade jag och rynkade irriterat ögonbrynen.

Han suckade men gav sig tillslut.

- Joelle.... du behöver komma hem.

- Varför ska jag komma hem? Jag är här med min pojkvän och jag tänker inte komma hem bara för att du ber mig att göra det.

Jag sa ordet “pojkvän” lite extra tydligt för att han skulle fatta meningen med ordet.

- Det är inte jag som ber dig.... okej lite, men inte i storhet. Det är din pappa.. och mamma.

- Varför? Om dom ville att jag skulle komma hem skulle de nog själv ringt, och inte bett dig.

- Din pappa bad mig att ringa dig, eller jag erbjöd mig snarare. Eftersom att han och Alexa har det väldigt jobbigt för stunden. Du borde komma hem.

Nu började jag bli riktigt irriterad, så han skyller på att mina föräldrar har det jobbigt med skiljsmässan? Usch vad lågt av honom.

- Jag har också haft jobbigt med skiljsmässan. Fräste jag och jag kände en hand på mitt lår.

Jag vände huvudet mot Justin som fortfarande tittade bekymrat på mig.

- Lugna dig. Viskade han och log ett snett leende.

Jag tog ett djupt andetag och fattade att han hade rätt, jag är för arg, så jag måste lugna ner mig. Jag tog ännu ett andetag och log tacksamt mot Justin.

- Skiljsmässan? Har dom skillt sig?

Han lät faktiskt förvånad på rösten, men det måste han veta. För vad annars är det som mina föräldrar har det jobbigt med?

- Sluta spela så förvånad. Jag vet att du vet, för varför annars skulle du ringa, eller?

- Nej jag visste faktiskt inte. Jag är ledsen, jag vill inte veta hur du mår nu. Du kanske har trott att jag inte brytt mig, men jag visste faktiskt inte. Om du behöver prata eller en axel att gråta på, finns jag här för dig. Det vet du väll?

- Ja det vet jag. Suckade jag och fattade att det är sant, han har vart här för mig.

- Men varför skulle du annars ringa? Fortsatte jag och väntade spänt på svaret som skulle komma.

- Det är Brian....

Mobilen gled ur min hand och landade på bilgolvet med en smäll. Brian..?

Jag och Ryan satte oss vid bordet jämte Justin och Chaz, som fortfarande hade en het diskussion. Jag gissade på att dom pratade om hockey. Ryan gick med i samtalet, och det verkade som om Chaz och Ryan gick emot Justin.

- Joelle, du är väl på min sida? Frågade Justin, och gjorde sina hundvalps ögon, som man bara inte kan säga nej till.

- Självklart! Svarade jag, och log. Jag visste inte ens vad dom pratade om, men såklart jag är med Justin.

- Men Justin, hon är tjej. Vad vet hon om hockey? Sa Chaz, och skrattade ironiskt.

- Snacka inte illa om min tjej. Sa Justin surt.

Diskussionen var igång igen. Jag gick och satte mig i soffan jämte Christian istället, för han hade jag knappt pratat med.

- Hej. Sa jag och log.

- Åh, hej, jag såg inte att du kom. Sa han och log lite.

- Varför sitter du här själv då?

- Jag, var på toa och jag skulle gå tillbaka men soffan såg så skönt ut, så jag satte mig här i stället.

- Jaha, okej.

- Du... Jag såg dig och Ryan innan...

- Det hände inget, jag lovar!

- Ni kysstes ju nästan. Sa Christian lite irriterat.

- Nej, Ryan kysste nästan mig. Jag skulle aldrig svika Justin.

- Joelle, Justin är en bra kille och att vara otrogen...

- Jag har aldrig varit det! Sa jag argt och bilden när jag kysste George i badrummet spelades upp i mitt huvud. Jag skakade bort tanken.

- Jag ville bara säga det...

Vi blev avbrutna av att Justin, Chaz, och Ryan kom in. Justin satte sig mellan mig och Christian.

- Så vad ska vi göra? Frågade Chaz som hade satt sig i fåtöljen.

- Kan vi inte gå och åka skridskor eller någonting? Det är väll tillräckligt kallt ute för det eller? Frågade Ryan glatt.

- Nej jag tror isen är för tunn för det. Men vi kan åka till ishallen och spela hockey. Så kan jag lära min älskling att åka skridskor. Sa Justin och kysste mig på munnen.

- Det låter som en bra idé. Det var typ en vecka sen jag spelade. Sa Ryan och gick ut till hallen.

- Kommer ni eller? Fortsatte han och vi följde efter honom.

När tagit på våra skridskor gick killarna ut på isen först. Jag stod i öppningen och tvekade. Tänk om jag skadar mig eller ramlar.

- Kom nu älskling! Skrek Justin högt och åkte fram till mig.

Han sträckte fram sin hand, som jag tog och vi åkte sakta med säkert ut på isen. Även fast jag inte ville, släppte han min hand och lät mig åka själv. Det första jag gjorde var såklart att ramla.

- Aj! Skrek jag och satte mig upp.

Justin stannade och åkte fram till mig.

- Hur gick det?!

Han drog upp mig på fötter igen, eller ja, skridskorna. För att inte ramla igen, fick jag ha mina armar om hans hals medans vi åkte. Det var Justin som styrde, så vi behövde inte ramla. Det var väldigt mysigt och vi skrattade mycket. Vi stannade i ett hörn och vände oss mot varandra.

- Jag älskar dig. Du ska bara veta vad jag ska göra med dig när vi kommer hem. Sa han och log flörtigt.

- Jag älskar dig med. Men vill jag ens veta?

Jag skrattade högt och drog honom till mig. Jag satte mina händer på hans kinder och vi möttes i en kyss.

- Ey Justin! Kan vi inte ta och skjuta lite? Jag behöver träna på att ta emot puckarna, och inte släppa in dom. Skrek Chaz och avbröt oss, mitt i stundens hetta.

Justin gav mig en blick innan han nickade och log mot Chaz.

- Visst! Jag behöver träna på att skjuta hårdare, så du får se upp.

- Klarar du dig själv här då, utan att ramla och skada dig min fina? Frågade Justin och tog tag om mina höfter.

- Jag ska försöka, men jag kan inte lova att jag inte kommer ramla.

- Om du gör det, är jag här snabbt som attan för att plåstra om dig. Han log flörtigt mot mig igen. Och låt inte Ryan eller Christian flörta med dig, du är bara min! Sa han högt, så att de andra skulle höra. Det var förstås på skämt, så inte långt efter ekade killarnas skratt i hallen.

- Jag kan inte lova någonting Justin! Skrek Christian och kom skrattandes fram till oss.

- Jag kan hålla henne sällskap om du vill. Sa Ryan, som nu också kommit fram till oss.

Jag var snabb med att protestera. Tänk om han försöker någonting igen, jag vill inte hamna i bråk med Justin för att det såg ut som om vi kysstes. Och jag ligger redan illa till med Christian, om någonting mer händer så kanske han berättar för Justin.

- Nej, jag klarar mig själv pojkar. Sa jag och skrattade.

- Du gör som du vill älskling. Sa Justin och åkte iväg.

Jag tog mina första steg på skridskorna, och kände mig tillräckligt säker för att åka något varv, när jag höll i kanten såklart. Ryan hade, inte långt efter Justin, också åkt iväg för att träna lite skott, så det var bara Christian som åkte runt med mig.

- Du börjar ju bli ganska bra på det här. Sa han och log.

Han åkte före mig och skrattade.

- Fast du åker inte särskilt snabbt, kan vi inte köra en tävling? Det som åker snabbast på ett varv? Är du med?

Jag tvekade lite, jag kanske ramlar. Christian gav mig ett hånleende. Nej, han tror att jag inte klarar det, jag ska visa honom.

- Game on! Sa jag och skrattade.

- Vi börjar härifrån då.

Han hade åkt in till kanten lite längre fram än vad jag var, så jag åkte fram till honom och vi ställde upp oss på en rad.

- Lycka till nu då.

- Det lär behövas. Sa jag och skrattade.

- 1, 2 3, kööööör, Skrek Christian och vi började åka.

Christian åkte jätte fort, jag kom efter precis som jag hade trott. Jag trodde också att jag skulle ramla, men det gjorde jag förvånasvärt inte. När jag åkte över mål linjen stod Christian och pekade med pekfingret på handled, för han tyckte att det tog tid.

- Klaga inte, jag har aldrig åkt skridskor förut. Sa jag och skrattade menande.

- Jag har inte sagt något. Sa Christian och skrattade.

Jag skrattade lite och ställde mig mot kanten.

- Vill du ha revansch?

Christian åkte så han stod framför mig, men jag hade mitt ena ben lite längre ut än det andra, så jag råkade fälla honom.

Ryan, Chaz och Justin började skratta för fullt, och jag kunde inte hålla mig för skratt heller.

- Hahah, förlåt, gick det bra? Frågade jag och skrattade lite.

- Jadå.

Jag hjälpte Christian upp, medans dom andra fortfarande skrattade för fullt.

- Du skulle bara sätt din min Christian. Sa Chaz och skrattade.

- Förlåt, det var verkligen inte meningen. Sa jag och kollade på Christian som höll om sitt knä.

- Nej, det är lugnt. Jag har bara lite ont i knät.

- Vi kanske ska dra oss hem, klockan är trots allt snart tolv. Sa Justin och gäspade lite, samtidigt som han kom upp vid min sida.

Vi gick med på att åka hem, för alla var väldigt trötta. Justin körde, jag satt jämte honom där fram, medans dom andra satt där bak. Chaz och Justin pratade mest om hockey, som vanligt, och jag satt och lyssnade på radio som var på, tills min mobil ringde. Jag tog upp den, men suckade direkt när jag såg vem det var. George.

Ett långt kapitel. Förtjänar det någon kommentar?

Kram Hanna & Cissi.

Jag stod kvar bredvid Jeremy och pillade på mitt hår. Jag kan inte fatta att jag är nervös. Det är bara tre av Justin´s kompisar, och en har jag ju redan träffat. Det är inget att var nervös över! Försökte jag övertyga mig själv, men om jag ska vara ärlig gick det inte så bra. I hallen väsnades det väldigt mycket, så jag blev förvånad när Justin kom in till mig. Han gick fram och tog min hand i sin, kramade den omsorgsfullt. Han flätade in sina fingrar i mina och kysste min hand. Vad romantisk han är.

- Nu ska du få träffa mina grabbar.

Justin log stort och vände blicken mot ingången där det kom in två killar, på följd av Ryan som kom fram och kramade mig.

- Hej Joelle. Kommer du ihåg mig? Frågade Ryan ironiskt och skrattade högt.

Jag kände hur Justin kramade min hand hårdare och hårdare. Jag gav honom en blick som sa att allt var lugnt. Jag är bara Justin´s, ingen annans. Han lugnade ner sig lite och gav mig ett litet leende.

- Hur kan man inte? Frågade jag och skrattade.

- Känner ni varandra sen tidigare? Frågade en av killarna och kom fram till mig. Chaz. Fortsatte han och sträckte fram handen.

- Det är en lång historia.

Jag skakade hans hand långsamt, och hoppades så innerligt på att jag inte skulle ha handsvett.

- Joelle förresten. Sa jag och log nervöst.

- Jo jag vet. Den här killen kan inte sluta prata om dig. Inte ens om man säger till honom minst hundra gånger.

Chaz vände huvudet mot Justin som flinade stort. Justin lekboxade till Chaz och de skrattade.

- Christian. Sa den andra killen och log mot mig.

- Joelle.

- Jo, jag vet.

Han började skratta och log mot Jeremy som hälsade på honom.

- Killar, sluta bråka. Vi har en kvinna i huset. Sa Jeremy ironiskt.

Justin och Chaz slutade att busa och stannade upp och tittade på mig.

- Ja, just det. Det här är min flickvän Joelle som ni tycker att jag pratat mycket om. Sa Justin, som nu kommit upp vid min sida och kysste mig på munnen.

Han är ju inte orädd med att visa upp sina känslor för mig öppen i alla fall, det gillar jag.

- Det är mat nu killar... och tjejen. Sa Jeremy och vi följde efter honom in till köket.

Lite senare, när alla satt och pratade högljutt i soffan efter maten, kände jag för att gå ut och ta lite luft.

- Justin, jag går bara ut och tar lite luft. Sa jag och pekade på dörren.

- Okej. Sa han snabbt, innan han var fullt upptagen med det samtalet de pratade om.

Jag suckade och gick och hämtade min jacka, eftersom att det inte riktigt blivit så varmt än. Jag gick ut och andades in den friska luften, lät mina lungor fyllas med den nya, kalla luften.

Jag ställde mig vid husknuten och knäppte min jacka, det var kallare ute än jag trodde. Jag tittade på alla hus omkring mig och tänkte precis gå in, eftersom att jag frös. Men när jag vände mig mot dörren, stod Ryan där, med sin mössa på huvudet, och tittade på mig.

- Hej, visst är det fint här ute? Frågade han och ställde sig bredvid mig.

- Ja, det är det väl. Du skrämde mig Ryan, hörde inte när du kom ut.

- Kom ut precis, så det är inte konstigt. Tyckte att du vart ute lite väl länge, så tänkte titta till dig.

- Det var snällt av dig, men jag skulle precis gå in.

Han tittade ett tag på mig innan han rynkade på pannan och tittade ut över trädgården.

- Jag vill bara säga att jag inte riktigt ville göra så att du och Justin började bråka eller någonting. Jag tänkte inte sno dig heller, utan jag bara fick en tanke...

Han hade ignorerat min kommentar om att jag ville in totalt. Jag vände mig mot honom och såg honom i ögonen. Vart vill han komma med det här?

- Jag fick en känsla av att jag ville kyssa dig där vi låg på golvet, jag vet inte varför. Men den känslan kändes så bra. Är det okej om.... Började han, men där tystnade han.

- Är det okej om vad?

Han närmade sig mig igen, precis som han gjort där.

- Nej Ryan, nej. Jag skulle sagt nej hemma hos dig också, men jag hann ju aldrig eftersom att Justin kom och.. ja. Jag älskar Justin.

- Jag vill bara testa en sak...

Han såg mig i ögonen och bet sig i läppen. Jag kände hur en dragningskraft gjorde så att jag drogs mot honom. Vad är det med honom som gör mig så här? Jag vill inte svika Justin, jag älskar honom. Precis när Ryan´s läppar skulle nuddat mina, drog jag bort mig, så att han pussade på min panna istället.

- Nej Ryan..

- Nej, jag vet. Jag ville bara se, men nej. Jag lovar att jag inte ska göra om det. Förlåt.

- Be inte om ursäkt. Det hände ju ingenting, och du lovar ju att inte göra det igen. Så, det är okej.

Joelle&Ryan

- Vi borde gå in till dom andra. Fortsatte jag och gick mot dörren.

När vi kom in igen, satt Chaz och Justin fortfarande och pratade hetsigt. Men Christian satt i soffan och stirrade misstänksamt mellan mig och Ryan, vad är det med honom nu då..?

Det var ett långt kapitel. Såg Christian någonting eller vad är det? Vänta på nästa kapitel så får du läsa :) Kram Cissi och Hanna.

Vi vaknade lagom till att Jazmyn kom in genom dörren och började hoppa på oss. Jag satte mig nyvaket upp och tittade mig förvirrat omkring.

- Åh, hej Jazmyn. Vad gör du? Frågade jag och kliade mig på ögonen.

Hon satte sig ner bredvid mig och log sött.

- Pappa sa att jag skulle väcka er. Det är en timma tills alla ska komma.

- Jaha, tack. Jag ska säga det till Justin. Sa jag och rufsade om i hennes hår, innan hon sprang ut skrattandes.

Hon är bara för gullig. Tänkte jag och skakade på huvudet för mig själv.
 

Jag vände mig om för att titta på Justin när han sov, men han sov inte, utan satt och log mot mig.

- När vaknade du? Frågade jag förvånat.

- Lite innan du, men jag bestämde mig för att låtsas sova haha.

Han började skratta och jag brottade ner honom.

- Vad elak du är! Jag ville ju se när du sov, du ser så söt ut då.

- Vad synd för dig. Jag låg och tittade på dig när du sov istället. Du är mycket finare. Han blinkade med ena ögat mot mig och kysste mig.

- Vi måste gå upp nu Justin, dom kommer om en timma. Och jag tänker absolut inte se ut så här när jag träffar dina kompisar för första gången, då tror dom att jag kanske är äcklig eller nått.

Jag skyndade mig ur sängen och letade upp min resväska. Justin tog mig skrattande om midjan.

- Äcklig? Du är för gullig du. Han pussade mig på kinden innan han gjorde som jag, letade upp kläder att ha på dig.

Vi blev båda klara 45 minuter senare. Jag hade valt att ta på mig en rosa klänning med ett guldigt skärp, inte för fult och inte heller för mycket. Justin var väldigt snygg. Han hade satt på sig en blå/svart tröja över en rutig skjorta och fixat håret lite snyggt.
 

Efter en sista granskning i spegeln, gick vi båda ner för trappan. När vi kom in i vardagsrummet höll Jeremy på att mata Jaxon.

- Kan någon ta över här? Jag behöver göra i ordning mig! Sa Jeremy stressigt och räckte fram skeden med barnmat på.

Justin sträckte fram handen först, men jag slog bort den.

- Jag vill göra det.

Jag tog den och undvek Justin´s förvånade min. Om han vill ha barn i framtiden, kan jag bevisa att det är med mig han ska skaffa det. Inte nu, men i framtiden som sagt. Jag är bra med barn, det har jag egentligen vart hela min uppväxt. När jag och Brian var mindre, jobbade både mamma och pappa väldigt mycket. Så istället för att vara ute med kompisar, som “normala” människor var, så fick jag vara hemma och mata och städa efter Brian. Jag kan ju inte säga att jag inte lärde mig mycket om barn, det var en bra läxa.

- Jag visste inte att du gillade barn så mycket. Jo, du är bra med Jaxon och Jazzy, men jag trodde inte du kunde mata och byta blöjor och sånt annat. Sa Justin överraskande.

- Varför skulle jag inte? Jag kan säga att jag är uppväxt med barnskötande.

Jag stoppade ner skeden i den orangea sörjan i burken. När jag fått tag om lite gegga, tog tag upp skeden och förde den mot Jaxon´s mun. Men när jag väl skulle stoppa in skeden, var munnen stängd. Jag tittade bak mot Justin, där han stod och skrattade.

- När han väl har stängt den, är den stängd ett tag.

- Jag ska nog få upp den, haha.

Jag försökte med massa saker, kittla honom, flygplanet och annat. Men det gick inte. Jag skulle precis ge upp när jag tappade skeden på golvet, så att det skvätte lite mat på golvet. Som tur var skvätte det inte på min klänning, så jag kunde andas ut.

- Han ser ut att ha öppnat den. Sa Justin och log mot Jaxon.
 

Jag tog blicken från skeden och vände den mot Jaxon istället, där han satt och skrattade.

- Haha, han gillade nog när jag tappade skeden. Sa jag och skrattade.

Jag tog upp den och torkade av den på en handduk innan jag tog ett nytt lass med mat och förde den mot hans mun. När han fick gojjan i munnen, log han stort. Så stort att det kom lite mat på kinden.

- Vad gullig han är. Sa jag och torkade bort det som skvätt.

- Visst är han?

Vi vände oss om och såg Jeremy komma in i dörröppningen igen.

- Jag kan ta över nu igen.

Jag gav honom skeden och tog ett steg tillbaka.

Precis då ringde det på dörren, och Justin gick för att öppna...

Det var kapitel 71, och ja hon är väldigt bra med barn, vilket Justin tycker är sjukt bra haha :) Kram Cissi och Hanna!

Jag ville inte ens kolla vad som låg inuti asken, det var inte så svårt att lista ut, och det var inte så konstigt att Justin blev arg. Det var en rosa ask, och i jämte låg det än liten lapp. Jag började med att kolla på den.

“Joelle... Jag älskar dig över allt annat. Jag vill visa dig det på så många olika sätt. Det är därför jag ger dig det här. Du behöver inte bestäma dig just nu , men möt mig vid parken när du har läst det här, älskar dig mer än du tror. DIN föralltid Justin.”

Jag fick nästan tårar i ögonen när jag läste det, det var så enkelt, men väldigt gulligt skrivet. Jag tog några andetag, innan jag öppnade asken. Det låg en silver ring, med en diamt på.

Nu började jag stort gråta. Justin har säkert lagt ner otroligt mycket pengar på det här, och jag är inte redo, inte än, jag är inte änns arton ännu. Jag torkade tårarna ett tag, innan jag gick till parken, där Justin sa att vi skulle mötas. Jag tog mobil, och plånbok i min väska, och jag tog även med ringen.

Det var inte så långt att gå, och när jag kom ditt satt Justin på en bänk ut mot en liten damm. Jag satte mig i jämte honom.

- Hej, viskade jag fram.

- Hej, sa han och lade armen om mig.

Jag lutade mig mot Justin’s arm.

- Jag förstår om du tycker att det är tidigt, men jag älskar dig, och jag vill visa dig det, på alla sätt.

- Justin, vi har känt varandra i snart ett halvår. Du behöver inte visa det för mig igenom en ring. Jag älskar dig otroligt mycket, men jag är 17.

Jag tog fram ringen, och lade den i Justin’s hand.

- Jag förstår, men jag älskar dig.

- Jag älskar dig också. Sa jag och kysste Justin

Efter att vi suttit där ett tag och bara myst, gick vi tillbaka hem till Justin, hand i hand. När vi gick innanför dörren kom Jeremy gåendes med Jaxon i famnen.

- Vart har ni vart?

- Vi.. Justin tittade på mig och log. Tog bara en promenad. Fortsatte han och tog av sig skorna.

- Jag hade gärna uppskattat om ni berättat det för mig först. Men gjort är gjort.

Han gick iväg igen och jag följde efter Justin, som också börjat gå in i huset.

- Chaz, Ryan och Christian kommer ju idag också. Sa Justin och la sig ner på sängen.

Han verkade fortfarande sömnig, eftersom att han gäspade väldigt stort.

- Trött älskling? Frågade jag och satte mig bredvid honom, med min hand på hans korsrygg.

- Lite, det hände så mycket den här morgonen, bra saker.

Han log sömnigt mot mig innan han la sin kind mot täcket och blundade.

- Vi kanske ska sova lite, så att vi får mer energi tills ikväll sen?

- Det är en bra idé.

Justin började dra i täcket, som jag satt på. Så jag studsade till när han drog i det, innan jag fattade vinkeln och reste mig upp. Han la sig under täcket och blundade nästan direkt.

- Kom och lägg dig här. Sa han, utan att öppna ögonen, och klappade på platsen näst intill honom.

Jag la mig tillrätta i hans famn, och tillslut somnade vi båda två.

- Hej, kan jag ringa sen, jag.. sover typ. Sa jag och gäspade ännu en gång.

- Jaha, förlåt. Okej men ring sen, okej?

- Visst, hejdå.

Jag lade på och kollade på klockan. Den var halv fem. Hur kan hon ringa så här tidigt? Just det, tidsskillnader. Jag somnade om och vaknade igen av att Justin väckte mig.

- God morgon sunshine! Sa Justin och log stort.

- God morgon. Svarade jag och skrattade lite innan Justin kysste mig.

- Sugen på frukost?

- Ja. Selena ringde inatt, jag ska bara ringa henne först. Jag kommer strax.

- Okej.

Justin pussade mig på kinden innan han gick. Jag låg kvar i sängen och tog fram mobilen. Jag letade upp Selena’s mobilnummer och tryckte på ring.

- Hej, det är Selena. Svarade hon glatt.

- Hej det är Joelle.

- Är du vaken nu?

- Haha, ja. Justin väckte mig.

- På tal om det... Jag vill säga förlåt. Jag har varit så elak mot dig, och... Justin. Jag vet inte vad som flög i mig. Jag är bara väldigt sårad av Justin. Jag trodde att jag var The One för honom, men det var jag inte. Joelle, jag är jätte ledsen, jag har förstört så mycket mellan dig och Justin. Förlåt... Jag ska släppa Justin och bara gå vidare....

- Selena. Jag vet inte vad jag ska säga, men kan vi vara vänner?

- För vårat bästa, tror jag inte det. Jag kommer alltid gilla Justin på något sätt. Och om jag träffar dig, kommer det bara riva upp massa sår, det kommer inte gå.

- Men Selena...

- Det är bäst så här Joelle. Men jag lovar att jag kommer på erat bröllop.

- Haha, Selena vem har sagt att vi ska gifta oss? Jag är 17. Jag vill inte gifta mig.Inte nu.

- Haha. Men ha det bra.

- Selena snälla.

- Joelle det är bäst för oss båda. Hejdå.

Selena lade på och jag satt som förstenad. Varför ville hon inte vara vän med mig? Pågrund av Justin?

Jag gick ner till köket där Justin höll på med frukosten. Jag hjälpte till lite, innan vi satte oss ner för att äta.

- Det var inte meningen, men jag hörde lite vad du pratade med Selena om. Sa Justin och kollade ner i bordet.

- Nej, det är ingen fara. Sa jag och smörade en macka.

- … Jag hörde det med, att du inte ville gifta dig. Vill du inte gifta dig, med mig?

Jag hörde på Justin’s röst att han skakade.

- Nej, Justin du misstolkade det helt fel. Jag vill inte gifta mig NU, jag är 17. Om några år, kanske inte nu.

- Jag trodde att du inte ville gifta dig... med mig.

- Jo, det är bara att jag vill leva i nuet. Jag älskar dig Justin, över allt annat, men jag vill inte gifta mig nu.

- Så du vill gifta dig, med mig, i framtiden? Ett leende sken upp på Justin’s läppar.

- Eh... Jag vet inte. Inte nu. Jag älskar dig verkligen, men...

- Det är okej. Jag ville bara veta.

Jag märkte att Justin blev besviken, men vad skulle jag svara, jag var inte redo. Möjligtvis i fram tiden, men inte nu. Jag kunde ju inte ljuga för honom heller. Vi åt under tystand, och det kändes konstigt. Det har aldrig varit någon pinsam tystnad mellan oss förut. Bara för att jag inte ville gifta mig nu, ville Justin det? När Justin hade ätit klart gick han upp. Han sa ingenting utan gick bara upp på rummet. Jag blev väldigt chockad över att han bara gick, han sa inte ett ord.

När jag ätit klart plockade jag in frukosten. Jag hörde att Justin gick ner för trappan och ut igenom dörren. Var han så arg, för att jag inte ville gifta mig nu? jag gick upp till Justin ‘s rum, och tänkte lägga mig i sängen. Sängen var fint bäddad, med många kuddar. Men det var inte bara det som låg på sängen, det var också en ask....

Kan någon lista ut vad det är i asken?;)

Kommentera, kram Hanna & Cissi

- …Joelle. Jag kommer aldrig kunna leva mitt liv utan dig. Jag älskar dig

- Åh, Justin, jag trodde...

Justin avbröt mig med en intensiv kyss.

- Jag trodde att du skulle lämna mig. Då skulle jag allvarligt dö, jag kan inte leva utan dig. Förlåt, men jag lovar! Det hände ingenting. Sa jag och tittade han allvarligt i hans tårfyllda ögon.

- Jag vet. Sa han lugnt och log.

- Jag älskar dig sååå mycket! sa jag och kysste honom igen.

- Du ska bara veta hur mycket jag älskar dig.

- Jag vet redan, lika mycket som jag älskar dig.

Jag omfamnade honom, och där stod vi en lång stund, i varandras armar. Det knackade på dörren och Jazmyn kom in.

- Det är mat nu Justin och.. Började hon, men avbröt sig när hon såg att vi stod och log fånigt mot varandra.

- Okej, tack lilla Jazzy. Sa Justin och log mot sin lillasyster.

Justin tog mig i handen och lyfte upp Jazzy med andra. Sen drog han med oss nerför trappan och in till köket, där Jeremy stod och höll på att duka fram all mat. Justin släppte min hand, men bara för en sekund, för att hjälpa Jazzy att sätta sig på sin plats, innan han kramade min hand återigen. Jag log, och vi satte oss ner vid bordet.Det luktade jätte gott, och det var jätte gott också. Det blev köttfärsås och spagetti.

Efter maten ville Jazzy att Justin skulle läsa en bok för henne. Så det gjorde han, medans jag gick in i duschen. Jag duschade länge, och passande också på att göra en hårinpackning. När jag kom ut ur duchen smörjde jag in mig med en bodyloation som luktade jordgubb. Jag passade även på att borsta tänderna för jag hade tänkt att gå och lägga mig. Klockan började närma sig elva och jag var jätte trött. Jag tog på mig trosor och en stor t-shirt som jag tänkte sova i. Jag gick ut ur badrummet och in i Jazzy’s rum, där Justin och Jazzy låg och sov, så gulligt. Justin vaknade dock när jag gick ut, för det knarrade i golvet.

- Jag måste ha somnat. Jag är jätte trött. Sa han och gäspade stort.

- Haha, ja. Sa jag och skrattade lite.

Jag gick ut ur rummet, med Justin efter mig.

- Jag ska bara borsta tänderna så kommer jag. sa Justin och log flörtigt.

- Var det inte du som var jätte trött? Frågade och log.

- Inte längre. Sa Justin och kysste mig passionerat.

- Kommer snart. sa han och avslutade kyssen, och gick sen in i badrummet.

Jag log lite, och gick in i sovrummet. Jag lade mig i sängen. Jag somnade till för jag vaknade av att Justin kysste mig i nacken.

- Är du vaken? Viskade han.

- Nu. Svarade jag och kysste Justin på hans läppar.

- Bra. Sa han och kysste mig intensivare.

Vi låg ett tag och bara kysste varandra tills Justin drog av min t- shirt.

Jag vaknade av att min mobil ringde. Jag gäspade stort. Jag försökte sträcka mig efter den men Justin höll om mig i ett fast grepp, trots att han sov. När jag till slut nådde mobilen. Svarade jag utan att kolla vem det var.

- Hej, det är Joelle. Jag gäspade stort.

- Hej, det är Selena...

Joelle’s Perspektiv.

Jag gick sakta hem till Justin. Jag grät hela vägen, men jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville hem, hem till mamma. Jag ville vara ett litet barn igen. Man behöver inte bry sig så mycket om vad andra tycker utan man är sig själv hela tiden.

När jag gick in igenom dörren möte jag Jeremy i dörröppningen.

- Hej, Joelle. Vad har hänt?

Jag började gråta i mängder igen, jag visste inte vad jag ville.

- Kom, vi sätter oss i vardagsrummet, så får du prata om du vill.

Jag nickade långsamt, och vi satte oss i vardagsrummet.

Jag berättade om vad som hade hänt, och Jeremy förstod varför jag stack i början, och varför Justin var arg nu. Selena hade tagit första planet hem. Hon hade inte sagt hejdå, bara stuckit.

- Vad har hänt Joelle? frågade Jazzy, och satte sig i soffan i jämte mig.

- Inget. Svarade jag och torkade bort lite tårar.

- Men du gråter ju.

- Det är ingen fara. Svarade jag. Vad ska man säga till en liten tjej i fyra års åldern?

Timmarna gick och jag hade mest suttit inne och inte gjort någonting. Jag hade legat i Justin’s säng och gråtit för det mesta. I sånna här tillfällen ville jag ha Hope, hon skulle förstå. Sohipe skulle jag kunna ringa, men hon skulle inte förstå lika bra som Hope. Hope hade nästan gått igenom samma sak med en annan kille, men han lämnade henne. Tänk om Justin skulle..... Jag kan inte ens tänka ordet, det skulle göra för ont. Jag älskar honom för mycket. Mitt i mitt tänkande knackade det på dörren.

- Ja, kom in. Sa jag och torkade några tårar.

Dörren öppnades och Justin kom in. Han var jätte röd i ögonen. Han satte sig i sängen jämte mig.

- Jag har tänkte jätte mycket, och jag kom fram till.....

Vad tror ni Justin säger?? Det får ni reda på i nästa kapitel :D

Kramiz Hanna & Cissi

Att älska en person så mycket så att det gör ont. Går det ens? Att älska en person som har sårat mig så många gånger, men ändå vara lika förälskad, går det?

Tankarna snurrade runt i mitt huvud, samtidigt som jag sprang och sprang. Jag bestämde mig för att springa till ett ställe som jag brukar vara på när jag är ledsen, eller arg. Det var ett litet berg som låg vid en sjö. När jag kom fram satte jag mig ner och grät som aldrig för. Alla känslorna kom på samma gång. Det var hemskt. Joelle, Joelle, och Joelle var det ända som snurrade runt i huvudet på mig. Jag älskar henne så...

- JUSTIN! Hörde jag någon skrika. Jag kollade upp och bakom några buskar kommer Joelle fram. Hon hade gråtit.

- Justin... Jag kan förklara. Sa hon och torkade tårarna som rann ner för hennes kinder.

- Att min flickvän kysser min... bästa vän.

- Nej, nej, det är inte som du tror. Jag kände igen Ryan’s hus och han kom ut och lämnade sopor, och så sa vi typ hej till varandra, och så visste han vem jag var, och så blev det att vi gick in, han kittla mig och sen ja. Justin du måste tro på mig, jag älskar dig.

- Joelle, jag vet inte vad jag ska tro.

- Snälla... Tro på mig.

Ingen av oss hade nog gråtit så här mycket förut, tårarna rann som forsar.

- Joelle...

- Jag ber dig, Justin.

- Vad är det egentligen jag ska tro på? Jag tror inte på dig för tillfället, låt mig vara.

Jag tittade på henne, under alla tårar, och även ifall hon också var i tårar kunde jag inte sluta tycka att hon är vacker. Hon är obeskrivligt vacker, och hon gör hela mitt liv just nu. Det är just därför jag inte vill se henne för tillfället, jag måste få tänka.

Joelle viskade fram ett litet okej, innan hon vände sig om och gick. Jag ville så gärna springa efter henne och krama om henne. Kyssa henne, helt enkelt bara hålla om henne.

Jag satt på berget och tänkte hela dagen. Klockan hade vart elva när jag kom hit, och nu är klockan halv nio på kvällen. Jag bestämde mig för att gå hem. Jag har bestämt mig för vad jag ska göra, och det blir bäst för oss båda om det blir så här.

Justin´s Perspektiv

När Joelle rusade ut genom dörren kände jag hur tårarna bara ville komma. Men jag tänker inte visa mig sårbar inför Selena, inte efter vad hon precis gjort.

- Ser du precis vad du gjorde? Skrek jag och torkade bestämt bort en ensam tår som åkt ur mitt öga.

- Vadå jag? Jag är gravid, och här skyller du på mig? Jag behöver din hjälp Justin, jag vet inte vad jag ska göra! Det är ditt barn, kanske du ska hjälpa till lite här?! Ropade Selena tillbaka och jag satte mig med huvudet i mina händer och skakade sakta på huvudet.

Jag tittade upp på Selena och skakade fortfarande på huvudet.

- Nej Selena. Både du och jag vet att du inte är gravid, lägg ner. Du har precis gjort så att jag kanske precis förlorat den bästa jag någonsin haft. Hon och jag har känslor, du kan inte bara komma hit och låtsas att du är gravid! Det funkar inte så här i verkligheten! Jag vill inte att du ska komma när du vill för att förstöra mitt och andras liv. Jag vill leva utan att påverkas av dina lögner, det är svårt som det är för Joelle med alla papparazzis och mina fans. Tänk på vad du just gjort, du har sårat din kusin. Det är lågt Selena, lågt.

Selena mötte min blick nu med verkliga tårar i ögonen, det kunde jag se på henne. Hur hon darrade lätt med läppen och fick ett speciellt uttryck i ögonen på henne.

- Jag visste inte att du kände så här Justin... Mumlade Selena och torkade sig under ögonen.

- Jo men det gör jag. Sa jag bestämt och började nästan att gråta.

- Du får gärna vara min kompis, men såra inte mig eller Joelle. Snälla, jag ber dig. Joelle vill inte ha bråk, var snäll mot henne bara.

- Jag märker inte när jag är elak mot henne, eftersom att jag har fullt upp med att försöka få dig att falla för mig igen. Jag vill ha det som vi hade det innan, när du och jag älskade varandra. När vi kunde ligga i soffan och bara mysa med varandra, eftersom att inget annat spelade roll. Jag saknar det.. Sa hon och nu rann tårarna som aldrig förr.

Det här är sanna ord, för jag har aldrig sett henne så här. Hon måste prata från hjärtat. Tänkte jag och gick för att krama henne. Jag omfamnade henne.

- Selena, så som du känner för mig, känner jag för Joelle. Snälla låt mig och Joelle älska varandra, det vet du ju hur mycket vi ville när vi var tillsammans. Sa jag och pussade henne på kinden.

- Vad sitter du då här för? Spring efter henne idiot. Sa Selena och skrattade medans hon torkade tårarna.

Jag stannade upp och tittade på henne.

- Klarar du dig själv då?

- Ja! Jag är snart 20 år gammal Justin. Jag klarar mig.

Hon gav mig ett lugnt leende, och hon har i alla fall slutat gråta. Jag tog tillfället och sprang ut genom dörren. Ja sprang och sprang, men jag kunde inte se Joelle någonstans. Vart är hon någonstans?! Jag ville bara skrika rakt ut, men eftersom att det var mycket folk på gatan gjorde jag inte det. Och hur skulle det sett ut i tidningarna? Tänkte jag för mig själv och började leta efter papparazzis. Jag såg inga för tillfället, så jag sprang vidare. Efter ytterligare 5 minuter såg jag inte en glimt av henne, så nu började jag få panik. Precis då sprang jag förbi Ryan´s hus, så jag kunde lika gärna fråga honom om han sett Joelle. Inte för att det är särskilt möjligt, men han kanske kan hjälpa mig att leta? Jag gick upp till dörren och knackade hårt tre gånger. Jag väntade ett tag, men ingen kom och öppnade. Jag knackade igen, men ingen öppnade då heller. Så jag satte örat mot dörren och lyssnade. Långt därinne hörde jag skratt, konstigt. Ingen öppnar, men det är någon hemma? De kanske inte hörde dörren bara. Tänkte jag lugnt och satte handen på handtaget. Det var låst, men under dörrmattan ligger alltid en extranyckel ifall Ryan skulle glömma sin, vilket han gör ganska ofta. Jag låste upp dörren och stängde den efter mig. Jag brydde mig inte om att ta av skorna, eftersom att jag snart skulle ut igen, så jag gick närmare skratten. När jag rundade köket och skulle precis gå in till vardagsrummet hörde jag hur det blev tyst. Vad är det som händer här egentligen? Tänkte jag och gick in i vardagsrummet. Där på golvet låg Joelle med Ryan över sig. De var alldeles tysta och Ryan hade sin hand på Joelle´s kind. Min syn mörknade för ögonen på mig. Hur i helvete kan han göra så här? Han är min bästa vän! De skulle precis kyssas märkte jag, så jag rörde till foten på golvet så att det väsnades lite.

De avslutade vad de höll på med och tittade förvånat på mig. Jag tittade först argt på Ryan, och sedan på Joelle. Hur kan han göra så här, och framför allt, hur kan HON göra så här?!

Det var kapitel 66. Oj, oj. Drama på gång. Vad tror ni händer? Kram Cissi och Hanna.

Vi kom in i huset, och det var väldigt mysigt inrett.

- Fryser du eller något? Ska vi göra varm choklad kanske? Frågade Ryan och log.

- Tack. Svarade jag och log.

Vi gick in i köket och Ryan började med att värma mjölk i mikron.

- Får man... fråga vad som hände mellan er? Frågade Ryan och tog fram oboyen.

- Selena säger att hon är gravid...

- Är hon GRAVID?! Sa Ryan och tappade påsen med oboyen i golvert.

- Nej, eller jag tror inte det, haha. Men iallafall Justin var ju i England för tre månader sen och Selena säger att dom var med varandra då.

- Va? Justin skulle aldrig göra så?

- Jag vet inte... Men jag stack då. Jag orkade inte höra mer lögner...

- Joelle! Justin är en bra kille, han gör inte sånna saker. Jag har känt honom i hela mitt liv.

- Jag trodde inte heller det först. Men när jag såg Justin´s reaktion kändes det för stunden som om det var sant.

- Nej, han blev nog bara chockad.

- Ja...

Nu började jag bli lite osäker. Hade jag just stuckit, för ingen andledning alls? Jag vill inte veta hur Justin känner just nu tror jag. Han måste vara väldigt sårad och inte veta vad han ska tro.

- Du ska inte tro på allt som Selena säger. Jag tror hon bara vill ha Justin´s uppmärksamhet.

- Jag vet! Det var det jag tänkte först också. Vi är ju typ själsfränder, vi tänker likadant ju. Sa jag och log busigt.

- Jadu. Då måste du veta att jag ska göra så här då. Sa han, och utan att jag hann reagera flög han på mig, så att jag ramlade bak på golvet, och började kittla mig.
 

Jag försökte vrida på mig så mycket jag kunde, men precis som Justin höll Ryan ett hårt tag om mig. Ryan satt nu på mig och kittlade mig. Varför måste alla killar vara starkare än mig? Tänkte jag och skrattade.

- Neeej! Akta så att jag inte skadar dig! Skrek jag och skrattade ännu högre.

- Och hur ska du göra det tror du? Jag har dig i ett fast grepp här, och jag kan göra vad jag vill. Sa Ryan och skrattade ondskefullt ett tag.

Jag skakade på huvudet för att komma bort från hans fingrar, men utan att jag märkt det hade de stoppat kittla mig. Jag stannade till och öppnade ögonen. Ryan tittade ner på mig med en osäker blick.

- Hmm, vad jag vill.. Mumlade han och närmade sig mig.

Jag låg helt stilla och väntade på vad han skulle göra. Han smekte mig kalla kind med sitt ena finger och skrattade lågt.

- Nej, du är Justin´s. Sa Ryan för dig själv och såg ut att ha en konversation med sig själv.

Jag låg fortfarande helt stilla, helt spänd för vad som skulle komma. Ryan bet sig i läppen och tittade på mina. Jag skakade på huvudet för mig själv, jag älskar Justin och han älskar mig. Jag tänkte precis resa mig upp när jag hörde hur det knarrade i golvet i öppningen till vardagsrummet. Båda vände sina huvuden dit och såg hur Justin stod där och stirrade på oss, med ilska i blicken..

Dom, dom dom. Vad kommer hända nu?Nästa Kapitel är ur Justin's perspektiv :D
Kram Cissi och Hanna.

De första 5 minutrarna sprang jag bara på, för att komma så långt bort som möjligt från Selena och.. Justin. Men efter ett tag, när ursinnet och tårarna slutat komma, slutade jag att springa och började undra vart jag var. Jag stannade och tittade mig omkring. På andra sidan vägen gick ett gammalt par hand i hand. Tänk att deras kärlek är behållen så länge. Tänkte jag och suckade högt. Just då vände båda sina huvuden mot mig och vinkade glatt.

- Hej, hej. Ropade den lilla tanten och verkade klänga sig närmare gubben som hon gick med.

- Hej. Sa jag och vi nickade hälsande mot varandra.

- Ha en trevlig dag unga flicka. Sa någon av dom, jag såg inte vem eftersom att jag gått förbi dom.

Jag log och gick vidare. Vad snälla alla verkar i den här staden. Jag såg mig forskande omkring. Min blick valde att fasta på ett stort fint hus med stora fönster. Jag såg mig omkring innan jag gick närmare huset. Jag vågade gå så långt fram, efter att jag tittat mig omkring ett antal gånger såklart, att jag la handen på den kalla stenväggen. Det här huset känns så bekant.. Jag tog ett steg tillbaka och kliade mig tankfullt på pannan. Det är nått med det här huset... Sekunden efter jag tänkt det öppnades dörren och en kille steg ut med två påsar med sopor i händerna. Han stängde dörren efter sig och började visslandes gå ut mot soptunnorna, som råkade stå precis bredvid mig. Först när han var 2 meter ifrån mig, slutade han att vissla och tittade upp mot mig.

- Öhm, hej? Kan jag hjälpa dig? Frågade killen och tittade konstigt på mig.

Först trodde jag inte att han sa till mig, så jag vände mig om och spanade ifall någon annan var i närheten. När jag försäkrat mig om att det inte var det, vände jag mig om med ett osäkert leende på läpparna.

- Nej, jag tyckte bara att jag kände igen ditt hus. Sa jag och visste direkt att det lät dumt.

Jag trodde att han skulle säga någonting i stilen med “ Åh, tack” eller “okej, du är konstig” men det gjorde han inte.

- Åh, du kanske har sett det på tv? Frågade han, nu med ett leende på läpparna.

- Nej, jag tror inte det. Sa jag och tittade fundersamt upp mot huset igen.

- Nehe, det kan vara därför. Du kanske känner igen mig också? Frågade han så plötsligt att jag var tvungen att vända mig mot honom igen.

Jag studerade honom uppifrån och ner, men kom inte på någon anledning till varför jag skulle det. Killen måste fattat att jag inte visste, så han tittade besviket ner i marken.

- Jag heter Ryan, Ryan Butler. Sa han och tittade upp mot mig igen.

- Aha, trevligt att träffas. Jag heter Joelle, Joelle Winston. Svarade jag och skrattade lite.

Jag räckte fram handen mot honom och skakade den häftigt. Han stelnade till och tittade frågande på mig.

- Vänta!? Justin pratade om någon Joelle? Sa Ryan och kilade sig på huvudet.

Jag drog efter andan och tittade på honom med stora ögon. Det är ju Ryan jag står och pratar med, en av Justin´s bästa vän. Han har ju snackat om en Ryan... Ryan Butler, det måste vara han.

- Oj, så dumt av mig. Kände inte igen dig först! Sa jag och log ursäktande mot honom.

- Det gör inget, det kan lätt hända. Sa han och skrattade ett klingande skratt.

- Hej!

Jag kramade om honom och log. Det var ju meningen att jag skulle träffat honom och alla andra Justin´s kompisar imorgon. Antar att jag bara får träffa Ryan nu då, eftersom att jag inte har några planer att gå tillbaka för tillfället.

- Haha, hej. Ryan kramade om mig och log. Vad gör du här ute alldeles ensam, har Justin lämnat sin kära flickvän ensam?

- Nej, eller jag stack, vi har bråkat. Sa jag och tittade ner på marken.

- Åh.. Suckade Ryan, men jag avbröt honom.

- Ska inte besvära dig med mina problem, även fast det är din kompis.

- Det gör ingenting, jag vill hjälpa dig. Du är ju trots allt min vän nu, eftersom att du är Justin´s... flickvän. Kom in med mig, istället för att stå här och frysa.

Ryan slängde soporna innan han tog mig i armen och drog in mig i det varma huset.

Det var kapitel 64, vad tycker ni? Bra? Hehe, tack återigen för att ni läser min och Hanna´s blogg, vi är väldigt tacksamma. Kram Cissi och Hanna.

Jag kollade på Justin och  han kollade ner i sängen. Jeremy gick ut och efter en liten stund gick Justin ner också. Jag kunde lika gärna följa med, så jag gick tätt bakom honom.

- Åh, hej Justin. Sa Selena kastade sig i Justin’s armar.

- Hej Sel. Sa Justin och märkte att han kände sig obekväm.

- Hej Joelle. Såg dig inte först. Sa Selena och gav mig en liten kram, mycket mindre än Justin’s.

Jag log lite som svar och vi gick in till vardagsrummet. Justin satte sig i soffan i det ena hörnet, och Selena satte sig jämte honom. Jag satte mig då i fåtöljen mittemot vilket kändes konstigt. Selena sitter just nu som fastklistrad på Justin, min Justin.

- Så... är du gravid? Frågade Justin och tittade på Selena.

- Jag tror det. Sa Selena och kollade ner. Hon började gråta.

- Det här kommer förstöra min karriär, vad ska jag göra? Fortsatte Selena, medans Justin försökte trösta henne. Det gjorde förstås bara att hon började gråta ännu mer.

- Justin du måste hjälpa mig.

Selena grät och jag visste inte vad jag skulle göra, så jag satt bara där i min ensamhet och tittade fundersamt mellan Selena och Justin. Jag bestämde mig för att säga någonting istället för att sitta här som ett fån.

- Får jag säga... Hann jag bara säga innan Selena avbröt mig.

- Justin... Vad ska jag göra?

Justin kollade chockat på mig och jag höjde ena ögonbrynet.

- Selena. Jag är ledsen, men... Jag kan inte vara pappan... Sa Justin och Selena kollade upp.

- Justin, jag har bara varit med dig.

Selena var svart under ögonen för allt smink, men det kändes inte alls äkta. Just i det tillfället ville jag bara försvinna. Justin tröstade Selena som sa att hon var gravid, men jag tror inte ett dugg på det.

- Men sist vi... gjorde det var innan jag träffade Joelle, var fem månader sen, så du borde ha...en liten större mage. Sa Justin och jag märkte hur jobbigt det blev för honom, men också för Selena, hon började bli nervös.

- Justin, på ditt hotell rum i England, det var tre månader sen...

Va? Var Selena med Justin i England, det var droppen. Han har gått bakom ryggen på mig hela tiden. Jag sprang ifrån vardagsrummet, och in på Justin’s rum. Jag tog fram resväskan och slängde ner alla kläder. Jag ville bara härifrån.

- JOELLE! Hörde jag Justin skrika samtidigt som han kom in i rummet.

Tårarna rann och jag ville inget annat än försvinna från allt och alla.

- Joelle. Selena var aldrig i England samtidigt som jag var det. Snälla du måste tro på mig.

- Varför? Varför ska jag tro på en kille som går bakom ryggen på mig. Fan ta dig Justin.

Med dom orden lämnade jag rummet. Jag sprang ner för trappan, tog på mig mina skor, och jag smällde igen dörren när jag gick ut.  Jag ska aldrig gå in i det huset igen, aldrig! Tänkte jag för mig själv när jag sprang där på vägen, med tårarna rinnandes nerför mina kinder.

Kapitel 63.

Vad tycker ni? Kommentera massor nu :D

Kramiz Hanna & Cissi

Justin’s Perspektiv

“Jag tror jag är gravid” Den menningen ekar i mitt huvud, och har gjort det dom senaste timmarna. Joelle hade inte tagit det så allvarlig som jag trodde. Jag trodde hon skulle lämna mig, men nej, hon ligger jämte mig och sover.

Det kan inte vara mitt barn Selena bär. För det första vi har inte gjort “det” på ett halvår(innan jag träffade Joelle) För det andra, Man är gravid i nio månader, och det har gått mer än ett halvår, hon måste alltså ha en liten mage. Visst, jag har inte träffat Selena på ett tag, men ändå.

Jag låg och tänkte hela natten. Jag kunde verkligen inte sova. När klockan var halv sju, hörde jag att pappa var uppe med Jaxon, så jag gick ner till köket, där pappa matade Jaxon.

- Hej. Sa jag och log lite.

- Vad gör du uppe så här tidigt?

- Kan inte sova, jag har inte sovit någonting i natt.

- Vad har hänt? Sa pappa chockat.

- Inget... Svarade jag och gick ut ur köket och satte mig i soffan i vardagsrummet.

Jag satte på tv:n och kollade på något tråkigt tv program. Jag kollade tills Joelle kom ner.

- Hej sötnos. Sa jag medans hon satte sig jämte mig, så jag lade min arm om henne.

- Godmorgon. Sa hon och gäspade stort.

- Haha, trött ser jag.

- Klockan är halv åtta, det klart jag är trött.

- Jo, är du sugen på frukost?

- Ja. Sa Joelle och nickade.
- Det blir frukost på sängen, gå upp, så kommer jag strax.
- Gullig du är! Tack.
Hon kysste mig mjukt innan hon sprang uppför trappan.

Jag gick till köket och började med frukosten...

Joelle’s Perspektiv

Medans jag väntade på Justin, tog på mig kläder, det fick bli en vit tunika och ett par ljus blå jeans. Jag började tänka på Selena. Tänk om hon verkligen är gravid, och tänk om Justin är pappan. Det låter osannolikt, eftersom att Justin och Selena har varit ovänner sen dagen på cafét, eller? Dom kanske har träffats bakom min rygg, som Selena sa att Justin brukade göra på konserter... Men Justin skulle aldrig göra så, inte mot mig, eller?

Mitt i mitt tänkande kom Justin upp med en bricka med massa god saker på.

- Aw, pannkakor som ser ut som hjärtan. Sa jag och log stort. Vad gullig du är. Fortsatte jag.

- Det är du som är.

Vi började hugga in och det var hur gott som helst. Om inte Justin hade blivit känd genom sången skulle han defenitivt kunna bli kock, det här var verkligen jätte gott.

- Justin, det smakar guddomligt! Sa jag och tryckte i mig pannkakorna med jordgubbarna på.

- Haha vad bra! Sa Justin och log.

- Du borde ju bli kock.

- Haha, eller hur?

- Jo, seriöst, du borde öppna en restaurang. Typ The Biebz, eller något sånt.

- Haha, om jag ska vara ärlig, så skar jag jordgubbarna, pappa gjorde pannkakor.

- Va? Justin!?

Jag skratttade för fullt.

- Så du hade aldrig....

- Hahah, nej, du ska bara se mig laga mat. Jag kokade pasta en gång dom blev brända.

- Haha, men man kokar ju pasta hur lyckades du?

Nu skrattade jag ännu mer hur kan man bränna pasta? Den kokas ju så det går ju inte. Jag höll mig för magen för att jag skrattade, så det var verkligen kul. Justin skrattade också väldigt mycket.

- Ursäkta om jag stör...Sa Justin’s pappa och kom in i rummet.

- Haha, nej vad är det?

- Eh... Selena är där nere. Sa Jeremy och rynkade pannan.

Bara för alla fina kommentarer får ni ett ikväll  :D
Vad tycker ni? låt oss veta :D
// Hanna och Cissi

Joelle’s Perspektiv

Jag kan ju inte säga att jag blev arg när jag såg på skärmen precis, möjligtvis lite besviken.

- Är det okej om jag svarar? Frågade Justin och bet sig i läppen.

Jag nickade och Justin tog med mobilen och gick ut. Jag letade upp min T-shirt, som jag slängt någonstans i rummet. Jag tog på mig den och satte på datorn som Justin hade på sitt skrivbord.

Jag kollade runt lite, mest på skvaller sidor. För att kolla om dom har skrivit något om mig och Justin. Vilket dom hade, såklart.

Justin Bieber har återvänt hem till Kanada för en liten träff med sin familj. Justin’s pappa hämtade upp Justin och även Bieber’s nya flickvän Joelle på flygplatsen. Justin såg glad ut hela resan, här ser vi en bild när han ler stort ut mot fansen.

Justin verkar glad, och det är väl bra? (U smile, I Smile) Om Joelle är Justin’s drömtjej, får vi se. Bieber har haft olika relationer med många olika tjejer, men en nära vän till Justin säger att detta är hans drömtjej.

Justin hade inte kommit tillbaka och jag började undra vad det var som hade hänt. Han brukar inte vara borta så här länge när han pratar. Det gör det ju inte bättre av att han pratar med Selena. Jag och Selena har blivit vänner igen, men jag tror fortfarande Selena gillar Justin, väldigt, väldigt mycket. Jag tror bland annat att det var därför hon ville att jag skulle ringa Justin så fort, när hon var i Atlanta den helgen. Jag fortsatte att kolla runt på datorn, och loggade in på Facebook, där Sophie var inne. Hon skrev till mig direkt.

Sophie: Hej!! Hur är det i Kanada? :D

Jag: Hej, jo det är bara bra :D

Sophie: Bra. Skolan suger som vanligt, Läxor, så att man dör... -.-

Jag: Hahaha mycket jag har och ta igen sen då... Inte lika kul, när jag tänker efter.

Sophie: Haha, nej. Var är Justin?

Jag: Han pratar med Selena...

Sophie: Är hon där? Jag trodde ni hade hyrt ni er på ett hotell... ahaha

Jag: Ha-ha, jätte kul. Nej hon är inte här. Dom pratar på telefon.

Sophie: Jaha, okej. Men jag måste gå. Puss.

Jag: Puss.

Jag loggade ut ur facebook och lade mig på sängen. Jag tänkte resa mig upp efter ett tag och kolla vad det var som hade hänt, men precis då kom Justin in. Det såg ut som om han hade gråtit.

- Vad hänt? Frågade jag och satte mig upp i sängen.

- Selena är på väg hit. Sa Justin och satte sig i jämte mig i sängen

- Va? Varför?

- Hennes föräldrar kastade ut henne. Hon tror att hon är gravid...

Kapitel 61. Vad tycker ni? Om nu Selena är gravid, vem är pappan? Kolla in 62:an som kommer snart, och kommentera mycket nu :D

Justin´s Perspektiv

Under flygresan sov jag och Joelle mest. Ibland vaknade vi båda för att gå på toa och så. Men sen gick vi tillbaka till varandra och somnade på varandras axlar igen. Den tiden vi båda var vakna var när det var 5 minuter till landning.

- Har du sovit gott? Frågade jag och log.

Hon flätade in sina fingrar i mina och log upp mot mig.

- Ja, har du?

- Jag har sovit bra. Du är ju vid min sida. Sa jag och log flörtigt.

Hon log till mig på armen och satte sig upp. Hon fattade tag om mina kinder och tryckte sina läppar mot mina.

När planet landade gick vi av hand i hand, med Kenny tätt bakom oss. Vi gick förbi massor av fans på vägen. Jag kan inte fatta att dom vet vart jag är så fort, helt ofattbart. Jag skrev några autografer och var med på några kort, bara för att vara snäll lixom. Men egentligen längtade jag hur mycket som helst tills jag skulle få träffa alla kompisar och mina syskon, och... pappa. Precis där kom han, med ett stort flin i ansiktet.
 

- Hej, pappa! Sa jag och log.

- Hej gubben.

- Joelle, detta är min pappa. Pappa detta är Joelle.

- Hej, Joelle. Jag är Jeremy. Hälsade pappa och tog i Joelles hand.

- Hej, har verkligen längtat efter att få träffa dig, Justin har pratat mycket om dig. Sa hon och blev lite röd om kinderna, så gulligt.

- Jaså? Frågade pappa och vände blicken mot mig.

Jag log stort och kramade pappa en sista gång innan vi började gå.

När vi gick till bilen viskade pappa i mitt öra.

- Jag gillar henne redan.

Jag skrattade och log. Vem kan inte gilla henne, hon är typ perfekt ju. Tänkte jag och tittade leende på Joelle. Och tänk att hon är min, bara min.

När vi kom fram till bilen satte vi oss i baksätet, jag och Joelle alltså, och pappa började köra hem. Vi satt och pratade hela vägen, och det verkade som om Joelle och pappa kom bra överens. Pappa sa bland annat att han hade bjudit hem Ryan’s, Chaz, och Christian’s  imorgon och det tyckte jag verkade jätte roligt, eftersom att det var så länge sen jag träffade dom. Jag har saknat mina vänner jätte mycket. Det ska bli kul och få se vad Joelle tycker om dom.

När äntligen kom hem, efter en lång bil resa, möttes jag av Jazmyn, som jag saknat otroligt mycket.

- Bieber är hemma, ja, ja. Sa hon och kramade om mig.

- Haha, Jazmyn. Jag har saknat dig. Sa jag och kramade om henne igen. Detta är Joelle. fortsatte jag medans Joelle började sig ner till Jazzy’s nivå.

- Hej Joelle. Sa hon och gav Joelle en kram.

- Hej Jazmyn.

- Är ni ihop? Frågade Jazzy och Joelle tittade chockat upp mot mig.

- Haha, ja. Sa jag och log stolt. Var är Jaxon då?

- Han sover.

- Är det okej om du år träffa honom imorgon? Han blir jätte tjurig om man väcker honom. Sa jag och tänkte tillbaka på dagen då jag kom hem och väckte honom. Jag hade in träffat honom på tre månader, och det slutade med att han tjurade hela tiden.

- Jadå, det är okej. Sa Joelle och log ett änglalikt leende

Joelle och Jazzy satt och pratade medans jag hjälpte pappa med väskorna. Joelle kom bra överens med Jazzy också, vilket gjorde mig extra glad, och det var kul att se att Jazzy gillade Joelle också.

- Hur är det mellan er? Frågade pappa, när han bar in en av väskorna

- Mellan mig och Joelle? Jätte bra.

- Ni passar bra ihop. Joelle verkar vara en bra tjej Justin, det är inte ofta man träffar sånna. Håll tag i henne nu.

- Jag lovar.

Pappa var en av mina bästa vänner. Han ser alltid till det bästa. När alla väskor var inplockade satte jag mig på golvet med Joelle och Jazzy.

- Är du trött? Frågade jag och pussade Joelle på pannan.

- Nej, jag har sovit typ hela dagen. Svarade hon och log.

- Vi behöver ju inte sova. Sa jag och blinkade.

- Haha, okej då. Sa hon och log stort.

Jazzy sprang till pappa när vi gick upp på andravåning där mitt rum ligger. Precis när vi kom in i mitt rum, tryckte jag uppe Joelle mot vägen och kysste henne intensivt. När jag jag bar henne till sängen och lade henne ner, började min mobil att ringa som jag hade lagt på bordet vid sängen. Skärmen lös upp, Selena...

Justin´s Perspektiv

Medans Joelle sprang runt i rummet som en vilsen höna satt jag i sängen och skrattade. Hon såg så vacker ut, även fast hon var så stressad. Just i detta tillfället sprang hon in i garderoben och kom ut med en hel hög med kläder, som hon försökte pressa i den lilla resväskan. Jag har verkligen tänkt igenom det här, och jag känner att det ska bli väldigt kul. När vi väl är i Stratford ska hon få träffa Chaz och Ryan. Men framför allt pappa, Jaxon och Jazmyn. När hon äntligen var klar, föll hon utmattad ner bredvid mig.

- Åh, äntligen klar. Suckade hon och log trött mot mig.

- Ja.

- Ska inte du packa?

- Jag har redan packat. Sa jag och skrattade.

- Men jag fick ju reda på det där om flygbiljetterna idag. Tänk om jag hade sagt nej?

- Man kan ju alltid hoppas. Sa jag och kysste henne.

- Du är för gullig. Sa hon och jag log stort.

- Inte gulligare än dig älskling.

Hon skrattade gulligt innan hon la sig bekvämt i mitt knä.

- Vad är klockan? Frågade hon och gäspade stort.

Jag tog upp min mobil som låg på nattduksbordet och tittade på skärmen.

- 23:43.

Joelle gäspade igen och andades djupare och djupare. När hon sov, kan lika gärna jag också sova. Jag blundade och la mig tillrätta, försiktigt för att inte Joelle skulle vakna. Tillslut somnade jag också. Så där somnade vi, i varandras armar.

När jag vaknade morgonen därpå blev jag först förvirrad, eftersom att jag inte visste vart jag var. Men när jag såg Joelle ligga vid fotändan, fortfarande sovandes, blev jag lugn igen. Ett långt tag låg jag där och tittade på henne när hon sov, hon såg så fridfull ut, så trygg. Precis då öppnade hon ögonen och log sömnigt mot mig.

- Godmorgon gullet. Sa jag och log.

- Godmorgon, hur länge har du vart vaken?

- Ett tag, klockan är bara 6 så vi har inte så bråttom, fast vi får nog börja göra i ordning oss.

Hon mumlade ett “mm” innan hon reste sig upp och gäspade. Jag kunde inte hålla mig för skratt, hennes hår stod åt alla håll, precis som den natten på julafton.

- Sluta skratta. Sa hon ironsikt och gick fram till spegeln, där hon drog handen genom håret några gånger så att håret låg som vanligt igen.

- Du ser bara för gullig ut. Sa jag och reste mig upp.

- Nej, jag är nyvaken Justin. Då ska man inte vara fin.

Jag skrattade högt, vilket gjorde att hon också började att skratta.

- Ska vi ta och duscha eller? Sa hon sen, helt allvarligt.

- Visst. Jag log stort och började gå mot badrummet.

Hon kom direkt efter mig och stängde dörren efter mig.

- Bara en snabbdusch. Varnade hon och hötte med fingret.

Vi båda började skratta och gick in i duschen.

När vi kom ut puttade vi på varandra och skrattade högt. Men när vi kom till Joelle´s och Brian´s rum igen stannade vi och slutade att retas. Där satt Brian och letade igenom min mobil. Jag gick fram till honom och tog den ur handen på honom. Han tittade förvånat upp, eftersom att han inte visste vad som hänt precis.

- Brian! Utbrast Joelle och rusade förbi mig och fram till Brian.

Brian stod fortfarande där och skiftade blicken mellan mig och Joelle. Som tur är började han inte att gråta, det hade varit jobbigt.

- Har du något problem eller? Man rotar inte i folks mobiler, trodde du lärde dig det förra gången! Brian vek ner blicken och tittade på sina fötter istället.

- Mamma! Skrek Joelle och vände sig mot dörren där hennes mamma kom in, det var snabbt.

- Ja?

- När vi var och duschade satt Brian och rotade i Justin´s mobil!

Alexa tittade från mig till Joelle.

- Duschar ni tillsamans? Frågade hon förvånat.

- Mamma! Det hör inte hit! Sa Joelle ilsket.

- Öhm jaha. Varför tog du Justin´s mobil Brian?

Alla vände sig mot Brian igen och väntade på hans svar.

- Jag vet inte. Jag trodde att den var din. Sa Brian och tittade på Joelle.

- Så du tycker att det är okej att rota i min mobil, men inte i min pojkväns?! Utbrast Joelle och jag tog tag i hennes arm.

- Det är okej, det var ett misstag bara. Nu glömmer vi det här. Sa jag och log mot Brian som först tittade på mig, men vände sen bort blicken.

- Justin! Han tittade i din mobil, vem vet vad han kan ha hittat? Sa Joelle och vände sig mot mig.

- Det spelar ingen roll, nu glömmer vi det här.

- Brian, säg förlåt till Justin. Sa Alexa.

- Förlåt. Mumlade Brian och sprang ut ur rummet.

Alexa följde efter och stängde dörren efter sig.

- Herregud vilken störd lillebror, men gullig pojkvän jag har. Sa Joelle och log.

Vi tog på oss och drog ner Joelle´s väska när Kenny tutade utanför. Vi la in den i bilen, där min väska redan låg, och körde iväg till flygplatsen. När vi stannade framför ingången var det minst 200 personer utanför som skrek när vi kom. Jag tog tag i Joelle´s hand och drog ner kepsen lite extra, för att dölja ansiktet för alla kameror. I farten stannade jag och skrev några ynka autografer innan vi kom in på den stora flygplatsen. Vi behövde inte vänta så länge innan vi fick gå in till flygplanet, i första klass. Vi fick gå på först eftersom att det var ett vanligt flygplan, med massa andra som också skulle på. När vi satt där tog jag tag i Joelle´s hand och log mot henne.

- Det här ska bli så kul. Sa jag och kysste henne.

Det var kapitel 59, ett långt kapitel bara för er.. Enjoy! ¨Men förlåt för bildlöst inlägg.Kram Cissi och Hanna.

Justin skulle komma och hämta mig vid halv sju och då skulle vi åka hem till Pattie. Jag var jätte nervös, för jag hade inte riktigt träffat Pattie med någon ordning innan.

- Joelle, vart sa du att du skulle? Frågade mamma, och kom in i mitt rum.

- Jag ska träffa Justin’s mamma, svarade jag och log.

- Just det! Ni får ha det så kul. Jag kör Brian till hans kompis nu.

- Okej, gör du så, svarade jag och mamma gick ut ur rummet.

Jag började med att leta kläder. Tillslut bestämde jag mig för en orange tröja med ett par ljus blå jeans till.

Håret plattade jag innan jag satte upp det i en hästsvans. Sminkningen gjorde jag så neutral som möjligt. När jag skulle ta på mascara plingade det på dörren. Jag gick och öppnade, och möter Justin.

- Hej, sa han och log.

- Kom in, jag är snart klar. Sa jag och sprang tillbaka till badrummet.

Jag sminkade mig klart och gick tillbaka till Justin.

- Vad fin du är!

- Tack, du också. Sa jag och log tillbaka, innan Justin tryckte upp sina läppar mot mina.

- Ska vi åka då?

- Ja.

Vi gick ut ur lägenheten hand i hand och åker mot Pattie. Jag hade varit hemma hos dom några gånger men då hade aldrig Pattie varit där.

- Är du nervös? Frågade Justin och lade handen på mitt lår.

- Mm.

- Det är inget att vara nervös för.

När vi kom fram, parkerade Justin bilen och vi gick ut.

- Nu är vi här! Sa Justin när vi öppnade dörren.

Pattie kom till hallen med ett leende på läpparna. Hon hade på sig en svart fin klänning.

- Välkommna. Sa hon och log.

- Tack. Sa jag och sträckte fram handen. Joelle. Fortsatte jag och log.

- Hej Joelle. Justin har pratat mycket om dig. Jag är Pattie. Sa Pattie och tog i min hand.

- Hoppas att han så någon bra om mig då.

- Vad tror du om mig? Frågade Justin och kramade om mig bakifrån.

Pattie skrattade lite och gick tillbaka till köket. Jag hade inte lärt mig vart alla rum är ännu eftersom att jag bara vart här någon gång och då. Vi följde efter Pattie till köket där det luktade jätte gott.

- Det luktar jätte gott. Erkände jag och log.

- Tack gumman, hoppas det ska smaka så också.

Vi satte oss ner vid bordet. Jag satt jämte Justin och Pattie satt mittemot oss.

- Varsegoda. Sa hon och log.

Pattie hade gjort en köttgryta med potatis och den smakade verkligen gudomligt.

Efter maten satt vi och pratade en stund, vilket var jätte trevligt. Pattie var verkligen snäll och man märkte att hon brydde sig om sin son och bara vill Justin’s bästa.

- Så ni åker till Kanada imorgon va? Frågade Pattie och log.

- Ja. Svarade jag och Justin i mun på varandra, vilket gjorde att vi skrattade lite.

Justin kramade om min hand under bordet och jag log mot honom.

- Har ni packat?

- Ja, jag har. Sa Justin och log stort.

- Eh... nej jag har inte hunnit. Sa jag och kollade ner.

- Okej. Jag ska nämligen på möte imorgon, vid halv sju, så jag behöver sova. Det har varit jätte trevligt, det är inte det, men jag måste sova.

- Haha, okej. Sa Justin och log lite. Då sover jag hos Joelle. Fortsatte Justin.

Pattie tvekade lite innan hon svarade.

-... Okej, god natt.

- God natt och tack för maten det var jätte gott. Svarade jag och log mot Pattie som rest sig upp.

Pattie gav Justin en kram och sen gav hon också mig en kram “Justin kunde inte ha fått en bättre flickvän” Viskade Pattie i mitt öra innan hon gick upp på andra våning.

- Ska vi åka hem?

- Mm, jag måste hinna packa. Svarade jag och log.

Kapitel 58, Bra/ Dåligt? Kommentera :D

- Just det. Det hade jag nästan glömt. Sa jag och log lite generat.

- Jo. En liten... present. Sa Justin och tog fram ett kuvert ur fickan.

- Justin, du hade inte behövt...

- Öppna bara.

Jag skrattade lite och öppnade kuvertet. Inuti låg det 2 stycken flygbiljetter. Jag läste närmare på dom, och det stod att ett plan gick halv 9 på lördag morgon till Kanada.

- Jo, jag tänkte eftersom du träffar min mamma på fredag. Kanske du vill träffa min pappa, och mina syskon. Du får ta ledigt en vecka från skolan bara, men det ska nog inte vara något problem. Sa Justin och log stort.

- Aw Justin du är bäst! Sa jag och kysste honom.

- Det är så att jag också har köpt en liten present till dig. Sa jag och log lite.

- Men du visste ju inte ens att det var idag? Frågade Justin förvånat.

- Jag skojade, såklart jag vet när våra månadsdagar är.

- Men du behöver inte köpa saker till mig, jag vill bara ha dig.

- Justin, sluta nu.

Jag gick ur sängen och till min garderob. Jag hade lagt paketet på golvet i garderoben, för jag visste att Justin inte skulle leta där.

Jag satte mig i sängen igen och gav honom det lilla paketet.

- Joelle, du hade inte behövt köpa något.

- Justin... öppna istället.

Han skakade på huvudet innan han öppnade paketet. Jag väntade spänt på hans reaktion.

Justin tittade upp mot mig, leendes.

- Du hade inte behövt... Började Justin men jag avbröt honom med att ta upp en hand.

- Jo, jag vill att du ska ha något från mig på dig varje dag, när jag inte är där menar jag.

- Jag älskar det, tack älskling.

Han höll fram armbandet som jag satte på honom.

- Det var så lite så.

Justin log stort och började kyssa mig på halsen. Vi la oss ner på sängen, med Justin över mig. Jag tryckte honom mot mig och drog i hans hår.

15 minuter senare

Vi suckade utmattat och gav varandra en sista puss innan han ramlade av mig, och låg istället på sidan av mig.

- Vi borde göra det här oftare. Sa Justin och log, fortfarande väldigt utmattad.

- Det skulle du vilja va?

- Ja, det är ju så skönt. Det måste vara du som gör det. Han skrattade till och kysste mig på munnen en sista gång innan han satte sig upp, i bar överkropp.

När han satt så och tittade på mig, kunde jag inte undvika att titta på hans mage. Det ser ut som om han tränar regelbundet i alla fall, tänkte jag och menade hans sex pack mitt på magen.

- Tur att ingen avbröt oss den här gången. Sa Justin och jag tvingade mig själv att bryta kontakten med hans utstående mage.

- Ja, så pinsamt när mamma kom in förra gången.

Jag skrattade åt bilden som kom upp i mitt huvud, mammas förvånade blick när hon märkte vad vi höll på med.

Jag tvingade ner Justin på rygg igen och la mitt huvud på hans varma mage. Han började pilla i mitt hår och jag flätade in mina fingrar i hans. Jag kände att jag var med den rätta personen i hela världen, den personen som jag förmodligen kommer att sitta med på verandan när vi blir gråhåriga båda två. Det kändes väldigt bra att jag känner sån trygghet med en kille, det betyder ju att han kan vara den rätta. Jag tryckte hans hand och kysste honom på munnen. Det här känns bra, hoppas han känner likadant som jag.

Det var kapitel 57 då. Vill ni ha mer romantik eller mindre, snälla säg vad ni tycker. Så vi kan skriva efter det sen :) Tack för att ni läser våran novell.

Kram Cissi och Hanna.

Tre månader senare

Det har hänt mycket på dom senaste månaderna. Mamma har flyttat in i sin nya lägenhet i stan, och jag tycker att den är jätte mysig. Jag och Brian delar rum, så det är väl mindre , men vi vänjer väll oss vid det snart, antar jag. Pappa vill att vi ska flytta från huset för att han inte vill bo själv varannan vecka i ett stort hus. Jag och Brian går inte med på det just nu, så vi får se hur det blir. Såklart vi inte vill flytta ifrån vårt barndomshus.

Justin har vart borta en del, han har varit på galor och haft konserter. Jag har varit med på några konserter, och man märker att han älskar det han gör och älskar sina fans. Det roligaste är att se vem som blir One Less Lonley Girl, för hon blir alltid så himla glad. Justin ger dem alltid röda rosor, vilket jag tycker är väldigt gulligt.

Justin har fyllt 18 också. Det var en stor fest kan man säga, med mycket andra kändisar. Träffade bland annat Bruno Mars, en av mina stora idoler.

I födelsedags present till Justin hade jag gjort iordning ett slags album med bilder på oss. Jag tyckte det blev väldigt fint och Justin uppskattade det också väldigt mycket, även fast det inte var ens nära vad alla andra gav honom...

Jag har träffat Pattie några gånger nu, men bara i något snabbt ögonblick. Men på fredag har Justin bjudit hem mig till dom. Det ska bli väldigt kul, och Pattie verkar väldigt trevlig.

Skolan hade börjat och vi hade fått en läxa nästan första dagen, vilket är väldigt stressigt. Läxor är bland det värsta som finns, det tar bara tid och är väldigt tråkigt att göra.

Hope och jag hade tyvärr bråkat igen. Det var bara för att hon hade sagt att jag och Justin var ihop till Sarah, man kan säga att hon är väldigt populär. Så nu verkar alla hennes “kompisar” och hon hata mig, fast fattar inte direkt varför. Jag har inte varit vän med henne innan heller så det stör mig inte så mycket. Men att inte vara vän med Hope är jobbigt.

- Joelle, kan du hjälpa mig med att ställa in dom sista kartongerna i bilen? Frågade mamma och väckte mig ur mitt tänkande.

- Ja, jag kommer. Svarade jag och reste mig upp från soffan.

Jag lyfte den sista kartongen från hallgolvet och gick ut till bilen, där jag ställde den i bakluckan.

- Tack Joelle! Du har hjälpt mig mycket. Sa mamma och gav mig en kram.

- Ingen orsak mamma.

Vi gick in i lägenheten och jag satte mig i soffan igen.

- Är du sugen på mat? Frågade mamma och öppnade kylskåpet.

- Lite. Vad blir det?

- Jag orkar inte laga mat, ska jag beställa pizza?

- Ja! Är det okej om Justin äter här också? Han kommer vilken minut som helst.

- Jadå. Dukar du så åker jag och köper.

- Sure.

Mamma gick ut och jag började att ställa fram tallrikar, och sen glas och bestick. När jag var klar med dukningen plingade det på dörren. Jag gick för att öppna och mötte Justin som stod och log.

- Hej älskling. Sa han och log.

- Hej snygging. Sa jag och lade mina armar runt hans nacke och kysste honom mjukt.

- Är du sugen på mat? Mamma åkte precis och beställde pizza. Sa jag när jag avslutat kyssen.

- Självklart! Pizza går alltid ner, hur hungrig man än är.

- Ja, det har du rätt i.

Mamma kom tillbaka efter ungefär en kvart och då luktade det utsökt i hela lägenheten. Vi satte oss ner och började äta.

- Justin, det känns bra när du kommer hit för första gången, och så bjuder vi på pizza. Sa mamma och skrattade lite. Vi har haft mycket att göra idag. Fortsatte mamma.

- Nej, det är ingen fara, det var iallafall jätte gott. Sa Justin och log.

- Det var ju bra. Vad ska ni hitta på sen då? Frågade mamma och kollade på mig.

- Vet inte. Ta det lugnt tror jag. Sa jag och skrattade lite.

- Okej. Jag ska hem till en kompis ikväll, så gör inget dumt. När jag kommer hem vill jag inte att det ska se ut som om ett dagis har varit här, okej?

- Jadå.

Efter maten gick vi in till mitt och Brian´s rum. Brian var inte hemma vilket var skönt, så slapp han vara här inne.

- Jag går nu. Sa mamma och stack in huvudet.

- Okej, ha så kul. Svarade jag.

När mamma gått, låg jag och Justin i min säng, och Justin pillade lite i mitt hår medans jag nästan somnade.

- Vet du vad det är för dag i dag? Frågade Justin och log lurigt.

- Det är 17:onde April, hurså? Sa jag och vände mig om.

- Vi träffades för fem månader sen idag. Sa Justin och log.

Tårarna kom direkt.

- Varför? Fick jag fram mellan snyftningarna.

- Vi, eller din mamma tycker det är bäst så. Sa pappa helt bekymerlöst.

- Tomas. Sa mamma och snyftade till.

- Vem ska flytta? Sa Brian helt plötsligt, vilket gjorde att alla tittade chockat på honom. Jag hade glömt av att han satt där.

- Jag ska flytta till en av lägenhetena här inne i stan. Sa mamma och torkade deskret bort en tår.

- När? Fortsatte Brian som om detta inte påverkade honom alls.

- Så snart som möjligt.

Jag ville inte höra mer, så jag rusade ut ur rummet, uppför trappan, och kastade mig i Justin´s armar.

- Vad har hänt? Viskade han och pussade mig på kinden.

- Mina föräldrar....

- Mina föräldrar ska skiljas. Fick jag tillslut fram och började gråta ännu mer.

- Åh, älskling. Sa Justin och kramade om mig hårdare.

Vi satte oss i sängen och pratade. Det var skönt att ha någon som fanns där när man behövde någon att prata med. Justin har blivit en av mina bästa vänner. Han är aboslut den bästa pojkvännen någonsin, han är där när man behöver han och det är nog det viktigaste.

- Jag var bara 10 månader då, men mina föräldrar är också skilda. Sa Justin.

- Va? Det visste jag inte. Förlåt.

- För vad? Frågade Justin och log lite dumt.

- Nu har vi suttit här ett tag och pratat om att mina “problem”, när du också har det med dina föräldrar...

- Joelle, jag var tio månader. Jag har en bra relation med dom båda nu, så det är ingen fara.

- Saknar du inte din pappa mycket?

- Hela tiden, Jazzy och Jaxon också. Det är det jag har valt bort. Jag måste tänka på det positiva istället för då brukar det gå bättre. Sa Justin och skrattade lite ironiskt.

- Jo. Det är ju en bra början.

- Jo, jag är ju bra. Sa Justin och log malligt.

Jag puttade till honom i magen. Justin tog chansen direkt och började kittla.

-Haha! Nej Justin sluta! Skrek jag och skrattade högt.

- Haha. Säg att jag är bäst! Sa Justin och började kittla mig ännu mer.

- Aldrig!
 

Justin och Joelle

- Snällaaaa!!! Skek jag samtidigt som jag vred på mig för att försöka få bort hans händer.

- Säg att jag är bäst.

- Neej!

Till slut fick jag ner honom på rygg och då slutade han att kittla mig, för att tryck sina läppar mot mina.

- Jag älskar dig. Mumlade Justin mot mina läppar innan han kysste dom intensivt igen.

Justin drog av mig t-shirten samtidigt som han bet sig i läppen.

- Joelle! Sa mamma och kom in i mitt rum. Åh hej Justin, jag visste inte...

Mamma sa aldrig klart meningen innan hon gick ut ur mitt rum. Jag blev hur generad som helst, medans Justin fick hålla sig för magen för han skrattade så mycket.

Kapitel 55. Bra/dåligt.
Det kanske bara blir ett kapitel om dagen någon vecka framåt, för Cissi har mycket i skolan och det jag har jag(Hanna) också, men vi får se hur det bli, men det löser sig säkert :D

- Eh... Justin, det är George som går där framme. Sa jag och kollade upp på Justin.

Justin hann bara sucka innan George kom fram till oss.

- Hej Joelle! Sa George och log lite. Men det nådde inte fram till ögonen.

- Hej, George. Vad har hänt? Frågade jag.

- Inget. Jag har bråkat med mamma och det gör ju inte det hela bättre när jag träffar dig här... med han. Sa George och kollade menande på Justin.

- Du... Sa Justin och tog ett steg närmare George.

- Ey, bråka inte nu! Sa jag och gick i mellan dom.

Jag tog Justin i handen och puttade honom bakåt.

- Det är nog bäst om vi går. Sa jag och kollade på Justin. Hejdå George. Fortsatte jag och vi började gå ifrån George.

- Jag gillar inte den där killen. Sa Justin när vi hade gått en bit under tystnad.

- Han är ganska schysst, om man lär känna honom.

- Jo, säkert. Han stöter ju på dig. Sa Justin och man märkte att han blev arg.

- Hur tror du jag känner när det är minst 20 olika tjejer som stöter på dig varje dag, bara du går utanför dörren? Eller alla dina fans på dina konserter? Sa jag och släppte Justin’s hand.

- Är du avundsjuk...?

- Det har jag aldrig sagt. Men du är. Bara för att George gillar mig betyder inte det att jag gillar honom på “det” sättet. Vi är bara vänner, inget mer. Jag älskar dig men om du är avundsjuk på att jag har killkompisar, då blir det svårt...

- Nej, Joelle. Det är bara att George verkar vara ett sånt asshole.

- Några av dina fans också och jag kan inte säga åt dig att inte träffa dom.

- Snacka inte skit om mina fans. Dom gjorde mig till den jag är idag.

- Okej. Lev du ditt liv med dina fans så lever jag mitt liv... okej?

Jag märkte inte att jag började gråta förens tårarna rann nerför halsen på mig. Jag torkade fort bort dom och vände mig om.

- Nej, Joelle. Förlåt, jag menade inte...

Justin tog tag i min arm och kramade om mig.
 

- Jag älskar dig. Viskade han i mitt öra.

- Jag älskar dig med.

- Jag ska inte vara avundsjuk mer. Du får vara med vem du vill. Jag vet att du älskar mig och jag tror på dig.

Justin log och tog min hand och vi började gå hem mot mig.

- Hemma! Skrek jag när jag kom in i huset.

- Joelle. Kan vi få prata lite med dig? Frågade mamma som satt i soffan i vardagsrummet.

- Ja, jag kommer.

- Jag kan gå upp så länge. Sa Justin och log.

- Okej, kommer snart.

Jag kysste Justin’s mjuka läppar, vilket gjorde att pappa harklade sig lite. Jag skrattade och gick till vardagsrummet. Direkt när jag kom insåg jag att mamma hade gråtit och pappa såg ut att vara arg. Brian satt i fåtöljen mitt emot mamma och såg ut att vara i fullkomlig chock.

- Vad har hänt?! Sa jag och blev väldigt rädd över vad jag skulle få höra härnäst, nästan så rädd att jag började gråta.

- Jag och pappa har pratat en del... Började mamma innan hon snyftade till.

- Vi ska skiljas. Avslutade pappa mammas påbörjade mening.

Jag vände mig mot pappa och tittade chockat på honom. Det kom från ingenstans, och han sa det rakt ut som om det inte var någonting. Skiljas? Mamma och pappa? Varför?

En fråga bara, HAR Justin och Joelle gått ut med sitt förhållande? Jag tänkte på nu när Justin tog Joelle i handen för att visa att de hörde ihop... Men jag kanske bara har missat det...?
Aja.. struntsamma ;) Novellen är bäst!


Nej, Justin och Joelle har inte gått ut med det, bara att Justin vill inte gömma sig, asså han vill leva sitt liv som vilken tonåring som helst typ. Är det svaret på din fråga? :D
Tack för du gillar novellen :D

// Hanna

En liten bild på våran Bieber. Gillar ni hans nya frisyr? :D

Jag kollade ännu en gång chockat på Justin.

- Haha, ta det lugnt. Jag menade i framtiden. Sa Justin och skrattade.

Luften åkte ur mig i en lättad suck. Vad rädd jag blev där, jag trodde han menade nu. Vi har typ känt varandra i två månader och han snackar redan om barn. Jag stannade upp log. Jag tror det är Justin jag vill leva med tills jag blir gammal, det är vad jag tror nu i alla fall. Jag är ju bara 16 år, jag har ett långt liv framför mig.

- Vad är det? Frågade Justin och log förvånat mot mig. Varför stannade du?

- Nej det var inget. Sa jag och log stort.

Jag tog tag i hans hand igen och kramade den hårt.

- Jag älskar dig.

- Jag älskar dig med. Sa Justin och pussade mig rakt på munnen.

Jag log stort och kramade om honom. När jag var i hans armar kände jag mig äntligen trygg, trygg efter att ha varit så ensam, så förvirrad i flera veckor nu. Jag öppnade ögonen och stelnade till.

- Justin... Började jag och släppte honom.

- Vad? Frågade han och vände sig om.

- Akta...

- Vad? Det är inget här Joelle. Sa Justin och tittade sig omkring för ungefär tredje gången.

- Jo! Ställ dig här!

Justin tittade på mig en stund innan han gjorde som jag sa. När han ställde sig med ryggen mot mig stelnade jag till igen. Det satt en stor spindel på hans rygg, som jag stirrade på. Jag hatar spindlar över allt annat, de är så äckliga.

- Det är en spindel, akta dig. Sa jag och backade undan.

- Menar du allvar? Vart? Frågade Justin och log ironiskt.

- Ja, den är värsta stor! Jag vägrar att ta bort den! Skrek jag och backade ännu ett steg.

Justin började att gapskratta och letade med sin hand på sin rygg. Därefter vände han sig mot mig och log ett hemligt leende.

- Nej Justin, du skulle bara våga! Skrek jag och började springa iväg på gatan.

När jag vände mig om såg jag att Justin hade börjat att springa efter mig, så jag försökte öka på stegen lite extra. Men Justin är snabb, så han hann ikapp mig. Han höll fast mig med ena handen och höll spindeln framför ögonen på mig med den andra. Jag skrek och försökte desperat rycka mig loss. Det gjorde ingen skillnad, utan istället hårdnade Justin´s grepp om mig.

- Neeeeeeej! Skrek jag när han tänkte lägga den på mig.

Jag ryckte mig loss och började springa, men jag stannade till när jag märkte att det var flera stycken som stannat för att titta på oss. När Justin kom ikapp mig för att trycka upp spindeln i mitt ansikte igen, tjöt jag till.

- Justin, det är folk som tittar! Viskade jag och nickade mot en gumma som stod och förskräckt höll sig för munnen.

Justin stannade upp och tittade sig omkring. Han började flina och vände sig sedan mot mig.

- Haha, oj. Hoppas ingen tog illa upp av att vi stod här och skrek. Sa Justin och släppte spindeln på marken.

- Så får du inte göra igen Justin, jag hatar spindlar. Viskade jag när vi börjat gå igen.

- Haha, då SKA jag ju göra det igen.

Vi stannade upp igen och Justin kysste mig passionerat. Mitt i stundens hetta hostade någon precis bredvid oss. Vi båda stannade till och tittade förvånat upp. Där stod ungefär 15 tjejer och gav mig bitchblickar medans de, förälskat, tittade på Justin. Jag stod fortfarande helt stel och väntade på vad de skulle göra, om de bara skulle stå där och tittade på oss. Det var en flicka, lite yngre än mig, som bröt tystnaden.

- Kan jag få din autograf? Frågade hon vänd mot Justin.

- Självklart. Sa Justin och log ett stort leende.

Tjejerna bildade en cirkel runt honom och puttade bort mig från Justin. Han märkte såklart inte det, eftersom att han var i full gång med att skriva och ta kort.

Jag ställde mig en bit ifrån och tittade på dom. Då och då vände sig tjejerna sig om och hånlog mot mig. Då suckade jag varje gång och vände mig ifrån. Jag ska inte låta dom komma till mig. När Justin var klar trängde han sig bort från tjejerna och fram till mig, där jag stod i min ensamhet. Han log mot mig och tog mig i handen, klart och tydligt, för att alla tjejerna skulle fatta att jag var med honom och därför skulle de respektera mig. Det verkade funka, eftersom att de började att skingra sig, efter att ha bitchblickat mig en sista gång.

- Vart vill du gå? Frågade Justin och log.

- Vi kan ju gå tillbaka till dina underbara fans. Sa jag ironiskt och himlade med ögonen.

- Vad har dom gjort nu? Sa Justin och stannade.

- Det kallas bitchblickar... Man brukar få det när någon är avundsjuk, eller så.

- Haha, det klart dom är avundsjuka på dig. Du är ju ihop med mig. Sa Justin och log stolt.

Jag puttade till honom lätt i sidan och vi började gå igen. Vi hann gå en bit tills jag får se George komma mot oss. Han såg förbannad ut.

Jag vek ner blicken och tittade istället ner i golvet.

- Jag lämnar er ifred. Sa pappa och reste sig upp och gick ut ur köket.

Jag satte mig ner på stolen mitt i mot Justin.

- Jag är led...

- Du behöver inte säga det igen. Justin, du har sagt det nu... jag vet att du är ledsen. Men vad betyder jag för dig egentligen?

- Joelle, du betyder allt för mig. Jag älskar dig.

- Justin... du pratar med mig, du får mig att skratta. Du säger dom sötaste sakerna. Men hur många andra tjejer gör du det till?

- Nej, jag älskar bara dig, mer än allt annat. Joelle, förlåt. Du är inte bara “the next girl” Du är mitt allt, snälla.
 

- Justin, jag älskar dig med. Jag har gråtit mig till sömns de senaste dagarna, men det gör för ont. Kärlek gör ont...

Justin reste sig fort upp och gick fram till mig. Han gav mig en kram.

- Snälla, jag gör vad som helst.

Han tryckte sina läppar mot mina och jag måste erkänna att jag hade saknat det.

- Ska vi gå ut en stund, bara typ ta en promenad? Frågade Justin när han avslutade kyssen.

Jag nickade och log. Vi gick till hallen och tog på oss skor och jacka. Vi gick ut ur huset och ut på vägen.

- Berätta, hur du har haft det? Sa jag och kollade upp på Justin.

- Jag har haft det okej. Jag har saknat dig oroligt mycket. Men jag har haft det bra, jag älskar det jag gör. Svarade Justin samtidigt som han tog tag om min hand

Jag kollade chockat på Justin.

- Jag älskar dig, och jag vill inte gömma mig. Vi lever bara en gång, och jag vill leva det livet med dig och våra barn. Sa Justin och log.

Flera veckor senare

Tiden utan Justin har vart oförklarig. Jag har för det mesta suttit i mitt rum och tjurat. Och till och med i skolan sitter jag ensam och ignorerar Hope, Julie och Sophie eftersom att de vet om min relation med Justin. Fast jag måste säga att jag är imponerad på dom, jag trodde att dom skulle skvallra för hela världen på en ynka sekund. Men så blev det ju inte, och det är jag jäkligt glad över. Han har ringt mig oavbrutet de här veckorna, men jag har såklart inte svarat. Jag vill inte höra hans små förklaringar om varför han gjorde som han gjorde, jag är sårad. Jag är så sårad att jag gråter över honom ibland på nätterna, vilket är lite besvärligt. Mamma eller pappa kan vakna och då kommer dom in i mitt rum och så sitter vi där i flera timmar och försöker reda ut det här, även fast jag är som en mussla och håller min käft stängd. Mamma tittar hela tiden på mig som om jag är sjuk och pappa går runt med en bekymrad min hela dagarna. Jag vill absolut inte att detta ska gå ut över mina föräldrar och kompisar, men jag kan bara inte hjälpa det. Dom påminner mig för mycket av honom hela tiden. Det känns som om jag vart utan honom i flera år, även fast det bara gått någon månad eller så. Enda sedan Selena var här och jag ringde till Justin, har jag inte pratat med honom eftersom att jag inte svarar när han ringer eller smsar.

- Joelle, du kan väl äta lite? Sa mamma och kom in i mitt rum.

- Jag är inte hungrig... Sa jag och vände mig om.

- Du har knappt ätit på dom senaste veckorna. Gumman jag förstår om du är ledsen, men du kan väl äta lite?

- Nej, jag är inte hungrig.

Mamma suckade och gick ut ur mitt rum. Jag vände mig om i sängen, och somnade.

Jag vaknade nästa morgon klockan halv sju.Det känns inte bra att vakna halv sju en lördags morgon. Men jag suckade och gick upp ändå, jag kunde inte somna om. Jag gick in i duschen, eftersom att jag kände att det behövdes. Jag duschade länge, och när jag var klar tog jag på mig ett par grå mjukisbyxor och en vit långärmad tröja till. Jag orkade inte göra något speciellt idag, jag skulle säkert bara sitta hemma. Jag gick ner till köket, tog en macka och lite mjölk. Jag åt ganska fort och sen gick jag tillbaka till mitt rum. Jag lade mig i sängen.

Lite senare satte jag på datorn och kollade runt lite. Jag ville sen se en film. Det fick bli Cindrella story. Ganska gammal film, men lika bra varje gång man ser den. Chad Michael Murray ser ju väldigt bra ut om man säger så.

Av att kolla på film blir man väldigt trött även om man inte tror det. Jag somnade i mitten av filmen, och vaknade av att mamma kom in i mitt rum.

- Du har besök. Sa hon och log lite.

- Mm. Mumlade jag och gick upp ur sängen.

Jag kollade mig i speglen innan jag gick ner. När jag kom ner till hallen stod ingen där.

- Han är i köket... Sa mamma och kom bakom mig.

“Han” ? Var det en han som var här. Det var inte svårt att gissa vem det var. Att veta att han fick komma in i vårat hus. Mamma och pappa vet hur mycket han har sårat mig.

- … Ja, jag förstår. Det är därför jag är här. Hörde jag Justin säga till pappa.

Bara av att höra hans röst rös jag till. Det rann ner en tår för min kind. Det här kommer bli jobbigt. Jag tog ett djupt andetag innan jag gick till köket. Justin vände sig om och jag såg in i Justin’s bruna ögon för första gången på över en månad...

Jag kollade på Selena och undrade vad det var hon ville säga.

- Får jag gissa på att han gav dig en nyckel eller ett kort till ett hotell? Sa Selena och kollade ner.

- Hurså? Sa jag chockat.

- Han gjorde likadant med mig, och jag har hört att han gjorde så med Jasmine Villegas, om du vet vem det är.

- Va?

- Det var rosor i hela rummet. Han hade beställt upp rum service, jordgubbar doppat i choklad.

- Menar du att han gjorde samma med dig? Sa jag och var ännu mer chockad.

- Ja. Han kanske har tagit med dig till ett badhus, och hyrt stället?

- Men hur vet du? Har han verkligen gjort likadant med dig?

- Ja. Men värst är när han åker iväg på en “turne”. Sa Selena och på ordet “turne” gjorde hon kanin öron.

- Va?

- Han åker till stället han ska, men jag var nästan säker på att han träffade någon annan bakom min rygg.

- Men det är ju inte likt Justin.

- Ni känner inte varandra tillräckligt...

- Men han har sagt att han älskar... mig.

- Det klart att han säger det. Han sa att han älskade mig med.

- Men Justin skulle aldrig göra så.

- Ring och kolla.

- Men...

Selena gav mig hennes telefon och jag slog sakta in numret.

- Hej, det är Justin. Sa han glatt.

- Hej Justin... Det är Joelle. Sa jag och märkte att det rann en tår ner för min kind.

- Gråter du? Joelle, vad har hänt? Sa Justin.

- Inget. Jag eller Selena är här och... jag ville bara frågade en sak.

- Vad som helst.

- Nä-är du gav mig nycklen till hotellrummet..

- Ja. Sa Justin och jag märkte att han log lite.

-... Har du gjort det med andra? Jag menar, tagit andra tjejer till andra hotell... Sa jag och hörde hur fel det blev.

- Sa Selena det?

- Ja... Sa jag och det rann ner en till tår på min kind.

- Jag menade inte... Är du arg?

- Nej. Jag har aldrig varit arg på dig.

- Men vad är du?

- Sårad. Vad betyder jag för dig, om du gör exakt likadana grejer med mig som du har gjort med alla andra tjejer du har haft? Jag vill inte vara din “nästa” tjej. Fan Justin, jag trodde på oss. Jag trodde att det fanns “vi”.

Vad tror ni kommer hända mellean Justin och Joelle? Kommentera :D

Idag var det lördag. Selena skulle komma idag, och stanna tills på måndag. Det skulle bli kul att få träffa henne igen, efter allt som har hänt. Jag hoppas att hon inte tog allting för hårt, eller vad ska man säga...

Selena skulle komma runt halv tre och klockan var nu 12:56. Jag satte på datorn och var inne lite på facebook och twitter.

När klockan äntligen var tre och Selena plingade på dörren, gick jag ner för trappan och öppnade dörren.

- Hej. Sa Selena och gav mig en liten kram.

- Hej. Sa jag och kramade henne tillbaka.

Vi gick upp till mitt rum, och satte oss i sängen.

- Jag vill börja med att säga förlåt... Började Selena

- Nej, Selena. Det är jag som ska säga förlåt.

- Jag blev jätte arg när Justin gjorde slut med mig, och så på sms. Kan du fatta, Justin?

- Jag förstår, och det han gjorde var fel, men jag älskar honom.

- Jag vet. Ni är jätte söta tillsammans. Men det är en sak du bör veta om honom. Sa Selena och kollade sorgset ner.

Det var kapitel 50 part 1. Detta var bara ettan tvåan blir längre.

Ha det bra så länge :D // Hanna & Cissi

Det tog en stund tills han svarade.

- Så fort jag åker så är du med George, toppen!

- Nej det var absolut inte så! Hans familj bjöd in oss till en middag ikväll, men tro mig. Jag ville där ifrån mer och mer för varje sekund som gick.

Jag tystnade och tänkte. Ska jag berätta att han tänkt kyssa mig? Han förtjänar att veta, men jag vet inte vad han kommer att göra isåfall. Jag bestämde mig för att uteslutna just den lilla detaljen.

- Tro mig, jag led hela kvällen. Sa jag så övertygande jag kunde, eftersom att det är sant.

- Är du säker på att det bara var en middag?

- Ja Justin, vi kom hem för någon minut sen bara.

- Okej, varför skulle du ha någon andledning till att ljuga för mig? Det skulle ju du aldrig göra mot mig.

- Nej. Sa jag och log, det skulle jag aldrig kunna.

- Hur har du det där borta i England då? Frågade jag och bytte samtalsämne.

- Förutom att jag saknar dig väldigt mycket... är det väll bra antar jag. Det är precis som vanligt, jobb, jobb och jobb.

- Aw, jag saknar dig också. Har du haft någon konsert ännu?

- Inte än, men jag har en imorgon kväll.

- Jaha okej. Vad kul.

- När var det Selena skulle komma?

- Hon kommer på lördag, tror jag.

- Okej. Men mamma ropar jag måste dra. Jag älskar dig
.

- Älskar dig också.

Vi lade på och jag bestämde mig för att sova. Jag var väldigt trött och klockan började närma sig tolv, så det var inte så konstigt.

Under dagen efter så var jag som en vandrande zombie. Jag hade inte fixat mitt hår, så det stod åt alla håll och kanter, och jag hade absolut inte vart ute idag. För det första är det för kallt, och sen orkar jag inte heller. Hela dagen kände jag en stor saknad djupt inom mig, hur ska detta gå för mig? Ifall jag blir så här varje gång han är borta från mig? Jag höll precis på att kolla på tv när mamma kom hem från jobbet.

- Hej gumman. Sa hon och pussade mig på pannan.

- Hej.. Mumlade jag och riktade min uppmärksamhet mot skärmen igen.

- Hur mår du? Frågade hon och tittade bekymrat på mig.

Jag vände mig mot mamma igen och log, ett fejk, men vadå? Hon kan väll inte se skillnad? Jag vet att hon bara vill mitt bästa, men ibland orkar jag bara inte med henne.

- Jag mår bra.

- Joelle, är du säker på det gumman? Frågade hon och satte sig bredvid mig, med ytterkläder på och allt.

- Jadå...

Jag hatar att ljuga för henne, men jag vill inte att hon ska oroa sig för mig.

- Hmm, du vet att du kan prata med mig va? Frågade hon och log innan han klappade hårt på mitt lår.

- Nä, vet du vad? Ska vi inte ta och baka?

Jag tittade förvånat på henne men nickade sedan, jag gör allt för att tänka på annat en liten stund.

Senare på kvällen satt jag uppkrupen i mammas knä, med en kaka i handen. Jag och mamma hade bakat hela eftermiddagen, jag blev verkligen jätte nöjd över dom jag gjorde. Jag hade ju såklart råkat bränna några och så, men dom som blev bra var jag verkligen nöjd över, eftersom att dom var så goda.

- Joelle, imorgon kan du och jag ha en shopping dag då? Jag tar ledigt från jobbet, och så shoppar vi mycket. Sa mamma och log.

- Ja, Det ska bli jätte kul.

Jag och mamma satt och prata,och var väldigt skönt att ha någon som finns där, när man behöver det.

Kapitel 49, vad tycker ni. Det kanske inte hände så mycket men det är bara ett mellan kapitel om man säger så :) Kapitel 50, kommer snart.

Nästa dag

Vi satt i bilen hem till George, och jag ville inget heller än bara hem. Eller helst vill jag till England och vara med Justin. Vi parkerade bilen vid ett stort och vackert hus.

Jag kom på att jag aldrig varit hemma hos George förut. Vi knackade på och en kvinna i 40-års åldern öppnade.

- Åh, hej. Sa hon glatt och log mot oss. George, Kevin, dom är här.

George kom nerför trappan med ett leende på läpparna och lite efter honom kom en man i 40-års åldern.

- Välkomna! Sa Kevin (Mr Rabbiton) och tog i hand med pappa.

- Tack, tack. Sa pappa.

Vi gick in och tog av oss våra skor och jackor.

- Maten är inte riktigt klar än, men ni kan väl sätta er i vardagsrummet så länge? Frågade George mamma glatt.

På väg till vardagsrummet gick jag förbi George, som log mot mig. Jag ignorerade honom så gott jag kunde och satte mig i soffan med armarna i kors över bröstet.

- George, kan inte du visa Joelle runt? Sa Mrs Rabbiton vänd mot George som satt sig på soffstödet.

Jag tänkte precis säga emot, säga att det inte behövdes, men George hann svara före mig och vi var nu inne i hans rum.

- Fint rum. Sa jag och pillade på en tavla som satt på väggen.

- Tack, gjorde precis om här inne. Sa han och såg in i mina ögon.

Jag nickade.

- Så hur går det mellan dig och Justin då? Sa George plötsligt och rynkade ögonbrynen.

- Varför bryr du dig? Frågade jag och satte mig på hans säng.

- Om man har en chans, menar jag. Sa han och blinkade.

- Jag älskar Justin.

- Sure! Jag hörde att ni var på ett hotell häromdagen, är det sant?

- Men varför bryr du dig?

- Kul att veta. Sa han och skrattade.

- Väldigt.. Mumlade jag.

- Varför är du inte med Justin kväll då?

- Han åkte till England igår, så...

- Jaså, då lär ju han inte få veta om detta då? Sa George och närmade sig sakta.

Han satte sig i sängen jämte mig med bara några centimeters avstånd.

- Vad lär han inte få veta?

- Att jag kommer kyssa dig nu.

Han närmade sig sakta.

Jag reste mig upp och gick mot dörren.

- Tänk inte ens tanken, okej?

Jag gick ut ur rummet och ner till dom vuxna. Jag satte mig i soffan igen.

Efter vi hade ätit ville jag bara åka hem, men det ville inte mamma eller pappa. Suck. Jag ville inte vara kvar här. George vill att jag och Justin ska göra slut, det säger han med blicken bara han kollar på mig. Så han kommer antagligen göra vad som än krävs. Den andra anledningen att jag vill åka hem är att jag glömde mobilen hemma, och Justin har säkert ringt X antal gånger.

När vi äntligen skulle åka hem, gick vi mot hallen, tog vi på oss och åkte hem. När vi kom hem sprang jag upp på mitt rum och tog upp mobilen i handen. Justin hade ringt 23 gånger och skickat 14 sms. Jag slog nummret.

- Hej älskling, var har du varit? Sa Justin när han svarade efter första signalen.

- Hej, Jag glömde telefonen hemma. Jag har varit hos George. Sa jag och kom på att jag inte skulle sagt något...

Vad tror ni Justin svarar? Det får ni reda på i nästa del, som kommer snart :D

Kram Hanna och Cissi

Joelle’s Perspektiv.

Jag såg hur chockad Justin blev.

- Vad ville hon?

- Hon sa bara att hon skulle komma till Atlanta i helgen, och hon ville att vi skulle träffas, och det gick jag med på, för jag vill gärna bli vän med henne igen. Eftersom att vi var så bra vänner innan, och nu vill jag ha tillbaka den vänskapen med henne. Sa jag bestämt.

- Okej,vad bra.

Vi satt och pratade tills en bil tutade utanför.

- Jag kommer sakna dig. Sa Justin och gav mig en stor kram.

- Jag kommer sakna dig också.

Jag kysste Justin mjukt, och när det tutade utanför ville jag inte släppa honom.

Vi gick ner för trappan och Justin började ta på sig sina skor.

- Joelle... Jag saknar dig redan. sa Justin, som nu rest sig, och kysste mig.

- Jag älskar dig Justin, glöm aldrig det, okej?

- Jag älskar dig mer. En månad, 31 dagar, 4 och en halv vecka, 744 timmar. Vi klara det här.

- Haha, okej, älskar dig.

Justin kysste mig igen och gick ut.

Innan han gick in i bilen vinkade han och jag vinkade tillbaka.

Jag gick in i mitt rum och lade mig i sängen. Med huvudet mot kudden, kom tårarna direkt. Jag saknar honom redan, hur kommer detta gå?

- Joelle. Sa mamma och knackade på min dörr.

- Kom in. Sa jag och snyftade till.

Mamma kom in och satte sig på sängen.

- Hur är det? Frågade hon och satte sin hand på min rygg.

- Justin... ska åka nu, och han ska vara borta en månad.

- En månad? oj...

- Mamma, jag saknar honom redan. Vad ska jag göra?

Mamma kramade om mig och jag grät i hennes famn.

- Ni kommer klara det här. Viskade hon i mitt öra medans hon gungade mig fram och tillbaka.

Jag nickade lite och lade mig ner i sängen igen.

Det blev tyst en liten stund, men sen gick mamma ut och jag fick ett sms.

“Jag saknar dig redan. Ord kan inte säga hur mycket jag älskar dig, nu är det bara 743 och en halvtimma kvar. Älskar dig, din Justin”

Jag svarade direkt.

“Jag saknar dig med. Jag älskar dig också. Bara 743 timmar, det här klarar vi”

Jag och Justin satt och smsade ett tag. Tills jag skulle ner och äta. Det var pappas lasange idag, så jag kände hur hungern blev större när jag kände den ljuvliga doften.

- Det luktar gott. Sa jag och satte mig vid bordet.

- Vad bra. Sa pappa och log stort.

Vi alla satt och åt under tystnad tills Brian började prata om något nytt spel han hade köpt. Boring.

- Joelle. Sa pappa och kollade på mig.

- Ja. Sa jag och mötte hans blick.

- Du känner George Rabbitson va?

- Ja hurså? Frågade jag och suckade. Han var personen som jag minst ville prata om eller tänka på.

Jag drack av min mjölk, och väntade på vad han skulle säga.

- Jo, Mr Rabbitson ringde mig i eftermiddags och bjöd hem oss på middag imorgon kväll.

Jag sprutade ut mjölken jag hade i munnen, och kollade chockat på pappa.

Det var kapitel 47. Kommentera :D

Justin’s Perspektiv

Jag släppte av Joelle och började köra hem. Jag parkerade bilen på parkeringen och gick in i huset.

- Hemma! skrek jag och tog av mig skorna medans mamma kom in i hallen.

- Hur har ni haft det? frågade hon.

- Jo, det har varit bra, sa jag och log stort.

- Haha, skydda er bara, sa mamma och gick tillbaka till köket.

Jag gick upp till mitt rum, och la mig i sängen, och började sms:a Joelle.

“Hej, my love. Vad gör du xoxo Bieber”

Jag lade mobilen på bordet jämte sängen.

- Justin, Scooter är här! Skrek mamma från nerevåningen.

- Kommer. Svarade jag och tog mobilen i handen och gick ner.

Jag gick nerför trappan, och satte mig i köket där mamma och Scooter satt.

- Du vet att vi ska åka till England snart va? Sa Scooter lugnt, direkt när jag kom in.

- Ja. svarade jag kort.

- Och du har pratat med Joelle? Forsatte han.

Jag nickade och kollade ner i bordet.

- Det har blivit lite ändrade planer, vi ska åka redan ikväll.

- VA?! sa jag chockat, ikväll? men...

- Jag vet Justin, det kom plötsligt men vi måste åka.

- Inte nu.. Mumlade jag och tog handen för ansiktet.

- Vi måste, tyvärr. Du måste gå och packa direkt, annars missar vi flyget.

Jag suckade högt och fick hålla mig för att tårarna inte skulle rinna. Om jag sticker utan att säga hejdå till henne nu, kommer hon aldrig att förlåta mig... Och det skulle jag aldrig klara av, att hon inte skulle vara i mina armar, inte få kyssa hennes mjuka läppar.

- Justin vi vet att du är ledsen och så, men vi kan inte göra någonting åt det, jag har försökt. Sa mamma och avbröt mina tankar.

- Mamma, Joelle då?

- Om du packar fort, så hinner vi åka vägen om henne. Svarade mamma samtidig som jag reste mig från stolen och sprang upp till mitt rum.

Jag tog fram min resväska och slängde ner kläderna i den. Jag tryckte på locket, och drog ner resväskan till hallen.

- Kom nu så åker vi, fort! Sa jag och sprang till hallen. Jag tog på mig mina skor. Mamma och Scooter tog också på sig sina skor, och vi gick ut till bilen.

- Skynda!! Skrek jag till Scooter som körde i snigel fart kändes det som.

- Justin, man får bara köra i 50 är, och jag kör nu i 65 så jag kör redan för fort.

- Justin du kommer få tid med Joelle. Sa mamma och lade sin hand på min axel.

- Hur länge får jag stanna?

- En timma.

- Mamma, det är ju inte så länge, snälla Scooter kan du öka? Sa jag stressat.

När vi äntligen kom fram, sprang jag fram till dörren, och plingade på. Mr Winston öppnade.

- Hej, är Joelle här? Frågade jag och log stressat.

- Kom in, jag tror hon är på sitt rum.

- Okej tack.

Jag tog av mig mina skor och min jacka och gick upp för trappan till Joelle’s rum. Jag knackade lite på dörren, innan jag gick in.

- Joelle. Sa jag och gick fram till henne. Jag gav henne en varm och lång kram.

Justin Och Joelle

- Hej, Justin.

- Förlåt. Viskade jag.

- För vad? Frågade hon chockat.

- Jag ska åka ikväll...

- Ikväll, men du sa ju...?

- Ja, jag vet, men Scooter kom hem till oss nu innan, och sa det, jag är jätte ledsen.

- Justin, det är inte ditt fel...

Jag suckade och satte mig i sängen.

- Jo, om jag inte var Justin Bieber hade detta...

- Justin. Sa Joelle och lade sin hand på min kind, om inte du var “Justin Bieber” kanske inte vi hade träffats, tänk inte så nu, snälla. Vi kan klara det här.

Jag log stort och tog ett tag om Joelle’s midja och drog ner henne så hon låg över mig. Jag kysste henne och kollade in i hennes ögon.

- Jo, Justin... Sa Joelle, och kollade ner.

- Vad är det? Frågade jag.

- Selena ringde innan...

Kapitel 46. Vad tycker ni? Vill ni ha mer Justin’s perspektiv?

Kram Hanna och Cissi

Att vakna av att någon kysser dig i nacken är nog den bästa sättet att vakna på.

- God morgon shawty, sa Justin.

- God morgon snygging, sa jag och gäspade stort.

- Är du sugen på frukost?

- Nej, sa jag och drog täcket över huvudet.

- Haha, trött märker jag, sa JUstin och drog bort täcket från mig.

- Mm, vad är klockan?

- Snart halv tio. Din telefon ringde innan, ska jag hämta den?

- Mm, tack, sa jag och sträckte på mig.

Justin gick iväg men var tillbaka. Jag tog i mot telefonen och det var 14 missade samtal och alla var från mamma.Jag slog nummret, och mamma svarade direkt.

- Alexa.

- Hej mamma, det är jag, sa jag och gäspade stort.

- Åh Joelle, vart är du?

- Eh... på ett hotell, sa jag och kom sen på att jag inte skulle sagt det.

- På ett hotell? Med vem då? sa mamma och jag hörde hur arg hon blev.

- Eh...med... Justin.

- Joelle, vad har ni gjort? Inget du ångrar va? Herregud, vad i...

- Mamma, det är lungt. Jag är okej

- Helt säkert? han har inte tvingat dig till något du inte vill?

- Ja mamma, jag är 100% frisk, och nej han har inte tvingat mig att göra något. Jag måste gå nu, men ringer dig sen, ok?

- Okej hejdå

Jag lade på.

Jag gick upp ur sängen och tänkt ta på mig, när jag kom på att jag bara hade kläderna från igår är.

- Justin, har du extra kläder med dig? frågade jag Justin som nu kollade på tv.

- Haha, visste att det var något som jag hade glömt, sa han och skrattade.

- Du är ju inte ensam om det då, sa jag och satte mig i soffan i jämte Justin, som lade armen om mig.

- Jag tror inte vi behöver några heller, sa Justin och log sexigt.

- Det skulle du gilla va? Nu är jag hungrig, sugen på frukost? frågade jag och reste mig upp.

Justin suckade lite men hängde med till köket.

- Ska vi gå ner till restuarngen istället? frågade Justin.

- Okej.

Jag tog på mig kläderna jag hade igår och satte upp håret i en knut. Justin tog mig i handen och vi tog hissen ner. Vi satte oss vid ett bord vid fönstert när vi hade hämtat frukost från buffen.

När vi checkade ut från hotellet, körde Justin mig hem.

- Tack för allt Justin. Jag har haft jätte kul, sa jag och log.

- Tack själv, sa han och blinkade. Jag sms:ar dig sen, fortsatte han.

- Okej, hejdå.

Jag kysste honom mjukt och gick ut ur bilen. Jag gick in i huset och möter mamma.

- Har du läst tidningen idag? frågade hon argt.

- Nej vaddå? sa jag och mamma gav mig tidningen.

Justin hyr in sig på ett hotell med sin nya flickvän?

Rubriken var tydlig, men jag ville veta vad det var dom hade skrivit. Jag bläddrade tills jag kom fram till rätt sida.

Popidolen Justin Bieber har synts med en tjej vid namn Joelle (efternamn okänt)vid flera tillfällen. Senast var igår. När vi ser Joelle gå in på ett hotell som Justin hade gått in på någon timme tidigare. Rummet kostade 22,000 dollar per natt.

Justin hade beställt upp room service, och vi har intervjuat servitisen.

“Justin hade bara på sig en morgonrock när han öppnade dörren, och det såg ut som om jag kom olämpligt” säger Servitrisen. I morse när paret var nere och åt frukost hade dom samma kläder på sig som dom hade igår. Lite konsitgt kanske.Det börjar likna Justelle (Justin+Joelle=Justelle) Alla Bieber fans kan säkert gissa vad de gjorde men hur kommer dom reagera?

- Va? vad menar du? sa Justin och jag kollade upp och möte hans blick.

- Ja, papazzis vet att du är här, och att du är här med mig. Kan man mistolka detta mer fel eller?

- Nej, men vi har ju faktisk...

- ey, Justin, sa jag och puttade till honom löst i midjan.

- Haha, jag skojade bara. Men jag förstår hur du menar. Men jag måste ändå få leva mitt liv, och leva det som jag vill. Joelle jag älskar dig, snälla, detta ska inte få hindra oss.

- Du har typ miljons tals av fans som kommer hata mig.

- Inte om de är sanna fans, då ska dom vara glad om jag är glad.

- Okej.

Justin tog fram skålen med popcorn, och kastade några över mig.

- Justin, sa jag argt, men Justin kunde inte sluta skratta.

- Du skulle haha ha sätt din min, du är så söt när du är arg, haha.

Jag tog popcorn i handen och kastade över Justin,

- Let the fight begin, sa jag och log mednas jag tog fram en kudde och kudd kriget var igång

Justin och Joelle

Efter att vi hade haft ett litet krig bestämde vi oss för att gå och lägga oss. Vi gick till badrummet, och började med att borsta tänderna
.

När vi sen gick och lade oss, lade Justin med armen runt mig, och tryckte mig nära honom.

- Godnatt. Jag älskar dig, viskade han i mitt öra.

Jag vände mig om.

- God natt, jag älskar dig med, sa jag och kysste honom.

- Hur vet du att papz, vet om att du är här? sa Justin förvånat.

- Jag sms:ade lite med Hope, svarade jag och kollade ner.

- Okej. Du vet när vi spelade kort i din stuga på släktträffen?

- Japp.

- Är jag bäst på att kyssas?

Jag började skratta, otroligt mycket.

- Haha, hur kom du in på det nu, haha.

- Nej, jag log och tänkte på dom bästa dagarna i mitt liv.

- Vilka är dina topp tre?

- Jag säger om du säger sen.

Jag nickade och kollade upp på Justin som log.

- Okej, 3 då är när jag träffade dig...

- Aww, vad gulligt du är, sa jag och log.

- Vet,haha. Nej men sen tvåan var när vi kysstes på riktigt du vet i din stuga på träffen, och sen bästa dagen är nog den här.

- Det tycker du va? sa jag och skrattade.

- Nej, asså, det var inte “det” jag menade.

- Haha, säkert.

- Nej att vi sitter är och pratar om saker man inte pratar med vem som helst med. Jag har alltid drömt om att ha en flickvän som dig, du har bra personlighet, rolig, down to earth, och är dig själv.

- Aww, Justin du gör mig generad.

- Naw, nu är det din tur

- Okej. Tredje är när jag träffade dig du vet när du skrev ditt nummer på min autograf. När jag mötte dig på hotellet sen alltså.

- Jo, den dagen ligger på topp 5.

- Sen två tycker jag är julafton. Det hände så otroligt mycket den dagen, men det blev bra till slut.

- Okej, den dagen var så där. Jag gillar inte George.

- Nej, men ändå. Sen ettan var dagen då jag träffade dig. Du förändrade verkligen mitt liv. Du vände den upp och ner. Jag känner mig hel när jag är med dig. Du är det bästa som har hänt mig. Justin jag älskar dig.

- Jag älskar dig också.

Jag kysste Justins mjuka läppar, och vände mig om. Jag somnade med ett leende den natten.

Justin tog snabbt på sig en morgonrock som hänge på väggen och gick för att öppna.

- Okej, tack, sa Justin, och jag hörde att han stängde dörren.

Han kom in till sovrummet igen.

- Vem var det? Frågade jag fundersamt.

- Jag hade beställt room service. Sa Justin och log.

- Vad gullig du är. Men jag tror jag måste ta en dusch innan. Sa jag och skrattade lite.

- Jag med, men jag har hört att dem har lite med vatten på detta hotellet, så jag tror vi måste duscha tillsammans. för att spara på vatten. Sa Justin och såg väldigt seriös ut.

- Haha, spara vatten. Sa jag och tog täcket runt kroppen, och gick mot badrummet. Jag hörde hur Justin suckade lite bakom mig.

- Kommer du eller? Frågade jag och öppnade badrumsdörren.

Justin sken upp i ett leende och vi gick in i badrummet.

Jag gick in i duschen med Justin tätt bakom mig. Jag satte på vattnet.

- Ska jag shampoo nera ditt hår? frågade jag Justin.

- Mm, visst. Svarade han och log.

Jag tog shampoo i mina händer som jag sedan tog i hans hår, samtidigt som Justin kysste mig, och tryckte mig närmare honom. Han tryckte snabbt in mig innan vi gick ut ur duschen. Vi torkade oss och tog på oss morgonrockar och satte oss sen i sängen. Justin tog fram det han hade beställt från Room service. Det var bland annat jordgubbar doppade i choklad.

- Joelle, jag älskar dig, lova att alltid finnas vid min sida. Sa Justin och lyfte upp min haka med två fingrar.

- Jag älskar dig med Justin. Jag lovar.

- Bra, för... Jag vet inte hur jag ska säga det här, men... jag ska åka iväg på en liten turné eller typ ha några konserter i England. Jag ska vara borta i en månad...

- En månad? sa jag chockat.

- Ja, jag vet att det låter jätte länge, men snälla vi kan ta oss igenom det här.

- Justin... jag vet inte... Du betyder allt för mig, men en månad, det är jätte lång tid. Tänk om du eller jag...

- Nej, nej. Vi kommer klara oss igenom det här. Joelle, snälla. Jag älskar dig.

- Jag älskar dig också Justin.

- Bra, det kommer ordna sig.

Justin log och kysste mig.

-Vill du ha den sista jordgubben? frågade Justin och log.

- Du kan ta den om du vill.

- Tänk om det är den godaste jordgubben på hela jorden och du får inte smaka.

- Haha, okej då.

Jag tog en bett, och Justin tog det sista.

- Du hade rätt, det var nog den godaste jordgubben i världen, haha, sa jag och skrattade.

- Vem sa det? The master of the masters, sa Justin och log stolt.

- Haha, eller hur?

- Är du sugen på popcorn? sa Justin helt plötsligt.

- Haha, hurså?

- Nej, eller jag blev jätte sugen på det. Vill du ha?

- Visst.

Justin pussade mig på kinden och gick mot köket. Jag passade på att sms:a Hope.

“Hallå Hopeis, vad gör du? Puss Joelle”

Hope har alltid med sin mobil så hon svara lika fort som möjligt.

“Hej Joelleis, haha. Är med Sophie. En fågel viskade i mitt öra att du är på ett hotell med Biebz vill jag veta vad ni gör? Puss och Kram Hope”

“Vad gör ni då? Ha-ha jätte kul, men vem sa något? “

“ Kollar på tv. Det finns något som heter paparazzis.”

Va? Visste paparazzis detta? herregud. Justin kom tillbaka till sovrummet med pocorn skålen i händerna.

Han såg nog hur chockad jag var för han ställde skålen på säng bordet och sprang fram till mig.

-Vad har hänt, sa han och gav mig en snabb kram.

- Paparazzis...sa jag kort och enkelt.

Kapitel 43 vad tycker ni om detta? Hur tror ni Justin kommer reagera? Stay turned, så får ni reda på det.

Kram Hanna & Cissi

Dagen efter

Jag gick in i garderoben för att välja ut kläder tills ikväll. Hmm, vad ska jag ha på mig? Ska jag ha på mig något sexigt eller något lite mer alldagligt? Jag tittade bland alla mina kläder och kliade mig fundersamt på hakan. Efter en lång tid bestämde jag mig ändå för svarta spets underkläder, lite måste man ju bidra med, en blommig tröja och en enkel svart kjol som jag fixade till med ett brunt bälte.

Jag la plaggen på sängen för att jag skulle ta på dom senare och gick in i duschen. Klockan är nu 5 och om jag ska hinna måste jag verkligen skynda mig, med tanke på att jag måste gå om ungefär 1 och en halv timma. Jag tog alltså en snabbdusch och tog på mig kläderna när jag kommit ut. Därefter satte jag upp håret i en enkel tofs mitt på huvudet för att få bort håret från ansiktet medans jag sminkade mig.

Ögonskuggan bara

När klockan började närma sig sex gick jag ner till hallen. Jag tog på mig min jacka, och mina skor. Plötsligt kom mamma upp bredvid mig, som från ingenstans.

- Så, vart ska du då? Sa hon och kollade lite strängt på mig.

- Eh... jag ska till Justin. Sa jag och log lite.

- Okej, kommer du hem sen eller?

Vad ska man svara på en sån fråga? Nej, jag ska sova över på hotell, det går bra va? det kan man ju inte säga till sin mamma.

- Jag tror inte det. Men jag måste dra. Hejdå.

Jag öppnade ytterdörren, och gick ut. Jag gick med snabba steg hela vägen till hotellet eftersom att jag var nervös för att träffa Justin, fast nervös på ett bra sätt. När jag kom fram till hotellet, åkte jag upp till våning fem, som var där Justin skulle vara. Jag knackade på på hans dörr och han öppnade med ett stort leende.

- Hej beautiful. Sa Justin och kysste mig mjukt och passionerat samtidigt som han drog mig längre in i rummet.

Hela rummet var fullt med röda rosor och tända ljus. Jag vände mig bort från Justin för att kolla på dem.

- Har du gjort allt detta? Frågade jag och pillade på en röd ros som satt i en vas.

- Är det för mycket? Frågade Justin och kollade skeptiskt på mig.

- Nej, det blir perfekt. Sa jag och log innan jag kysste Justin ännu en gång.

- Blev nästan rädd där... Sa Justin och log.

Jag satte mig på sängen samtidigt som Justin gick och stängde dörren. Han vände sig om och gick segt fram till mig. På vägen drog han också av sig sin t-shirt han haft på sig, och bet sig i läppen. Jag log och kysste honom länge medans jag förde handen genom hans hår om och om igen. Han backade lite, så att både jag och han ramlade ner på sängen. Jag drog bort mig lite för att kunna ta ett andetag, och då kollade vi upp mot varandra och log.

- Är du säker på det här Joelle?

Jag tittade på honom en lång stund innan jag nickade.

- Det är ju med dig, så ja. Viskade jag.

Justin log stort och kysste mig på halsen. Han kysste mig längre och längre ner på halsen, tills han kom till min tröja, där han stannade och gav ifrån sig en suck.

- Jag trodde du tagit av den för länge sen. Sa Justin och kliade sig fundersamt på kinden.

Jag lyfte på mina armar, så att de var ovanför mitt huvud och väntade på att han skulle dra av den. Tillslut fattade han vinkeln och tog tag i den nedersta delen av tröjan. Han drog upp den tillräckligt mycket för att den skulle vara för mitt ansikte, men inte tillräckligt för att den skulle vara av. Han höll fast mina händer och började kyssa min bara mage.

- Justiiiiin! Tjöt jag och försökte rycka mig loss. Det kittlas! Fortsatte jag och rös till.

Han lyssnade inte på mig, utan kysste mig rakt på naveln. Jag sprattlade till och råkade slå till honom någonstans. Greppet lossnade och jag kunde dra av mig tröja. Justin satt och höll sig för kinden.

- Oj förlåt, skadade jag dig älskling? Frågade jag och tog tag i hans andra hand som vilade på mitt ben.

- Vad våldsam du är sötnos, I like. Sa Justin och drog bort handen från kinden, som istället landade på min mage, nästan nere vid kjol kanten. Han drog sakta ner kjolen, och kollade upp och tryckte sina läppar mot mina. Vi kysstes ett tag innan Justin knäppte upp min bh. Jag drog mina naglar löst på Justin’s rygg medans jag kysste honom. Justin började nafsa på min nacke, vilket gjorde att jag stönade till.

- Joelle, jag älskar dig, viskade Justin.

- Jag älskar dig med Justin, sa jag och kysste hans mjuka läppar.

Justin släppte mig för att sträcka sig efter någonting. När han vände sig mot mig igen hade han ett kondom paket i handen.

- Bra för att vara säkra, sa Justin och log.

Jag nickade och log tillbaka.

- Ska jag? Frågade jag och tittade på paketet.

Justin log och nickade. Jag tog den ur handen på honom och Justin drog ner sina kalsonger. Jag trädde på den och Justin stönade till lite. Han tog tag i min höft och tryckte in den. Han började röra sig fram och tillbaka, först lugnt, men sedan snabbare och snabbare.

Efter vi var klara, la jag mig, utmattad, på sängen och andades stilla. Jag vände huvudet och såg Justin´s bröstkorg, hur den rörde sig upp och ner för han också.

- Det var... underbart, sa Justin och log. Samtidigt som det knackade på dörren.

Det var kapitel 42. Vad tycker ni? och vem tror ni det är som knackar på dörren?

George stod och dansade med Miranda. Hade inte dom gjort slut?

- Ey, vad kollar du på? Sa Justin och vände sig om.

- Inget. Sa jag och mötte Justin’s blick.

Vi fortsatte dansa “lugnt”, tills låten tog slut. Sen började en annan låt, och ja, vi började röra oss mera.

- Ey Joelle? sa någon och petade mig på ryggen.

Jag vänder mig om och ser George stå och le lite
.

- Vad gör du här? Sa han sen.

- Eh....

Vad skulle jag svara? Jag hade ju dissat George och gått hit med Justin istället. Men det kan jag ju inte säga, det låter jätte dumt.

- George. Sa Justin, som just kommit upp bredvid mig, och nickade stelt mot honom.

- Åh, du åkte hit med honom... Sa George och kollade konstig på Justin.

- Ja, det gjorde jag. Got a problem?

- Han är en bäver? Sa George och skrattade.

- Vad sa du? Sa argt. Han heter Justin, och ja han råkar vara Justin Bieber. Något problem med det? Vill du att vi ska kalla dig Rabbit eller något, bara för du heter Rabbitson i efternamn? Trodde väl inte det! Skrek jag så högt att det blivit alldeles tyst. Allas blickar var riktademot oss.

- OMG, det är JUSTIN BIEBER!! Skrek en tjej i bakgrunden.

- Snälla? Skrek Justin. Det är nyår, kan inte jag få vara en vanlig tonåring för bara en kväll, snälla?

- Okej, jag ska låta dig göra det. Sa tjejen och log lite flörtigt mot Justin.

Hon gick iväg medans musiken sattes i gång och alla började dansa igen.

- Så ville du något speciellt Rabbit? Sa jag och kollade argt på George.

- Nej.. Sa George och lämnade oss.

Jag skrattade lite och gick för att prata med Hope som satt i en soffa lite längre in i rummet.

- Hej, Hope, hur är det? Frågade jag och satte mig bredvid henne.

- Bara bra. Hur känns det att sätta George på plats?

-Hahah, bara bra. Sa ja och skrattade högt

Hope skrattade också.

- Tänk att jag har fått träffa Justin! Sa Hope sedan och log stort.

- Haha, ja. Men kom igen, det är din favorit låt, nu dansar vi!

- Okej.

Vi gick ut på dansgolvet och började dansa, just nu spelades Moves Like Jagger.

Efter många timmar med mycket dans och skratt, var klockan fem i tolv.

- Joelle, klockan är fem i tolv, ska vi gå ut? Frågade Justin och tog tag i min hand.

Jag nickade och vi gick ut. Det stod redan jätte många där ute. Från balkongen såg man över nästan hela Atlanta och det var riktigt fint.

Justin ställde sig framför mig och gav mig en lång kyss.

- Couse baby you’re a firework, come on, show ‘em what you’re worth, make ‘em go Oh oh oh, sjöng Justin efter att han avslutat kyssen.

- Gott Nytt år! Sa Justin och log stort.

- Gott nytt år! Sa jag och log tillbaka.

- Hur har ditt år varit?

- Den senaste månaden har det varit bland det bästa som har hänt mig men också bland det värsta. Jag har aldrig varit mer sårbar, eller jag har aldrig gråtit så här mycket med den här tiden med dig...

- Men.. Sa Justin.

- Vänta låt mig prata klart. Jag har heller aldrig varit mer lycklig. Justin jag älskar dig, mer än allt annat.

- Åh Joelle. Jag älskar dig med. Du är det bästa som har hänt mig.

Vi stod en stund ut och kollade på alla fyrverkeriena som fanns på himlen, i alla storters former och färger.

- Ska vi åka hem? Frågade Justin och log lite.

- Jag tror det är bäst, klockan börjar närma sig två. Sa jag och tittade på mobilen.

- Ja.

Justin hade bett Kenny komma eftersom vi båda hade druckit lite för mycket, men vad ska man göra? Det är ju nyårsafton!

Vi gick ut och Kenny kom precis när vi gick utanför dörren. Tajming var det här. Vi satte oss bak i bilen och vi började köra hem mot mig.

Vi åkte under massa prat, men jag ville inte gå ut ur bilen när vi parkerade utanför mitt hus.

- Joelle, en liten nyårs present till dig. Sa Justin och tog fram ett litet paket ur hans ficka.

- Åh, tack Justin, men jag har ju ingenting till dig.

- Nej, det gör ingenting, så länge du är vid min sida. Sa han och log.

- Alltid. Sa jag och kysste honom mjukt.

Justin & Joelle

- Öppna presenten på ditt rum sen, okej?

- Jadå. Sa jag och kysste honom en sista gång.

-Tack för skjutsen. Sa jag och log Kenny fram mot Kenny som satt i förarsätet.

-Det är ingen fara.

Jag smög in i huset för att inte väcka mamma, pappa eller Brian som antagligen låg och sov. Jag gick in på mitt rum och gjorde i ordning mig för sängen. Så att jag kunde öppna hans present i lugn och ro sen. När jag satt mig tillrätta i sängen, öppnade jag paketen. Inuti låg en lapp med en text på.

Möt mig vid Atlanta Hotell imorgon klockan halv sju.

Älskar dig, din Justin.

Jag kollade inuti paketen igen, och i ett litet kuvert låg det också ett kort. En nyckel till ett hotellrum.

Det var kapitel 41 :D Vad tycker ni?
Kram Hanna & Cissi

Jag hann inte tänka så mycket innan någon kramade mig bakifrån.

- Hjälp! Justin, vad du skräms! Sa jag och puttade till honom på armen.

Justin bara skrattade.

Jag vände mig om och kysste Justin’s mjuka läppar.

- Jag måste nog åka hem. Sa Justin och avslutade kyssen. Jag ska göra mig i ordning för kvällen, men kan jag komma och hämta dig runt sex?

- Okej, ses sen då. Sa jag och kysste Justin igen.

Justin gick ner för trappan medans jag gick in i mitt rum. Jag torkade mig och tog på mig underkläder. Jag började sedan med att blåsa håret, för att kunna platta det. Sen kom jag till sminkingen. Det är ju Nyårsafton, så det får bli lite mer smink än vanligt.

Det var en silver/glittrig ögonskugga med mascara till och läpparna målade jag med ett rosa läppglans.

Det var svårt att välja kläder. Men tillslut valde jag en vit klänning som var axelbandslös och med silver ränder på. Jag tyckte den passade väldigt bra till sminket.

När klockan började närma sig sex gick jag ner för att ta på mig mina skor och en jacka.

- Så vart ska du ikväll då? Sa mamma och kom ut i hallen.

- Eh... jag ska hem till Liam, typ på en nyårsfest. Sa jag och log lite medans jag tog på mig mina vita höga klackskor.

- Jaha, okej. Du ska vara hemma innan halv tre okej? Jag vill inte att du ska sova över hos någon snubbe, okej?

- Okej, men ska inte ni bort?

- Nej dom skulle komma hit, men ha så kul och ring om det är något. Sa mamma och log.

- Jadå.

Jag gick ut och Justin stod precis som han gjort imorse, lutad mot bilen, fast nu var det en annan bil.

- Hej, vad fin du är! Sa Justin och log samtidigt som han gav mig en kram.

- Tack, du ser inte så dum ut du eller. Sa jag och granskade honom leende uppifrån och ner.

- Ska vi åka då? Frågade Justin

- Mm, visst.

Justin öppnade dörren åt mig och han körde iväg.

- Ny bil ser jag. Sa och skrattade lite.

-Haha nej, men det är en annan än imorse.

- Haha, okej.

När vi kom fram var festen redan i full gång. Vi gick in,och mötes av Liam i dörröppningen.

- Hej, Justin. Sa han och gjorde ett handslag.

- Hej, Liam, är det okej om Joelle är med?

- Självklart, snygga brudar är alltid välkomna hem till Liam. Sa han och log malligt mot mig.

Jag skrattade lite. Vi gick mer in i huset, och in till köket.

- Vill du ha något att dricka? Frågade Justin.

- Visst. Sa jag och skrattade lite.

- Vad får det lov att vara, min sköna? Frågade Justin och log.

- Överasska mig.

Justin började blanda något, och sen gav han mig ett glas. Drinken var rosa, med en jordgubbe i. Det såg väldigt gott ut

- Tack.

Det började spelas en lugn låt i rummet bredvid, vilket gjorde att vi båda vände våra huvuden dit.

- Vill du dansa? Frågade Justin och kollade lite generat ner.

- Självklart. Sa jag och log.

Vi gick ut ur köket och ut på dansgolvet.

Vi dansade tätt ihop. Det var väldigt mysigt på något sätt och det kändes som om det bara var jag och Justin här inne. Tills jag fick syn på George...

Det var kapitel 40, vad tycker ni om det?

Ett långt kapitel med mycket bilder :D

Kram Hanna och Cissi

Vad vill han? Jag ville inte prata med honom....

- Jo, du svarar ju inte på din mobil, så jag ringde här i stället.

- Okej, den har inget batteri. Ljög jag ihop. Vilket gick bra, jag suger på att ljuga men han ser ju mig inte i alla fall, jag är förmodligen jätte röd om kinderna nu.

- Okej...

Det blev tyst i luren och Justin mimade “vem är det”. Jag viskade George och Justin suckade.

- Ville du något speciellt? Frågade jag för att han inte sa något.

- Jo, du vet det är fest hos Liam ikväll, som en nyårs fest. Jag undrar om du vill gå med mig på den?

Liam var en kille som är ett år äldre än mig. Han brukar ofta ha fest, och typ alla går på dom. Hope och Sophie ska gå och jag vill också gå, men jag ville inte gå med... George...

- Eh... Just det den är idag, jag tror inte jag ska gå. Jag har läxor att göra. Sa jag och gjorde en liten grimas. läxor.. det är lov.

- Hahah, du vet att vi har jullov. Har du läxor över loven? Sa George och skrattade.

- Eh... ja, men jag måste gå nu, hejdå.

Jag lade fort på. Vad flög i mig, läxor?

- Vad ville George? Sa Justin och kollade misstänksamt på mig.

- Det är en fest hos Liam, och han ville att vi skulle gå på den. Men jag ville inte gå, eller jag vill inte gå med George.

- Jaha, okej, så du skyller på läxor? Frågade Justin och skrattade hysteriskt

Lite suddig bild.. Och så är inte kenny med utan bara Justin’s goa skratt

- Ja, jag suger på att ljuga. Sa jag och skrattade lite också.

- Men på läxor, haha, det är ju lov?

Justin kunde verkligen inte sluta skratta och jag skrattade bara för att Justin’s skrattade.

- Du sa att George frågade om du ville hänga med hem till Liam va? Sa Justin och kollade på mig.

- Eh.. ja, hurså?

- Jo, jag känner Liam och jag hade tänkt att fråga om du ville hänga med mig dit, men du kanske inte ville...

- Justin, jag sa att jag inte ville gå med George, det klart att jag vill gå med dig. Sa jag och lutade mig fram och mötte Justin i en kyss.

- Bra. Jag tror man skulle vara där runt halv sju, sa Justin och log.

- Okej, vad är klockan nu?

- Halv fem. Sa Justin, som just tagit upp sin iphone.

- Oj, redan? haha, jag måste in duschen.

- Får jag vara med? Frågade han och log ett lurigt leende.

- Dream on Bieber boy. Men du får stanna om du vill. Sa jag och gick mot badrummet.

- Åh, jag drömmer, haha. Okej.

Jag skrattade lite och gick ut ur mitt rum och mot badrummet. Jag duschade ganska fort, eftersom Justin väntade. Men när jag kom ut ur duschen med handduken runt kroppen, var Justin inte där...